Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VART ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<h3>VART</h>
VARTA, f. 1) vårta. Ul. Varrtå, f. S. G.;
vart, f. Vb.; vålta, f. id. Vg.: 2) yttersta taggen,
sporren på liefästet, hvilken inpassas i ett
motsvarande hål (vart-hål, n.) af skaftet. Ul. Fsv.,
fn. varta; d. vorte; fht. warza; ns. wārte; nht.
warze; fe. veart, vårta. Jfr holl. weer, n. hård
tjock hud på kroppen (callus); weeraktig, adj.
Ger-varta, f. bröstvårta. Vl. (Jösse h.
Ordet ej mycket brukligt). Fn. geir-varta. f.
bröstvårta på manfolk, af geirr, m. spjut; nht.
gehre, id. Det urgamla ordet geirr qvarlcfver
äfven i det allmänna qviunonamnet Gertrud
el. Gertru, fn. Geirr-þrúđr, af þrúdr, en
vallkyria, Thors dotter.
Patte-vårta s. patte.
Varrt-bäitare, m. vårtbitare, gräshoppa,
som biter af vårtor (Locusta) S. G.
Vårte-bit, vårt-bit, m. Vg., sm.
Vårt-gräs, n. vårt-ört, f. törel: Euphorbia
Helioscopia. Sm. (Vestbo). Rev-orms-gräs, n.
Ul.; milk-urt, f. Sk.
Vaska, v. n. 1 gå eller med händerna röra
i vatten, att det plaskar. Åm.—sm.
Vased, adj.slarfaktig. Sk. (Vemm.). Jfr vrased.
Vask (ipf. o. sup.-a), v. a. 1) vårdslöst
blanda om, såsom t. ex. den oordentlige gör med
kläderna i sin kista; 2) i allmänhet blanda;
om kort. Fl. (Öb.); 3) slarfva bort, tappa bort,
förstöra. Vb.
Vaska (vasska), v. n. 1 gå långsamt och
trögt, gå sakta och smått som ett litet barn;
söla. "Han går å vaskar. Barnet går å
vaskar". Ög., sm., kl. Dasska, id. "Ja dasskar
före". Vg. (Marks, Vättle h.}.
Waskus, m. en i sina göromål försumlig och
vårdslös person. Vb. (Nysätra).
Waskut, adj. slarfaktig, vårdslös i hvad man
gör, opålitlig, försumlig. Vb.
Lus-vase, m. lusig pojke. Bhl.
Pójk-vase, m. liten pojke. Vm., vg.
Skit-vase, m. liten smutsig pojke. Vm.
Gór-vase. Göteb.
Snör-vase, m. snörig pojke. Bl. Snor-vase.
Vg., ög., g.
Sure-vase, m. pojklymmel. Bl.
Ur-vase, m. vildbasare, vildsinnt menniska.
Hs., vm. Ur-vasing, m. id. Hs.
Vasa (ipf. o. sup. vasa), v. a. 1) lägga i
vase, i hög, kasta qvistar, buskar, stubbar m. m.
om och på hvartannat i en hög; 2) nedsänka
löf- eller granruskor i vatten på ställen, dit
man vill locka fisk för att meta; 3) lägga
risqvistar och buskar i vattenytan från ena
stranden till den andra i en flod, då det börjar frysa
till, på det snö och is der må fastna och
sammanfrysa och dymedelst bereda vinterväg öfver
stridt vatten eller ofvanför en fors, hvarest
förutan denna åtgärd is ej lägger sig. Vb.;
4) lägga ris och grenar på sank mark för att
kunna köra deröfver. Broa före, id. Sk. (Lugg).
Ns. bewasen, nedlägga risknippor i en damm.
B. W. B. 1, 201).
Vasa-gäre, n. tjock risgärdesgård. Hl. D. d.
vasegjerde.
Vasig, adj. som ligger i oordentliga högar;
om växande säd. "Säden ä så vasig". Vg.
(Marks h.). Ner-vasad, p. p., id. Vg. (Marks,
Vättle h.).
Vask, m. 1) del, smula. "En vask ull, lin.
säd"; deraf ulla-vask, m. liten del ull. Sm.; 2)
liten pojke; deraf pójk-vassker el. pójke-vask.
Allm. Påg-vasker, m. id. Sk.; lus-vasker,
pale-vasker, ta-vasker, q. v.; 3) liten oansenlig
karl, stackare. Ul., vg. Vaskel, m. id. Vg. i
tusi-vask, m. id. Vb. Jfr tuss 2.
Vaska, f. liten flicka. Kl.
Vask-nosed, adj. snörig om näsan, såsom
små barn. Sk. (Skytts b.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
