Finska kriget 1808-1809 / 175 (1898) Author: Carl Otto Nordensvan - Tema: War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omslaget. Åland och Gotland. Förberedelser för sommarfälttåget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alla vedervärdigheter. I det enskilda lifvet kunde han vara hetsig till lynnet, men så
snart skotten smällde, fanns hos honom endast lugn och beräkning, för att icke
nämna personligt mod. Men utom dessa egenskaper ägde Sandels något, som hans
medbröder saknade, nämligen fältherreblick, fältherrebegåfning. Hans mästerliga
krigföring i Savolaks, hvilken icke minst blifvit beundrad af ryssarna, bar därom
vittnesbörd. Utan Sandels skulle fälttåget långt förut varit ohjälpligt förloradt för svenskarna;
hade Sandels ägt rikligare medel, skulle det kanske icke slutats så illa. »Om någon
man,» säger F. Cygnæus i »Förgångna
tiders lif», »får gälla såsom en
personifikation af hela finska härens
hjältesträfvan, att i det yttersta fresta om ej
ett allt mer och mer oundvikligt öde
kunde af mannamod ändock
öfvermannas, så är det väl Sandels. Och såsom
den ovärderligaste lycka kännes det för
ett finskt hjärta, att full rättvisa omsider
blifvit gjord åt detta hjälteminne, till
hvilket Finland står i en lika helig som
outplånlig skuld af tacksamhet.»

Öfverste G. Fahlander, adlad Edelstam (från senare tid).

Men den leende strålen af hopp
var bedräglig. Underrättelsen om
fästningarnas dagtingan väckte lika mycken
nedslagenhet som förbittring, och
hufvuddelen af hären afhördes icke.

Denna låg orubbligt stilla, sedan
den under de första majdagarna ryckt
fram så, att 3:e brigadens kvarter sträckte
sig till Himanko, att 4:e brigaden var
förlagd kring Kalajoki, 2:a kring Patijoki
och 1:a vid Siikajoki, högkvarteret i Brahestad. Fåfänga voro Adlercreutz’ alla försök
att förmå öfvergeneralen att kasta öfver ända den svaga fiende, han hade emot sig,
och återtaga mellersta delen af Finland, innan fienden hunne framskaffa
förstärkningar. Men allt förgäfves. Klingspor utfärdade en proklamation, hvari han
uppmanade allmogen att tillfoga »fienden all den skada och afbräck, J från urminnes
tider kände tappre Österbottningar honom tillfoga kunnen», men hvarken vapen
eller bistånd gafs dem, och under dylika omständigheter kan det ingalunda väcka
förvåning, att de liksom soldaterna småningom domnade af och vände sin harm från
fienden till befälhafvaren, hvilken genom ödets grymma ironi af sin konung
utnämndes till fältmarskalk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>