Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
stixiska statskicket hade haft till en viss grad likartade
förhållanden blef det nya statskicket en utveckling, der formen
var mera förändrad än andan och personerne voro nya, men
sakerna ej aldeles olika dem, hvilka liade funnits förut. I
stället för det saxiska Witenagemot trädde de normandiske
baronernes rådsförsamling. Någon allmän folkrepresentation
hade i sjelfva verket icke funnits mot slutet af den
anglosaxiska tiden och upkom ej heller i början af den
normandiska. Regeringsättet var i det bela formlöst, despotiskt,
men en klass inom staten fäns, som hade lagbestämd
politisk rätt. Denna klass var kronans vasall’r, hvilkas
ställning till konungen var bestämd med ömsesidig rätt och
pligt enligt feodalsystemets grundsatser. Ur detta
rättsförhållande utvecklade sig med tiden den borgerliga friheten,
ur feodalvasallernes rådsförsamling upstod parlamentet, men
under det tidehvarf, hvarom nu är fråga, fans ej allmän
borgerlig frihet, ej parlamentet. Godtycket var stort, huru
stort det var berodde på omständigheterna för tillfället,
antingen konungamagten lade sin band öfvermägtig öfver
va-sallerne eller desse gjorde sin rätt eller sitt godtycke
gällande mot konungen. I förhållande åter till den stora
mängden af folket var den normandiska feodaladeln med
konungen i spetsen en herskande klass öfver ett lydfolk. Ty det
utgjorde en mycket vigtig sak att två särsküdta folk funnos
i landet, Anglosaxer ocli Normander. Och under sådant
förhållande var det en vigtig sak, att medan Anglosaxarnes
politiska frihet var undertryckt, bibehöllo sig de
anglosaxiska kommunalinrättniwjarin:•. hvilka i sin vidare utveckling
skulle gifva styrka och stöd åt den politiska friheten när
dess tid en gång var kommen.
Men de första tiderna efter eröfringen utmärktes af
konungamagtens öfvervigt, som åter härledde sig ur flera
orsaker. Dels voro de feodala länen i England ’icke så i tor a
som flerestädes på fasta landet. Ingen särskildt läntagare
var så mägtig att han kunde liöja sig till egenskapen af
en i sjelfva verket sjelfständig furste. Konungen af
England hade ingen vasall, som var så mägtig inför honom
som han sjelf i sin egenskap af hertig till Normandiet var
i förhållande till sin suverän, konungen i Frankrike. Der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
