Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ä
- ÄG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÄG
eller trefligt utseende, snäll. Hs. (Ljusdal). Jfr
aglit, eglen.
ÄI, præp. i, uti. G. Fsv. ut i.
Äi-ful, el. äi-fyl, adj. f. drägtig ; om ston.
S. G.
Äi-kvälld, adv. iqväll, iafton (nu). Äi kvällds,
i går aftse. Äi förra kvällds, i förrgår aftse.
Äi ann-mórr kvälld, i öfvermorgon afton. Äi
mórr kvälld, i morgon afton. Äi yvar-mórr-
kvälld, i öfvermorgon afton. N. G. Äi förr-
kvällds, i förrgår aftse. S. G.
Äi-lämmb, adj. f. ung-stinn: om tackor (ēâr).
S. G.
Äi-mórgóss, adv. i morse. N. G.
Äi-mórres, id. S. G. Äi-mórrgu, i morgon.
Äi-förra-gāru-mórrgón, i förgår morse. N. G.
Äi-nat, adv. (nu) i natt. Äi-nétrass, (nyss,
förliden) i natt. G.
ÄIDI-GRÄN, f. idegran: Taxus baccata. G.
Barr-lind, f. Vg., bhl. Fn. iđja-grænn,
fager-grön, af <iđjar</i> el. ifjar, f. pl. ängens: grönska;
deraf Idavöllr, Idavallen, en grön vall. Völusp.
7. Jfr fe. iv; e. yew; nht. eibe; ns, ibe, ive.
ÄISNA, v. n. 1 draga efter andan. S. G.
ÄJD, f. en viss bredd, omgång eller hvarf, som
en. person företager sig på en gång att afarbeta. G.
ÄJE, äjel, äjen, äjenne, s. egel.
ÄJLEN, adj. oförtruten, (ilande). G.
Äjles til, adv. beständigt, (i ett ilande). G.
ÄJLI, nom. propr. Elin. Hl. (Skällinge).
ÄJM’ (ipf. -a), v. imp. egentl, imma; säges då
blåaktig låga flammar från mynningen af en
heteldad ugn. "He äjmar från ognsgimane". Fl.
(Öb.). Jfr eima.
ÅJSA, s. isa.
ÄJS-RAUN, m. el. f. isbark, skrofis. G.
ÄKA, äkiđ, äkka, äkke-lag, s. aka 1.
ÄKK el. akk (ipf. -ä), v. a. ångra. Vb. Jfr
ekk 2, som är samma ord.
ÄKKE, adv. icke. Dls. Fsv. ækki, ekki, ikki;
fn. ekki; d. d. (Slesvik) ækki.
ÄKKJA (uttal, ättja), f. 1) spår efter
vinteråkdon. Jtl.; 2) spår efter skidor, skidspår. Hj.
Deraf ski(d)-ättja, f. Mp. Äkka, f. vagnsspår.
Sk. (Ljunits h.). N. ekkje.
ÄKKSA, v. a. o. n. 1 1) upphetsa. Bhl.; 2)
gräla. Vg.
ÄKRA, s. aker.
ÄKS, n. ax. Sm. Fsv. ax. Jfr aks.
Äksa, v. a. o. n. 1 1) slå de lösa kornen ur
axen till utsäde; 2) omsäga ett och samma;
gräla, sarga. Sm.,vg.; 3) tukta, aga. Vg.
Äksa se, v. r. 1 gå i ax; om säd. Vg.
Äkse, n. sädeskärfve, ur hvilken de största
kornen blifvit urslagna (ur-äksta); "äkst" säd,
d. ä. den säd, ur hvilken man slagit de lösa
kornen. Vg.
Äkser, m. en som småträter, ofta säger
detsamma. Sm.
Äkst, adj. försedd med goda, fylliga ax.
"Gua lov! säa ä väl äkst". Sm. Grov-äkst,
adj. som har grofva ax. Hs. (Bj., Ljusdal).
Lång-äkst, försedd med långa ax )( kórt-äkst.
Väläkst, försedd med goda ax. Vg. Små-äkst
som har små ax; om säd. Hs. (Bj., Ljusdal).
