Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland under sjuttonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den upproriska rörelsen utan lät hären fortfarande blifva overksam och begagnade
Danmarks krigsförklaring såsom medel att draga sig själf ur spelet, och då hans
efterträdare i befälet, hertig Karl, halft om halft lyssnade till de upproriska, utrymde
ställningen vid Högfors — den enda punkt svenskarna innehade på ryskt område — och
inlät sig i underhandlingar, som från fiendens sida aldrig voro allvarligt menade,
så kan det icke förvåna, att vinsten af årets fälttåg blef ingen.
Sedan båda parterna enligt vanan i vinterkvarter inväntat vårens ankomst, och
sedan betydliga ansträngningar gjorts på båda sidor att uppbringa styrkan och
tillgodose truppernas behof, öppnades 1789 års fälttåg af ryssarna. Konungen inträffade
nu själf på krigsskådeplatsen, men intet mål uppställdes för den svenska hären, utan
den uppträdde splittrad i många små delar utefter hela gränsen, och de ringa
framgångar, som vunnos än af ena parten, än af den andra, saknade all betydelse.
Skärgårdsflottan måste efter första slaget vid Svensksund (den 24 aug.) lämna
krigsskådeplatsen, som stora flottan icke ens kunde beträda. Konungen blef genom detta
grundligt utledsen på kriget och önskade dess slut. Emellertid gingo båda flottorna,
betydligt förstärkta, ut på våren 1790, och konungen föredrog nu att leda dem (till lands
inträffade fortfarande intet af vikt). Genom sin obetänksamma framryckning in i
Viborgska viken hade han så när fört flottan i fördärfvet, men genom den därefter
vunna segern vid Svensksund (den 9 juli) blef det honom möjligt att erhålla fred
utan landafträdelse, om också utan vinst.
Utan allt för stor materiel skada hade Finland kommit ifrån detta krig, och
endast sydligaste delen af Savolaks hade för en helt kort tid blifvit utsatt för fientlig
påhälsning. Finlands framåtskridande kunde därför med obetydligt afbrott fortgå,
och under de knappa tjugu år, det ännu skulle tillhöra Sverige, utvecklade det sig
raskt i alla afseenden. Under femtio år, från 1750-talet till 1807, fördubblades dess
befolkning, så att den sistnämnda år öfversteg 914 tusen personer. »Under
långvarig kamp mot ett oblidt klimat och en ogästvänlig natur hade vårt folk nått en
ståndpunkt i materiel och ekonomisk utveckling, som gaf det krafter att bära de
pröfningar, hvilka stundade i och genom 1808-9 års krig och skilsmässan från Sverige,
som äfven i ekonomiskt hänseende bröt gamla och starka förbindelser», säger den
finske häfdatecknaren Schybergson.
Planen om Finlands själfständighet, som gjort litet väsen af sig under
krigsåren, hördes nu icke vidare af, sedan dess målsmän funnit rådligast att skudda
landets stoft af sina fötter och söka skydd hos kejsarinnan Katarina II. Men
erfarenheten från kriget ådagalade tydligt svårigheten att bibehålla Finland i det svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
