- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
788

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VAKS ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


VAK

(ipf. wäksäd, sup. wäksađ). Fsv. vaxa, væxa (ipf.
væxti, væxte, vaxte, p. p. væxin, vaxin). SML.
VML. HL.; fn, vaxa (ipf. vóx el. óx, sup. vaxit);
fht.,fsax. wahsan; nht. wachsen; fe. veaxan; n.
vaksa el. veksa; d. voxe; moes. vahsjan (vohs,
vohsun, vahsans);
skr. vaks.

Gir-vaksen, s. gir.

Ir-väkst, adj. som fort uppväxer, men
blifver svag; om ungt folk, växter på marken
eller i fönster, t. ex. lökväxter. Sdm.

Okksell, m. växt på kroppen, i ansigtet. Vg.

Rant-vusen, adj. rakväxt. Sk. (Vemm.).

Sam-voksä. adj. sammanvuxen. Vb.

Stur-väkst, adj. storväxt. Dl. (Mora).
Storvust, S. Sk.

Ur-vuksen, adj. som är ur växten; 2) torr,
murken. Vm.

Väkster, m. växt, utväxt, växtutsvällning
på träd. Vg. Vust, vöjst, m. Sk. Fsv.
vaxter, væxter, m. växt: fh. vöxtr.

Väksterlig, adj. frodigt växande. Vg., sm.
Väkstelin. Hs. (Db.).

Väkst-vär, n. växtlig väderlek. Vb.

Åv-väkset, s. åv 1.

VAL 1 (pl. -ar)m m. 1) rund käpp, tjock staf,
liten stång. Svea-, Götal. Val el. gval, Vb. Jfr
ol 2; 2) minsta häfstång. Sm. Var, Hl. (Värö,
Frillesås); 3) käppkugg i ett drifhjul. Hl., vg.
nk.; 4) slaga, slagans skaft. G., fl. (Pargas).
Slag-val, Vb., ul., hl.; sla-vōl, sla-ōl, Sk. )( hann-val;
s. sid. 242 a; 5) ås, bjelke. Hs.; 6) (såsom i
riksspr.) val, ett antal af 8O stycken; så kallad
emedan fiskrarne trädde så många fiskar på hvar
käpp. Jfr ol. Fsv. val, m. käpp; fn. völr; d. d.
vol; skot. waile; nfris. wal; moes. valus, m. id.;
lt. vall-us, m. påle; frans, gaule (fordom äfven
waule), f. stång; bret. gwalen, f. staf, stång; e.
dial. (Lancast.) gaul, häfstång. Jtr våle.

Bak-vāl, m. 1) ryggstöd; 2) klabb eller
sten, som lägges under häfstång för att upplyfta
eller uppväga tyngder. Vb.

Bröst-gval, m. det tvärträ i en väfstol, mot
hvilket den väfvande stöder bröstet. Vb.

Hand-val el. hann-val, s. sid. 242 a.

Rist-wal, m. den pinne i en qvarn, som
skakar fram kornet att det faller ur tryglan i
qvarnögat. Ö. Dl. Jfr skak-vann, skak-käpp.

Rund-valing, s. rund.

Smörje-val, s. smyrjä.

Styr-val, m. 1) rorkult, handtag nå rodret
i en båt. Vb., hs. Stöjr-väl, Nb. (Ö. Kal.);
styr-vār, m. Sdm.; 2) handtag på skrindor; 3)
två stänger, som läggas ofvanpå lasset å
färdskrindor för att tillsnöra det. I dessa
sistnämnda båda bemärkelser uttalas det stir-val.
Hs. (Db.).

Ta-val, s. tad.

Trod-vaL, s. trod.

Vala, v. n. 2 tröska med slagans skaft. Fl.
(Pargas).

Val-lykta, f. hjul uti en qvarn, liknande
en lykta. Sm.

VAL 2, m. vard, mat. l, m. id.; i sammans.
móra-val, móra-väl, morgonvard, frukost. Vb.;
mórre-val, id. Ul.; middags-val, middagsmåltid.
Fl. (Nl.); kvälls-val, afta-val, qvällsvard, Vb.;
nåt-väl, Dl. (Nås). Jfr natt-vard, sid. 463;
otte-val s. otta 1. Fsv. varþer, værþer; m. vard
mat. VGL. ÖGL.; fn. verđr.

