- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
798

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VART ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


<h3>VART</h>

VARTA, f. 1) vårta. Ul. Varrtå, f. S. G.;
vart, f. Vb.; vålta, f. id. Vg.: 2) yttersta taggen,
sporren på liefästet, hvilken inpassas i ett
motsvarande hål (vart-hål, n.) af skaftet. Ul. Fsv.,
fn. varta; d. vorte; fht. warza; ns. wārte; nht.
warze; fe. veart, vårta. Jfr holl. weer, n. hård
tjock hud på kroppen (callus); weeraktig, adj.

Ger-varta, f. bröstvårta. Vl. (Jösse h.
Ordet ej mycket brukligt). Fn. geir-varta. f.
bröstvårta på manfolk, af geirr, m. spjut; nht.
gehre, id. Det urgamla ordet geirr qvarlcfver
äfven i det allmänna qviunonamnet Gertrud
el. Gertru, fn. Geirr-þrúđr, af þrúdr, en
vallkyria, Thors dotter.

Patte-vårta s. patte.

Varrt-bäitare, m. vårtbitare, gräshoppa,
som biter af vårtor (Locusta) S. G.
Vårte-bit, vårt-bit, m. Vg., sm.

Vårt-gräs, n. vårt-ört, f. törel: Euphorbia
Helioscopia. Sm. (Vestbo). Rev-orms-gräs, n.
Ul.; milk-urt, f. Sk.

VAR-TAEN s. vara 1.

VAR-ULV, s. ulv.

VARUN, s. vara 5.

VARVEL, m. trävred för en dörr, trä-regel )(
slå, m. regel af järn. Hl. Hwarv (oarv), m. id.
Hl. (Värö). Värvel, vervel el. närvel, m. vred
på en dörr eller grind. G. Fris. warwel, warel,
m. regel; gl. höll. weruel, worul; ns. warwel,
wirbel;
frans, verrouil. verrou, m. id. Jfr
hvarvel. s. 269, som är samma ord.

VAR-VURKEN, s. virka.

VARÄ, s. verna.

VASA 1, 1) v. n. 1 gå i vatten, vada i snö.
Ög., sm.: 2) v. impers. a) säges om vattnets ljud,
nkr det klämmes eller trampas. "Dä vasar i dia
skor"; b) talesätt: "dä vasar", det är öfverfullt,
rikt, dråpligt. Ög. Jfr n. vassa; vada; sv. dial.
vada, gå, vada; fe. väs, n. vatten.

Vaska, v. n. 1 gå eller med händerna röra
i vatten, att det plaskar. Åm.—sm.

VASA 2, v. n. 1 1) gå slarfvigt, sjelfsvåldig,
utan uppmärksamhet på sig sjelf eller omgifvande
föremål; gå utan bestämdt mål eller i tanklöshet.
Hl.,vg.; 2) göra något slarfaktigt, hafsigt,
brådskande, hafva brådtom; slarfvigt, vårdslöst
handtera. Hl. Wasa (ipf. o. sup. wasa), id. Vb.
(Löfånger); 3) vara trög, långsam. Kl.; 4) gå
sakta, långsamt och tyst. "Gubben går å vasar".
Vg. Fn. vasa, v. n. löpa fram och tillbaka utan
något bestämdt mål eller i tanklöshet. (E.
Jonsson, 675); gl. d. vaase, löpa omkring, trampa
under fötterna, göra oreda. Anm. Vasa 1 och 2
äro troligen samma ord.

Vased, adj.slarfaktig. Sk. (Vemm.). Jfr vrased.

Vask (ipf. o. sup.-a), v. a. 1) vårdslöst
blanda om, såsom t. ex. den oordentlige gör med
kläderna i sin kista; 2) i allmänhet blanda;
om kort. Fl. (Öb.); 3) slarfva bort, tappa bort,
förstöra. Vb.

Vaska (vasska), v. n. 1 gå långsamt och
trögt, gå sakta och smått som ett litet barn;
söla. "Han går å vaskar. Barnet går å
vaskar". Ög., sm., kl. Dasska, id. "Ja dasskar
före". Vg. (Marks, Vättle h.}.

Waskus, m. en i sina göromål försumlig och
vårdslös person. Vb. (Nysätra).

Waskut, adj. slarfaktig, vårdslös i hvad man
gör, opålitlig, försumlig. Vb.

