Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vändigt att föra honom på ett dårhus, der han
efter ett sjuårigt elände slutade sin bedröfliga
tillvaro.
För ryttmästaren var denna affär icke en
obetydlighet, men dock en sak hvilken lät
glömma sig för andra triumfer. Grefvinnan,
hans mor, tog det dock annorlunda: hon
lindrade, i allt hvad hon förmådde, Hennings
lidande, så länge han lefde, och hon underhöll
Kerstin tilldess hon efter faderns död flyttade
med sitt barn från orten.“
! , .
“Men, kära moster Malla,“ sade Lisa, då
hofmästarinnan efter storartade omvägar
hunnit till den punkt, der vi nu stannat, “hvart
tog hon då vägen? Det måtte väl någon veta
ändå, och det ville också jag bra gerna veta.“
“Ack, kära barn,“ svarade moster Malla
och tog en förbålt hemlighetsfull min på sig,
“det var en tid, då det mycket taltes om den
saken. Grefvinnan gret minsann som en annan
menniska sina modiga tårar — ja, det gjorde
hon visst det... och för alla de moraler hon höll
för ryttmästarn! Nå nå, nu har han väl glömt
allt det der längese’n: han har både blifvit
gift och omgift se’n dess. Och gamla grefven
och grefvinnan ha minst tio år, legat i den
djupa familjgrafven.“
“Mep Kerstin?“ upprepade Lisa otåligt,
“Hon kom ju icke i familjgrafven?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
