Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siikajoki och Revolaks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämnstarka kolonner, af hvilka den högra under öfverstelöjtnant Aminoff inslog den
väg, som i en svag båge åt höger ledde mot kyrkan, under det den vänstra under
öfverstelöjtnant Christiernin tog vägen på isen, äfvenledes mot kyrkan. Själf följde
Cronstedt den vänstra kolonnen. Skidlöpare upprätthöllo förbindelsen mellan
kolonnerna.
Bulatov, som hade tagit kvarter i den på västra älfstranden, midt emot kyrkan
belägna prästgården, var en 47 års man, som sex år tjänat i ledet och sedan utmärkt
sig i Kaukasien och i turkiska krigen, så att han redan vid 39 års ålder blef
generalmajor. Sin till 1,500 man och fyra kanoner uppgående styrka hade han förlagt i
och omkring prästgården och kyrkan. Starka bevakningsafdelningar voro långt framsända
åt alla håll. Den vid Kettunen stående hade vid stridens början blifvit förstärkt
med ett kompani, och när striden här dog ut, antog man, att man haft att göra
med en enstaka spaningsafdelning, och att allt nu vore slut. Men då kom
underrättelsen om sammanstötningen med en söderifrån anryckande fientlig kolonn.
Bulatov ordnade genast försvaret. Han lät några kompanier besätta gårdarna
Penttilä och Väkälä på sin högra flygel, ställde ett kompani vid kyrkan, lämnade tre
kompanier och en kanon, som ryckt fram mot Kettunen, till skydd för denna väg
— hans förbindelseväg med Siikajoki — och samlade återstoden jämte de tre kanonerna
vid prästgården, där de skulle tjäna såsom reserv för det hela.
Savolaksarna och karelarna gingo raskt undan. Christiernin utvecklade två af
sina bataljoner under kapten Afflecht och major Fredensköld på vänstra älfstranden
och förde dessa fram mot Penttilä, som från högra sidan anfölls af kapten Ehrenroth
med hans bataljon, under det 1:a (half-)bataljonen af Karelens jägare följde vägen
genom skogen rakt mot kyrkan. Brigadchefen gick själf framför sin snabbt
framilande linie. Ryssarna, som vid Penttilä samlade fyra kompanier, gjorde tappert
motstånd men måste snart vika tillbaka till Väkälä och kastades därifrån undan mot
prästgården. Bulatov hade skickat en kanon till deras hjälp, men den fastnade i
snön och måste föras tillbaka. Däremot hade de anfallande mycken nytta af sina
båda kanoner.
Samtidigt med att vänstra kolonnen nådde Väkälä, kom den högra efter
obetydlig strid fram i skogsbrynet söder om kyrkan, och omedelbart till vänster om
denna anslöt sig den mellan båda kolonnerna framryckande karelska bataljonen under
major Fredensköld. Aminoff hade visserligen med sig endast två bataljoner och två
kanoner, ty de två öfriga hade under major Furumarks befäl följt en ännu längre till
höger belägen väg och fortsatt på Revolaksvikens is för att omfatta fienden på
Siikajokivägen. Från kyrkogårdsmuren utgick eld — där stod ett ryskt kompani —, men
öfverstelöjtnant Lode, som förde den främsta bataljonen, var icke sen att gå till anfall.
Trots sina 55 år trafvade han i spetsen för sin i en lång kedja utbredda bataljon fram
öfver det snöhöljda fältet, och snart ökades farten till stormlöpning. Ryssarna veko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
