Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VALD ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VALD
Han har pänga mä våll". Ög. (Ydre). Fsv.
vald, B. magt; våld; fn., n. vald; fe. veald,
vald; d. vold; nht. ge-walt; Jfr lt. val-or, m.
styrka.
Våll 1, n. nacksenan hos hornboskap. Vg.
(Vartofta h.) Hvitt-hår, n. Vg. (Kåkind,
Vadsbo); hvit-sena, f. id, Vg. (Venersborgstraktcn)
Våll 1 är egentl, samma ord som våld.
Våll 2, 1) atj, stor, fet. "Dä va aj våll
ko." Hl. (Rolfstorp). Våller el. våll, adj.
dugtig, förträfflig; väll, adj. id. "En väll kar(l)."
Sdm. (Ornö); 2) adv. mycket bra. "Dä der
dä va våll", om ett godt löfte. Sdm; deraf a)
våll-rik, adj. ganska rik; b) våll-våll, adj,
freqv. mycket dugtig, utmärkt. Ög. (Risinge). D. d.
vall, dugtig, utmärkt (Mlb., DL. 638); lt.
va-lid-us, stark.
Vålla-karl, m. förträfflig, utmärkt karl.
Sdm., nk.
Våller, konj, derföre. Öl.
Våll-springa, v. n. skena. Ög. Vållua,
våll-ränna. Sk.
Vållä-bastant, adj. mycket dugtig, stark.
Sdm.
Väll, m. Ta väll, ta skruf. "Slå te så dä
tar väll. Denne fórken, den tar väll". "Ge
väll", gifva stöt, återstudsning; om en boll, som
kastas i marken. Vg.
Vällande, adj. ofantlig. Hl.
Över-våll, n. något som är öfvermåttan
stort, dugtigt, präktigt eller förträffligt. "Hä
var övervåll till kar dill å vara stor, tapper".
Vb.
Val-händ el. val-händt, adj. stel om
händerna af köld. Allm. Val-ändt, Dl. N
val-hendt.
Valna, v. n. 1 1) blifva stel af köld.
Götal. ; 2) valna i hjel, frysa i hjel. Bhl. (Elfs.).
Varna, Vg. (Fröskind). N. valna.
Valnas, v, d. 1 förtvina. Fl. (NK.)
Bla-vall, m. bladvall, äng med bladiga
växter. Vg.
Bleke-vall, m. gräsvall, på hvilken väfvar
blekas. Vg.
Bred-vall, m. ställe, der man utbreder hö,
väfvar m. m. Sm.
Hå-vall, m. gräsvall. Sm. (Vestbo).
Mjölk-vall, s. ek-urt, urt 1.
Odens-valla-hult, n. ortnamn. Sm.
(Värend).
Oll-bakke, m. bakke, der kreatur gå i vall.
Hl. (Breared).
Olle-bär, n. odon: Vaccinium uliginosum.
Hs. (Alfta). Jfr svålon.
Oll-gång, m. vallgång. Hl.
Oll-here, m. vallgosse. Hl, sm. Ol-he-le,
Vg.; ol-hyre, Dls.; ol-pójk, Hl.; oll-pajk, Vg.
(Elfsb.), sm.
Oll-mark; f. betesmark, utmark. Sm.
Pingsta-vall, m. gräsbevuxen mark, helst
på en höjd eller kulle, der ungdomen
församlas pingstdagen och de två följande dagarna
för att anställa dans och lekar. "Fira
pingstavall" Vg. (Vadsbo).
Upp-vall, m. hårdvall. Sm.
Vall-bagge, s. bagge.
Vall-brótt, n. af vall nyss upptagen åker.
Ny-plog, m. id. Vg.; deraf vallbrótts-havre, m.
hafre som vuxit på sådan åker. Sveal.
Vall-bäl, s. bejla.
Valle, adv. 1) i vall, till betes. "Gå
valle», valla kreatur. "Kreaturen gå valle"; 2) ute.
"Ligga valle". Götal.; 3) borta. "Gamla är
lihete ä, valle". Ög.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>