Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lappo. Nerpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hade striden förut varit liflig, blef hon nu förfärlig vid bestormandet af de
första torpen,» säger Adlercreutz, och i Döbelns anteckningar skildras dess förlopp
ungefär sålunda: Vid torpen mottogos de stormande af gevärs- och kanoneld, och
dessutom beskötos de fortfarande i båda sidorna af de i säden dolda ryska jägarna.
Striden blef svår och blodig men afgjordes genom den hastighet och ordning,
med hvilken anfallet utfördes. Efter torpens tagande fördes kanonerna fram dit
och ställdes på en liten kulle söder om torpen, hvarifrån de med synbarligen god
verkan togo det ryska artilleriet vid Storbyn under beskjutning. I rask fart gick
anfallet vidare mot Storbyn, dit större delen af ryssarnas vänstra flygel dragit sig.
Allt gick nu oafbrutet framåt trots ryssarnas eld, hvilken sträckte de tappra
jägarcheferna Blume och Ramsay dödsskjutna till marken och sopade stora luckor i de
stormandes led. Efter ett kort försvar utrymde ryssarna Storbyn, hvars högra del
besattes af v. Konow och den vänstra af kapten v. Kothen med hans kompani.
Någon mindre afdelning följde flyende ryssar öfver bron och besatte kyrkbacken.
Under tiden hade striden med häftighet pågått inuti skogen längre österut.
På grund af Adlercreutz’ ofvan meddelade befallning hade major Ehrenroth med en
division af 1:a Savolaks infanteribataljonen ryckt fram genom skogen men rönte här
kraftigt motstånd af en till högra flankens skydd utställd rysk infanteriafdelning.
Oaktadt en division af 2:a infanteribataljonen snart anlände till förstärkning, trängde
ryssarna så långt fram, att deras gevärskulor började falla ned i det svenska i
skogsbrynet uppställda batteriet. Då ilade återstoden af de båda redan i striden invecklade
bataljonerna sina nödställda kamrater till hjälp, och 2:a jägar-(half-)bataljonen var icke
sen att äfvenledes ingripa, och nu kom ordningen till ryssarna att vika. Långsamt
och under alltjämt fortsatt strid drogo de sig genom skogen söderut i riktning
mot Kuortanevägen, följda af savolaksarna.
Från sin alltjämt bibehållna plats på vägen i skogsbrynet följde Adlercreutz
stridens gång. När han såg de båda skjutande kanonernas ringa verkan, lät han
hämta fram de båda vid Revolaks tagna ryska haubitserna, och dessa bragte snart
det ryska kavalleriet att draga sig undan åt Liuhtari. Då han iakttog Döbelns
framryckning mot Storbyn och misstaget med afseende på det fruktade anfallet från
Alapää, befallde han först »den gamle» Lode att med 3:e Savolaks
infanteri-(half-)bataljonen rycka fram till Döbelns understöd — han marscherade genast fram till
torpen — och strax därefter Gripenberg att med de båda mot Alapää sända
bataljonerna slå in riktningen mot Storbyn. För att i någon mån fylla den stora luckan
mellan Döbelns brigad och de i skogen kämpande trupperna framsändes ytterligare
de båda återstående (half-)bataljonerna af 4:e brigaden, nämligen den 1:a af Savolaks
jägare och 1:a af Karelens jägare, utanför skogsbrynet i riktning mot Liuhtari.
Slutligen framsändes äfven den till reserven hörande Åbolänsbataljonen i skogen till de
där kämpande truppernas understöd, men när den upphann dessa, var striden redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