VASA 3, v. n. 1 låta sakta, sakta susa, surra
1) såsom när man släpar halm eller löfruskor. Vg.
sm.; 2) om växande säd, som böjes för vinden.
Ul.; 3) prassla. "Dä vasar i lövet", Hl. (Värö);
4) gifva ett spöklikt ljud, "tassa". Hl., bhl,

VASA 4, s. vase.

VASE (pl. -sar), m. 1) (såsom i riksspr.) a)
löfruska, som fiskare nedsätta i sjön, för att
ditlocka fisk; b) golfbjelke; c) trästock till
underlag för en bro; 2) risknippe, som lägges ned i
ett kärr eller sumpig rnark för att gå eller köra
deröfver. Vg., sk. (N. Åsbo, Lugg.); 3)
sammanknuten halm- eller hökärfve. Halm-vase. Svea-,
Götal.; 4) en hop skott, som framskjuta från en
sädesrot. Korn-vase, råg-vase. Nk.; 5) understa
laget af hö på en höskulle eller halm under
en sädesstack. Sk. (N. Åsbo), hl. Vrase, m. id.
Sk, (Ox.); 6) klafve, frånsidan af en kopparslant.
G.; 7) pojke. Svea-, Götal.; 8) slarfver, stackare,
oduglig menniska. "En gammal vase. Stakkars
vase"! Vg., sk., hl., bl., bhl. Fsv. vasi, m. a)
knippe; b) något som lägges i sjön till fisks
fångande. ÖGL.; n. vase, knippe; gl. d. vase; risknippe
(Vedels Saxo) ; d. d. vas, ris, qvistar, trätoppar till
bränsle; d. vase, a) risknippor, grenar till väg i
ett kärr eller fuktig äng; b) halmknippa; ns. wase,
risknippe; e. dial. wase, "a wreath of straw"; lt.
fascis, knippe; it. fasce; frans, fascine.

Lus-vase, m. lusig pojke. Bhl.

Pójk-vase, m. liten pojke. Vm., vg.

Skit-vase, m. liten smutsig pojke. Vm.
Gór-vase. Göteb.

Snör-vase, m. snörig pojke. Bl. Snor-vase.
Vg., ög., g.

Sure-vase, m. pojklymmel. Bl.

Ur-vase, m. vildbasare, vildsinnt menniska.
Hs., vm. Ur-vasing, m. id. Hs.

Vasa (ipf. o. sup. vasa), v. a. 1) lägga i
vase, i hög, kasta qvistar, buskar, stubbar m. m.
om och på hvartannat i en hög; 2) nedsänka
löf- eller granruskor i vatten på ställen, dit
man vill locka fisk för att meta; 3) lägga
risqvistar och buskar i vattenytan från ena
stranden till den andra i en flod, då det börjar frysa
till, på det snö och is der må fastna och
sammanfrysa och dymedelst bereda vinterväg öfver
stridt vatten eller ofvanför en fors, hvarest
förutan denna åtgärd is ej lägger sig. Vb.;
4) lägga ris och grenar på sank mark för att
kunna köra deröfver. Broa före, id. Sk. (Lugg).
Ns. bewasen, nedlägga risknippor i en damm.
B. W. B. 1, 201).

Vasa-gäre, n. tjock risgärdesgård. Hl. D. d.
vasegjerde.

Vasig, adj. som ligger i oordentliga högar;
om växande säd. "Säden ä så vasig". Vg.
(Marks h.). Ner-vasad, p. p., id. Vg. (Marks,
Vättle h.).

Vask, m. 1) del, smula. "En vask ull, lin.
säd"; deraf ulla-vask, m. liten del ull. Sm.; 2)
liten pojke; deraf pójk-vassker el. pójke-vask.
Allm. Påg-vasker, m. id. Sk.; lus-vasker,
pale-vasker, ta-vasker,
q. v.; 3) liten oansenlig
karl, stackare. Ul., vg. Vaskel, m. id. Vg. i
tusi-vask, m. id. Vb. Jfr tuss 2.

Vaska, f. liten flicka. Kl.

Vask-nosed, adj. snörig om näsan, såsom
små barn. Sk. (Skytts b.).

VASED, fl. vasa 2.

VAS-FÄMINGEN, s. und 1,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0828.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free