Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VIV ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIV
N. åm., vb.; 2) höta med armarne, sträcka ut
armarne med hotande åtbörder; 3) föra stat i
mat och kläder, prunka, ståta. Vg., ul., sdm. Fn.
veifva, svinga. Jfr hvaiv el. hväiv, som är
samma ord, uttaladt med någon aspiration.
VIVA 2, vive-fitt, -fnöse, -fragnar, -frajned.
-kull, viven-stärt, s. vipa 1.
VIVANG, s. vide.
VIVER, s. vavring.
VIVE-TORKLÄ, s. hviv.
VIVRÄKEN, vivåli, vivåling, viåsen, viöppen,
s. vid.
VOG, vog-mor, s. våg 3, under väga.
VÓG, vóg-mat, s. väga.
VOGN, vójn, vovn, s. vagn, under väga.
VÓJSA, s. vesa 1.
VÓJTA, s. wita 1.
VOKS, s. vaksa.
VOL, i talesättet: Vol inte! låt vara! låt
bli! Vb.
VÓLSTER, m. uppstoppad kant på ett
vagnssäte, soffa m. m. Sm. Jtr ns. wulst, f. a) svulst,
något svullet, uppblåst; b) något tjockt, och rundt
sammanbundet eller saramanrulladt (B. W. B.
5,303); mht. wulst, f. svullnad. Jfr wälla.
VOMMA, s. ómma.
VŌN 1, (pl -er) f, redskap, giller, hvari man
fångar djur eller fisk. Vb. Vona, f. fiskredskap,
fiskdon, Åm. Vånor, f. pl. id. Sdm., ul. (Rosl.).
Fisk-voner, f. pl. fiskredskap. Vb.
Von-var, adj. som aktar sig för giller,
snaror; om räf, järf m. fl. Vb. Jfr var 1.
Vonäs (ipf. -ä), v. d. umbära, vara villig
eller i tillfälle att låna, dela med sig. "Vonäs
du lån mäg nalta mjöl?" kan du låna mig
litet mjöl? "Vonäs du ge mäg en beta brö vä
däg?" vill du låta mig äta en brödbit hos dig?
"Ji vonäs ä int", jag umbär det ej, kan ej
lemna det. Vb. Vonas, id. Hs. Vån (ipf.-a), v.
a. umbära, sakna. Fl. (Öb.). Ånäs, v. d. 1)
id.; 2) ej nännas, ej unna. Jtl.
Halv-vórming, m. halfgalen karl. Sk. (Lugg.).
Vórming, m. oredig menniska. Sk. (Vemm.,
Skytts h.).
Vórmsk, adj. oredig, besynnerlig, halfgalen.
Sk. (Ox.).
Vralter, m. vralta, f. barn, som nyss
börjat gå och har en vacklande gång. Sm.
Vras, n. 1) slarfrig, vårdslös, obetänksam
och smutsig menniska; slösare. "Du ä ett
vras! har du nu inte vatt ude å vrasat når de
igen?" Sk. Vrase, m. ovårdig menniska.
Hl. (Slättåkra); 2) slarf, slöseri. Sk., hl.; 3)
glupsk menniska. "Dä ä ett räktit vras, allti
vrasar han i se så möet". Sk.
Vrasakti(g) el. vrased, adj. slösande. Sk.
Vrasare, m. slösare; slarf. Hl.
Vrasekar, n. slösare. Sk. (Ox.).
Vrase, m. 1) den afhuggna säden på åkern,
som under skördedagen ej kommit att
medfölja vid bindningen, men sedan hopräfsas. Sk.
(Ox.). Slave, m. id. Sk. (Ing., Gärds h), hl.;
2) i. q. vase 5). Sk. (Ox.).
Vrased, adj. slarfakrig. S. Sk. Jfr vased.
Vrask, n. 1) bynke, oren säd af alla slag,
som samlas på gångarne i sädesbodar; 2)
hvarjehanda afskräde. Sm. Jfr vrak, rask.
Vras-mule, m. storskräfla. Sk. (Ox., Lugg.).
Vrasóm, m. smutsig menniska. S. Sk.
Vrassel, n. slöseri. Sk. (Färs h.).
Vrasul ( — ∸ ) m. slösare. Sk. (Ing.).
Vrasult, adj. n. slösaktigt. Sk. (Ing.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
