Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lappo. Nerpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slut. I reserv återstodo nu endast 2 1/2 bataljoner af 3:e brigaden, och dessa kommo
icke till användande.
Efter förlusten af Storbyn drog Rajevskij hela sin vänstra flygel tillbaka till
Liuhtari, sedan den högra blifvit skjuten norrut. Han lät därefter sitt infanteri
uppställa sig på linie med fronten nästan mot väster, med vänstra flygeln vid Liuhtari
och med den högra mot skogsbrynet, innanför hvilket den stöddes af den i skogen
kämpande afdelningen. Den öfver ån anordnade förbindelsen antändes för att hindra
de från kyrkan framryckande svenskarna att åtkomma ryssarnas vänstra flank.
Kavalleriet och sannolikt äfven artilleriet hade dragit sig bakom infanterilinien.
Mot den ryska linien gick nu det svenska infanteriet, åtföljdt af Döbelns
kanoner, från alla håll till anfall. Som anmarschriktningarna allt mera löpte samman,
sträfvade de framryckande afdelningarna att småningom sluta ihop till en
sammanhängande linie, en linie, som dock företedde åtskilliga afbrott, enär de olika
bataljonerna icke inväntade hvarandra. Allt gick dock framåt mot ett gemensamt mål,
den gröna linien, hvars vänstra flygel skymdes af byns gråa hus, och hvars högra
flöt ihop med de gröna furorna på backsluttningen. De framför fronten spridda
jägarna drogo sig undan i luckorna mellan de på linie utvecklade bataljonerna. Med
geväret »i armen» skredo dessa framåt genom den höga säden och på de något
tufviga ängarna för att på 120 stegs afstånd afgifva den första salvan. Därhän kom
man emellertid icke, ty Rajevskij, som noga följt händelsernas förlopp och hörde den
i skogen allt närmare kommande skottväxlingen, var en allt för erfaren general för
att under slika förhållanden invänta det afgörande anfallet. Lika skickligt som hans
infanteri flyttat sig till denna andra ställning, lika skickligt utrymde det densamma
och drog sig utan särskild förlust tillbaka dels på stora landsvägen till Kuortane, dels
på en mindre utefter ån ledande väg. För att uppehålla svenskarnas förföljning
antände ryssarna Liuhtari by, där åtskilliga af deras sårade ömkligen omkommo i
lågorna. De anfallande, som fingo i ansiktet röken från de många brinnande trähusen,
nödgades taga en rätt stor omväg kring byn. Gripenbergs bataljoner, som icke
fått tillfälle deltaga i striden, upptogo förföljningen och fortsatte den till Nykojola
gårdar (2,5 km. från Liuhtari), där ryssarnas eftertrupp besatt det smala passet mellan
skogshöjden och ån.
När solen sänkte sig bakom skogstopparna bortom Alapää, var det dryga
dagsarbetet slutadt, den första stora segern vunnen, och »med mer än vanligt upprörda
hjärtan», berättar Aminoff i sin relation om f. d. Savolaksbrigaden, »frambars till
härarnas gud tacksägelse för det beskydd, han denna dag lämnat de bedjande». Desse
gingo till hvila, 2:a brigaden i Storbyn, 3:e vid Lappo, 4:e i bivack på slagfältet. 1:a
brigaden öfvertog förposttjänsten, och med dess enda närvarande bataljon förenade
sig efter stridens slut den vid framryckningen i Neder Härmä kvarlämnade
Åbolänsbataljonen. Ryssarna stannade vid Tiistenjoki, något mera än 10 km. från slagfältet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
