- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
290

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioåttonde kapitlet - Trettionionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

själv, att självbevarelseinstinkten skulle driva honom till arbete, så att han åtminstone hade sin dagliga utkomst.» Hanna höjde lätt sina axlar. »När han inte arbetade, då han hade passande sysselsättning så... nej, nej, bliv inte otålig!... Det kan ju hända... det skadar åtminstone inte att göra ett försök...»

»Som sagt, jag måste tala med honom... min Gud, han är ju ännu så ung!»

Hon såg liksom vädjande upp mot himlen, men i den blick, hon sedan riktade mot systern, låg icke mycken tröst. »Jag vill rådgöra med några vänner, som intressera sig för honom», återtog hon, »det kan omöjligen fortfara på detta sätt, något beslut måste fattas! Men nu ha vi med våra tråkigheter förstämt lilla stackars Marie... se så, se inte så gråtmild ut, kära barn», tillade hon skämtande. »Behagas ett glas vin eller lemonad? En skål för ett gott resultat på våra beslut!»

*


TRETTIONIONDE KAPITLET.



»Jag tycker om lugnet och stillheten här», sade Emelie emellanåt till Marie. Men stillheten, om icke lugnet, avbröts ofta av vänner och beundrare, som skyndade till Framnäs för att vid det fina tebordet, eller starkare, om icke just stärkande drycker, åtföljda av sitt oskiljaktiga soda och selters, fördriva några timmar tillsammans med föremålet för sin tillgivenhet och dyrkan.

Det var ett begränsat och förtroligt sällskapsliv med de högsta kretsarnas förfinade ton och överallt var trevligt prat, lustigt nonsens, godlynta dispyter och melodiskt skratt. I dessa stunder voro Emelies ögon strålande och hennes skönhet tycktes liksom tilltaga.

»Det enda jag är rädd om är mina rosor», sade hon, då hon icke utan en viss stolthet visade sina blomsteranläggningar. »Det heter ’se och inte röra’, jag tycker om ögonfröjd.» Och det var en stor utmärkelse, om hon åt någon förärade en doftande rosenknopp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:20:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emelie/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free