Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siikajoki och Revolaks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock i tid undan, och från två sidor inträngde de stormande på kyrkogården. Aminoff,
som själf var med, märkte nu, att ryssarna utrymt hela östra stranden, och att de
samlade sig vid prästgården, hvilken, belägen som den var på en höjd, behärskade
hela trakten. Då deras kanoner började beskjuta Lodes linie, lät Aminoff denna draga
sig något åt vänster och besätta älfdalens krön, hvarjämte de båda kanonerna bragtes
i verksamhet, och med dem förenade sig snart de båda öfriga, sedan Cronstedt skickat
dem öfver till kyrkan. Den eftersta bataljonen under kapten Ladau ryckte upp till
höger och bakom Lodes bataljon.
Nu dröjde det icke länge, förr än anfallet släpptes lös mot prästgården. Denna
omfattades i själfva verket från tre sidor, ty vänstra flygeln hade utsträckt sig ända
till Brahestadsvägen för att afklippa densamma. Under kanonernas och gevärens
smattrande eld ryckte hela linien framåt. Då hotades Lodes högra flygel först af
ryskt kavalleri och sedan af infanteri, nämligen de tre kompanier med en kanon,
som under generalmajor Granaults befäl kort förut aftågat norrut, men som vändt
om vid ljudet af den lifliga skottväxlingen. Ladaus bataljon var dock snabbt framme,
och det dröjde icke länge, förr än Furumarks båda bataljoner äfven anlände till
valplatsen och i sin ordning togo Granaults kompanier i ryggen, så att de splittrades
och skingrades i skogen samt lämnade kanonen i sticket. Nu slöts kretsen allt tätare
kring prästgården, som ryssarna syntes beslutna att hålla till det yttersta.
I likhet med österbottniska gårdar i allmänhet var prästgården helt och hållet
kringbyggd med endast två utgångsportar, den ena åt kyrkan, den andra åt
Brahestadsvägen. I den förra porten hade två kanoner blifvit ställda, i den bakre en, och för
öfrigt var gården tätt besatt af infanteri, hvaraf en reserv dessutom fanns bakom
densamma. Så snart de stormande kommo upp för dalsluttningen, mottogos de på
det öppna fältet af en ytterst liflig eld. Allt gick dock nu framåt i häftigaste språng,
och inom få minuter rasade en vild bajonettstrid inne på gården. Bulatov, som
själf ledde försvaret och redan fått ett par sår, skyndade till den bakre porten för
att sätta sig i spetsen för reserven men föll svårt sårad af ett skott i bröstet. De
ryssar, som icke lyckades undkommo, blefvo snart öfvermannade och tillfångatagna.
Klockan var 10 på förmiddagen. Tilltagande snöyra och truppernas utmattning
efter en besvärlig nattmarsch och en ansträngande strid uteslöto all tanke på
förföljning, och segrarena stannade på valplatsen och hopsamlade det byte, som de
slagne lämnade i deras händer. Förutom 400 fångar och den ryske
befälhafvaren[1]
utgjordes de af fanor, kanoner, ammunitionsvagnar, hästar och tross.
Svenskarna hade köpt segern med närmare 100 mans förlust — kapten Afflecht och en
löjtnant hade stupat, tre officerare blifvit sårade —; ryssarna efterlämnade 200 döde
och sårade.[2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