VAL 3, m. (i fornspråket) främling, utländing.
Ordet lefver qvar i nedan upptagna
sammansättningar samt i svenska orden val-nöt, vallfart f.
vallfärdas. Fsv. val (vaal), m. främling. Flores
147 (Cod. F.), Alex. 1413. Är förmodligen
samma ord som fn. valir, m. pl. a) innevånare i
norra Frankrike; b) Gaeler. Jfr fe. vealh, m. a)
Gallier, Britt; b) främling.

Kudder-vallsk, s. sid. 362.

Poder-valsk, s. sid. 507.

Rak-val, sid. 551, hörer måhända hit.

Strand-väling, m. lik som uppflutit vid
hafsstranden efter drunknad menniska. S. Hl.
Jfr strand-döing, strand-vaskare.

Ud-väling, m. främling, utländing. Hl. Fsv.
utval, m. id.

VAL 4, m. vett. "Ta valen tåv nån", skrämma
vettet ur någon. Hs. (Db.).

VAL 5, s. vara 1, varda, verl, vål 1.

VALA 1, adv. "Ja vala"! ja bevars! Vg.(Elfsb.).

VALA 2, s. välla.

VALA 3, s. vara 1.

VALAN-LJUS, s. välände.

VAL-BJÖRK, f. Rhamnus catharticus. Vg., bl.
m. fl. Val-berk, Ög.; val-bork, Bhl. I andra
landskapsmål get-appel Ul.; vigel-torn, Öl.;
viren-torn, Sk.; get-bark, Vg.; get-bärs-trä, Bl.
Gl. sv. (Tillandz) valbjörk, tornhägg; äfven
sömpn-torn, sömntörne; fn. svefnþorn, m. sömntörne,
som, stucken in i örat, åstadkom en djup sömn
eller dvala. Det är troligt att val-björk
ursprungligen hetat dval-björk, sömnbjörk, af fsv. dvali, m.
På samma sätt härledes sv. valen af fsv. dvalin,
domnad. I engelskan finnes ordet dval-berry
tillagdt flera narkotiska bär, särskilt Atropa
belladonna. Jfr val-kullor, valmoga.

VALBÓR, n. propr. Valborg. Fsv. Valborgh

Valbór-aften, m. Valborgsmessoafton, den
31 april. Sk. Vallvare-mässo-dag, m.
Valborgs-messodag, d. l maj. Kl.; vallver-mässa, f. Ög.;
vallve-mässa, f. id.; deraf vallve-mässe-eld, m.
eldbål, som antändes Valborgsraesseafton. Sm.
I andra landskaper valborgsmessoeldar, m. pl.
Jfr Nilsson, Skand. Nordens urinv. Bronsåld.,
andra uppl.

Valbórar, m. pl. i hvarjehanda brokiga
trasor utklädda personer vid Valborgsmessan, som
emellanåt göra djerfva språng midtöfver de
upptända flammande eldarne och för öfrigt
under större delen af qvällen springa omkring
under vildt skrän och blåsa dervid emellanåt i
oxhorn för att skrämma rofdjuren ur skogarne,
dit bygdens hjordar vid denna tiden släppas i
vall. Dl.

Valbórgs-kase, s. kas 3.

VALDA (pr. valdur, pl. valde, ipf. vält el. valt
[pl. -ldu?], sup. valdi), v. a. vålla. G. Vålla
(ipf. völlt el. vullt, konj. völlte, sup. vållt), Ög.;
wålla (ipf. wålläđ, sup. wållađ), Ö. Dl.; vååll
(ipf.voll, sup. vålle), Nb. (Råneå). Fsv. valda
(ipf. valt, VGL. ÖGL.; wlti, VGL; wlte, ÖGL;
volte, Fr. af. N. 687; pl. wltu, ÖGL; sup.
valdit, VGL., valdith, Fr. af. N. 676; wllit, VGI.);
fn. valda: fht. waltan; fe. valdan, vealdan; nht.
walten; skot. wald; d. volde; moes. valdan, id.;
lt. valere, vara stark.

Våld, n. öfververk, något utmärkt,
öfvermått. Våll, n. id. "Dä å våld te äpplen",
utmärkta äpplen. "Han ä granner mä våll.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0818.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free