Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omslaget. Åland och Gotland. Förberedelser för sommarfälttåget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härmed afstannade framträngandet söderut, sedan man likvisst hunnit nära intill den
gamla gränsen. För att vara säker i händelse af bakslag vidtogos kraftiga anordningar
att befästa ställningen vid Varkaus, dit alla framskjutna afdelningar i händelse af behof
skulle draga sig tillbaka.
Till förstärkning af den på vägen från Kuopio västerut framsända afdelningen
hade en annan afdelning på 100 man under kapten Spåre blifvit afsänd med uppdrag,
tillika att söka borttaga det ryska förråd, som anmäldes vara upplagdt i Koivisto.
Vid Sandels’ återkomst till Kuopio fick han genom kronobetjäningen meddelande om,
att en rysk afdelning om 2,000 man var i anryckning på Karstulavägen. Han sände
då genast, den 26, Fahlander att taga befälet öfver hela den till 150 man uppgående
afdelningen, som stod på denna väg. Fahlander gjorde sig noga underrättad om
ställningen och beslöt att genom öfverrumpling taga förrådet i Koivisto, innan den i
anryckning varande fienden hunnit fram. Under natten till den 29 anfölls den ryska
afdelning, som skyddade förrådet, samtidigt från tre sidor, hvarvid 47 man dödades
eller togos till fånga, under det återstoden lyckades undkomma. Af brist på dragare
kunde endast en mindre del af förrådet undanföras; återstoden öfverlämnades åt
bönderna. Fahlander drog sig härefter tillbaka till Kivisalmi starka pass.
Från den 1 till den 28 maj hade Sandels’ brigad utan att akta på det dåliga
väglaget framryckt femtio mil, utkämpat en rad strider, nedgjort eller tillfångatagit
mera än ett tusen man, bemäktigat sig ryssarnas alla i östra Finland samlade förråd
med närmare sex tusen tunnor säd, några tusen tunnor salt kött, en mängd hö o. s. v.
samt befriat nästan hela Savolaks från fiender. Öfver allt hade de framryckande
trupperna hälsats med glädje af befolkningen, och både soldater och fredliga inbyggare,
af hvilka de senare själfmant erbjödo sin tjänst, hoppades att, omedelbart eller
medelbart understödda af härens hufvuddel, snart se rörelserna flyttade in på fiendens
område.[1]
Den man, som var själen i allt detta, hette Johan August Sandels. Hans
släkt härstammade från Roslagen; hans fader var bergsråd och hade undfått adelskap.
Född i Stockholm den 31 augusti 1764, blef Johan August redan vid 13 års ålder
officer vid artilleriet, men flyttades 1785 såsom stabsryttmästare till finska kompaniet
af adelsfanan. Två år senare, vid 23 års ålder, major vid Karelska dragonerna, förde
han 1789 i kriget en af honom själf uppsatt jägarbataljon. 1790 öfverstelöjtnant och
sekundchef för Karelska dragonerna, 1795 generaladjutant och 1799 öfverste, ställdes
Sandels 1803 i spetsen för Savolaks jägare, med hvilka vi sett honom draga ut i
kriget. Den långe, reslige mannen med den höga pannan, den romerska näsan, de
gråa, blixtrande ögonen med deras om kraft och bestämdhet men äfven om vänlighet
och deltagande vittnande blick, allt fjättrade hans underlydande vid honom, drog
savolaksarna med hänförelse till honom och kommo hans soldater att glömma krigets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
