- Project Runeberg -  Fäder och söner /
18

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lukt var så stark, att Kirsanov, som aldrig i sitt lif rökt,
ofrivilligt vände bort sin näsa, under det han dock sökte
dölja denna åtbörd för sin son för att icke göra honom
bekymrad.

En fjärdedels timme därefter stannade de två
åkdonen framför peristylen till ett trähus, tämligen nytt,
hvars väggar voro målade i grått och hvars plåttak fått
en röd bestrykning. Det var Marino, eljest kalladt »den
nya landtgården» eller »de faderlösas hus», hvilket senare
namn användes af bönderna.

IV.



Vid framkomsten möttes de icke på trappan af en
skock dvorovi, såsom förr alltid var händelsen vid dylika
tillfällen. En liten flicka af ungefär tolf års ålder syntes
i dörren, och kort därefter visade sig en ung gosse, som
mycket liknade Peter och bar en grå livréjacka med
hvita, vapenprydda knappar; det var Paul Petrovitchs
betjänt. Han öppnade tyst kaleschens dörr och slog ned
fotsteget på Bazarovs tarantass. Kirsanov, åtföljd af sin
son och Bazarov, gick igenom en mörk och enkelt
möblerad sal, i hvars andra ända man ett ögonblick varseblef
ett ungt kvinnoansikte; därefter ledsagade han sina
gäster in i en tämligen väl dekorerad salong.

»Ändtligen äro vi hemma!» sade Kirsanov, i det
han tog af sig sin mössa och skakade sitt hår. »Att börja
med måste vi supera och hvila oss.»

»En matbit skulle jag icke säga nej till», svarade
Bazarov och sträckte på sig, hvarefter han kastade sig
på en hvilsoffa.

»Ja, ja, låt oss snart få något att äta», återtog
Kirsanov, och han började stampa med fötterna utan att
just veta hvarför. »Se, där är ju Prokofitsch!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free