Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VAKS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VAK
(ipf. wäksäd, sup. wäksađ). Fsv. vaxa, væxa (ipf.
væxti, væxte, vaxte, p. p. væxin, vaxin). SML.
VML. HL.; fn, vaxa (ipf. vóx el. óx, sup. vaxit);
fht.,fsax. wahsan; nht. wachsen; fe. veaxan; n.
vaksa el. veksa; d. voxe; moes. vahsjan (vohs,
vohsun, vahsans); skr. vaks.
Gir-vaksen, s. gir.
Ir-väkst, adj. som fort uppväxer, men
blifver svag; om ungt folk, växter på marken
eller i fönster, t. ex. lökväxter. Sdm.
Okksell, m. växt på kroppen, i ansigtet. Vg.
Rant-vusen, adj. rakväxt. Sk. (Vemm.).
Sam-voksä. adj. sammanvuxen. Vb.
Stur-väkst, adj. storväxt. Dl. (Mora).
Storvust, S. Sk.
Ur-vuksen, adj. som är ur växten; 2) torr,
murken. Vm.
Väkster, m. växt, utväxt, växtutsvällning
på träd. Vg. Vust, vöjst, m. Sk. Fsv.
vaxter, væxter, m. växt: fh. vöxtr.
Väksterlig, adj. frodigt växande. Vg., sm.
Väkstelin. Hs. (Db.).
Väkst-vär, n. växtlig väderlek. Vb.
Åv-väkset, s. åv 1.
Bak-vāl, m. 1) ryggstöd; 2) klabb eller
sten, som lägges under häfstång för att upplyfta
eller uppväga tyngder. Vb.
Bröst-gval, m. det tvärträ i en väfstol, mot
hvilket den väfvande stöder bröstet. Vb.
Hand-val el. hann-val, s. sid. 242 a.
Rist-wal, m. den pinne i en qvarn, som
skakar fram kornet att det faller ur tryglan i
qvarnögat. Ö. Dl. Jfr skak-vann, skak-käpp.
Rund-valing, s. rund.
Smörje-val, s. smyrjä.
Styr-val, m. 1) rorkult, handtag nå rodret
i en båt. Vb., hs. Stöjr-väl, Nb. (Ö. Kal.);
styr-vār, m. Sdm.; 2) handtag på skrindor; 3)
två stänger, som läggas ofvanpå lasset å
färdskrindor för att tillsnöra det. I dessa
sistnämnda båda bemärkelser uttalas det stir-val.
Hs. (Db.).
Ta-val, s. tad.
Trod-vaL, s. trod.
Vala, v. n. 2 tröska med slagans skaft. Fl.
(Pargas).
Val-lykta, f. hjul uti en qvarn, liknande
en lykta. Sm.
Kudder-vallsk, s. sid. 362.
Poder-valsk, s. sid. 507.
Rak-val, sid. 551, hörer måhända hit.
Strand-väling, m. lik som uppflutit vid
hafsstranden efter drunknad menniska. S. Hl.
Jfr strand-döing, strand-vaskare.
Ud-väling, m. främling, utländing. Hl. Fsv.
utval, m. id.
Valbór-aften, m. Valborgsmessoafton, den
31 april. Sk. Vallvare-mässo-dag, m.
Valborgs-messodag, d. l maj. Kl.; vallver-mässa, f. Ög.;
vallve-mässa, f. id.; deraf vallve-mässe-eld, m.
eldbål, som antändes Valborgsraesseafton. Sm.
I andra landskaper valborgsmessoeldar, m. pl.
Jfr Nilsson, Skand. Nordens urinv. Bronsåld.,
andra uppl.
Valbórar, m. pl. i hvarjehanda brokiga
trasor utklädda personer vid Valborgsmessan, som
emellanåt göra djerfva språng midtöfver de
upptända flammande eldarne och för öfrigt
under större delen af qvällen springa omkring
under vildt skrän och blåsa dervid emellanåt i
oxhorn för att skrämma rofdjuren ur skogarne,
dit bygdens hjordar vid denna tiden släppas i
vall. Dl.
Valbórgs-kase, s. kas 3.
Våld, n. öfververk, något utmärkt,
öfvermått. Våll, n. id. "Dä å våld te äpplen",
utmärkta äpplen. "Han ä granner mä våll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
