Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Krigsförberedelser, krigsplaner och uppmarsch på svenska sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KRIGSFÖRBEREDELSER, KRIGSPLAN OCH
UPPMARSCH PÅ SVENSKA SIDAN.
Sverige hade icke blifvit alldeles oberördt af de nya strömningar, som franska
revolutionen framkallat på krigsväsendets område, men oaktadt upplysta och
begåfvade män stodo i spetsen för flera af krigsstyrelsens grenar, och oaktadt det på
många håll arbetades med plikttrohet och ifver, kunde någon helgjuten förbättring i
Sveriges krigsväsende icke genomföras. De förändringar, som kommo till utförande,
afsågo därför endast mindre förbättringar och förenklingar. Men i förbättringsarbetet
saknades genomtänkt plan och sammanhållande ledning, det stannade följaktligen ofta
vid blotta ansatser, vid halfgjordt arbete, och i stället för enkelhet alstrades icke
sällan förvecklingar och osäkerhet. Dessutom reglementerades i småsaker och ändrades
i onödan, under det de stora bristerna kvarstodo oafhjälpta. Svenska krigsmakten
var sålunda icke i det tillstånd, som tidens osäkerhet och konungens högtflygande
planer borde fordrat. Den ständiga penningebristen försvårade också alla
ombildningsarbeten.
Redan i det föregående hafva vi funnit, hvilka stridskrafter stodo till buds i
Finland till mötande af ett anfall österifrån. Den verkliga styrkan af öfvad stridande
personal uppgick vid ingången af år 1808 till 19,673 man, inberäknadt officerare och
underofficerare samt sjuke. Sveriges hela här räknade vid samma tillfalle 52,937
man, hvaraf 2,424 officerare och 2,185 underofficerare.[1] Någon indelning i högre
enheter öfver regementena fanns med få undantag icke.
För befordran till officer funnos inga bestämda fordringar, utan denna var
hufvudsakligen beroende på regementschefernas ynnest och bevågenhet. Befordran
mellan officersgraderna gick visserligen i regeln efter tjänsteålder, men därifrån funnos
många undantag beroende på svårigheten för mången att anskaffa det för en ny
tjänstegrad erforderliga ackordsbeloppet, på officerarnas vid rangregementena
företrädesrätt inom samma grad framför officerare vid öfriga regementen samt på
befordran och förflyttning utom tur till majorsgraden och vidare uppåt. Befordran
hade i allmänhet gått ganska hastigt under 1790-talet, så att många nått
[1] Sveriges
krig åren 1808 och 1809, I sid. 167, ur hvilket arbete, jämfördt med Spak:
Några historiska upplysningar om uniformering och utredning, nedanstående
uppgifter äro hämtade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:51:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/finskakr/0064.html
