Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XL - Kapitlet XLI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•358
genhet af högsta vigt, hvarpå jag kan vinna mycket, men
omöjligen förlora något."
"Jag kan inte förstå hur’ det ska’ gå till, om ni ska1
börja med att ge ut kanska ända till två skilling Skottskt för
en aftonmåltid; men ungt folkt ä* alltid vågsamma, och tro sig
förtjena pengar på det sättet. Min stackars gamla herre valde
en säkrare väg, och släppte dem aldrig ifrån sig, se’n han en
gång väl fått dem."
Morton stod likväl fast vid sitt beslut, och sedan han
tagit afsked af Ailie, satte han sig upp på sin häst för att fara
till den lilla köpingen, efter att hafva affordrat henne ett
högtidligt löfte att förtiga hans återkomst, till dess hon ånyo fick
se eller höra af honom.
"Jag är just ingen slösare," var hans naturliga
betraktelse, under det han i långsamt traf red framåt köpingen; "men om
Ailie och jag skulle sätta hushåll tillsammans, som hon föreslår,
är jag rädd för att mitt öfverflöd skulle komma den beskedliga
gamla varelsens hjerta att brista innan en vecka vore förbi."
KAPITLET XL I.
— — Hvar är den muntra värden
Ni talte om? Jag alltid haft för sed
Att prata med min värd.
Älska it ens färd.
Morton anlände till köpingen, utan att råka ut för något
anmärkningsvärdt äfventyr, och steg af vid det lilla värdshuset.
Det hade förefallit honom mer än en gång under vägen, som om
återtagandet af den drägt han burit som yngling, kunde göra
det svårt för honom att bibehålla sitt incognito, ehuru den i
andra afseenden var gynnsam för hans afsigter; men några års
fälttåg oeh irrfärder hade så förändrat hans utseende, att han
förlitade sig på att ingen skulle i den fullvuxna mannen, hvars
ansigte bar pregeln af beslutsamhet och eftertanka, igenkänna
den blyga och oerfarna ynglingen, som vunnit priset vid
pape-goj-skjutningen. Hvad han likväl mest behöfde frukta för var,
att någon af hans fordna strids-kamrater skulle ihågkomma
Kaptenen för de Milnwoodska skarpskyttarna; men denna fara, om
det verkligen var någon, kunde ej förekommas.
Tillflykten tycktes så talrikt besökt, som om den ännu
ägt all sin fordna ryktbarhet. Fetare och mindre artig än förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
