Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Tavastehus till Gamla Karleby. Ryssarna i södra Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 3 februari mottog Schoultz från Klercker ett den 1 afsändt bref, hvari
denne meddelade, att »som anledning är att befara et snart inbrott från kejserliga
ryska sidan och nödigt således är att skyndsamt sätta fästningarna i försvars stånd»,
borde kommendanten genast insända uppgift på, hvad för ändamålet erfordrades samt
vidtaga anordningar för försvaret. Med anledning häraf begärde kommendanten
förstärkning från bataljonen i Lovisa äfvensom ökning af antalet artillerister.
Undan för undan ökades besättningen, så att den vid krigsutbrottet utgjordes
af lifbataljonen af Jägerhornska regementet, två kompanier af Nylands jägarbataljon,
134 man vargering från Nylands län och 31 artillerister eller tillsammans 700 man,
officerare inberäknade. Besättningen fick emellertid inga vackra loford, och den nye
kommendanten klagade öfver, att endast en tredjedel af vargeringsmanskapet haft någon öfning,
och att denna uppgått till endast tio dagar, samt att Nylands jägare, som voro
värfvade, icke öfvats på två år, så att Jägerhornska bataljonen var »den enda Trouppe
fästningen vid sitt Försvar kunde påräkna».
Då sistnämnda bataljon fördes af en major och flera af de kaptener, som
åtföljde de nyanlända trupperna, sannolikt voro äldre i graden än Schoultz, kunde det
väl icke undvikas, att en ny »öfverkommendant» förordnades, och härtill utsågs enligt
den kungliga instruktionen af den 4 februari majoren vid Jägerhornska regementet
C. M. Gripenberg, en 53 års man, vid hvars sida Schoultz ställdes såsom
»underkommendant». Denne förgrymmades emellertid väldeligen öfver att »i farans och
ärans stund nedflyttas», och denna omständighet verkade utan tvifvel förlamande på
hans försvarsåtgärder. Olyckligtvis ådagalade den nya kommendanten, som den 15
februari infann sig på platsen, mycket ringa förmåga att uppfylla de plikter, som
medföljde det grannlaga värfvet att med en föga krigsbildad besättning »till sista man»,
såsom orden lydde i instruktionen, försvara en illa utrustad och klent försedd fästning
mot en fiende, som förstod att på samma gång skrämma och locka.
I fästningen fattades verkligen allt. Manskapets beklädnad och utredning
befunno sig i erbarmligt skick. Skor och strumpor voro utslitna. De kappor, som
funnos, hade endast »utseendet af kapotter, utan att medföra någon nytta». Endast
en tredjedel af styrkan ägde brukbara gevär.
Så snart de första förstärkningarna anländt, började arbetet på fästningsverkens
iståndsättande, och de bedrefvos till en början med ifver (kanske till dess Schoultz
fick underrättelsen om den nya kommendantens utnämnande). Till erforderliga
kostnaders bestridande erhölls ett belopp af 300 riksdaler banko, hvartill först den 12
februari kom 200 riksdaler banko till upptagning af lavetter. Snön skottades från
vallarna, umbärliga träbyggnader nedrefvos, och en ränna i isen uppsågades kring
fästningen. Försvaret af de yttre verken uppgafs, och alla krafter samlades inom
hufvudfästningen, hvilken med afseende på fästningsverkens beskaffenhet ansågs vara
i försvarsdugligt skick, när fienden gick öfver gränsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