ÄKTA, 1) adj. a) såsom i riksspr.; b) duglig,
förträfflig. "Dä ä en äkta kär" (hårdt k). Sm.;
2) adv. a) dugtigt. "Köra, åka äkta"; b)
mycket. "Ä. bra"; c) alldeles, helt och hållet. "Han
reste ä. ensam". Sm., kl. Nht. echt, adj.
legitimus, genninus, germanus, purus (troligen af fht
ewa, f. äktenskap, lag: echt, adj. synes såsom
Grimm [wb. 3, 20] förmodat, vara
sammandraget hf êhaft, êhacht); d. egte.
Äkta-mynta, f. Mentha gentilis. Sm. (Vestbo).
ÄL, äld, äling, älva te sej, s. ala 1.
ÄL, ärl, s. ala 4.
ÄLE-KULA, f. äling, m.mudd: Cyprinus
phoxinus. Vg. Ale-kula, f. id. Dls.
ÄLEMÄSS, f.? Menyanthes trifolia. Fl.
(Nerpes). Af äle, al och mäss. Mäss tillägges både
Calla och Menyanthes för den lika rotstocken.
Likasom Frankenius kallar Calla vatten-måss till
skilnad från Menyanthes, har man tillagt den
senare Äle-mäss, emedan den helst växer bland
albuskar.
ÄLG-BLÄST, m. utslag pä huden, som tros
komma från vädret eller blåsten. Vb.
ÄLI, adv. Ä äli, bra. "Hä gar sóm ä äli".
Vb. (Löfånger).
ÄLING, s. missäling, sid. 440.
ÄLL, n. källådra på fältet; källdrag;
vattendrag i mossar. Vg. Äll-gång, m. id; Vg.
(Elfsb.).
ÄLL 3, s. sand-äll.
ÄLLA, älliga, s. ella 1.
ÄLLA, älle, s. ella 2.
ÄLLAS, v. d. 2 åldras. Hl. (Veddige). Älls,
id. Bhl. Fsv. ælthas, ældras; fn. ella; fe.
aldjan, ealdjan; mht. eltelen; nht. älteln.
ÄLLE, konj. än. Vg.
ÄLLER, obest. pron., annan. "Jen äller", en
annan. Dl. Lt. alius, annan; gr. αλλος id. Jfr
Rdq.J, 523. Benfey 2, 49. 50.
Äller-veg, adv. annorstädes. Dl. Jfr fsv.
annan vægh, på andra sidan. VGL.
ÄLLING el. elling, m. andunge. Sm., sk., hl.,
bl. D. ælling.
Knut-älling, m. en pojke, knuten i växten.
Bl.
ÄLL-KRYDA, f. stensöta: Polypodium vulgare.
Dl. (Elfd.). Äll-söta, f. Dl. (Mora) ; äll-seta, f.
Dl. (Orsa). Jfr söt-bräken. Af sv. häll. Gl.
sv. (Frankenius, Bromel) stensöta, hällesöta,
bergsöta, sötbräken; (Tillandz) stensöta.
ÄLLÅV, s. ellåv.
ÄLM, f. alm: Ulmus campestris. Sm.
Älme, n. virke af alm. Ög. Fr. almr, m.
alm; fe., e. elm. Jfr alme.
ÄLSA, f. helsa. Älssam, adj. helsosam. Dl.
(Mora). Fsv. helsa, f. helsa ; helsamer el.
helsamber, helsosam. Jfr hejl.
ÄLSK el. ärsk, adj. 1) svag, matt; 2) rädd,
klenmodig; lat, som ej vill göra något, ej vill
arbeta. Hs. Jfr ersk
ÄLSKJÄN, adj. folkkär, tam, vänlig; om djur,
Åm. Älsken, G.; älskjin (uttal, älstjin), Fl.
(Öb.); äskjen, id. Vb. (Nordmaling). Fn. elskr,
adj. som tycker om, håller af.
ÄLSKOG, m. (såsom i riksspr.) kärlek.
"Lägga älskog på", tycka om. Bhl. Fsv. ælskoghi,
ælskughi, m. kärlek; fn. elskugi, id., af elska,
f. kärlek, hugr, m. sinne. Roten är troligen ala,
fovere.
ÄLT, f. brunst. Ältäs, v. d. vara brunstig; om
bockar och. gumsar. Vb. Jfr älta.
ÄLTA 1, v. a. o. n. 1 1) drifvi köra på. Dl.
(Mora}; 2) (såsom i riksspr.) omröra (ler); knåda,
(deg); 3) mycket bedja, envisas. "Han ältar mä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0875.html
