- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
785

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - UTL ... - V - VA ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


UT

UTLÄNDSKA ELN, m. def. (eg. utländska
elden) en hudsjukdom. Nk.

UT-LÄSE, utlås el. ytter-läse, n. utanlås,
hänglås. Fl. (Nl.).

UT-MÖDD, s. mödd.

UT-NESTNING, s. neste.

UT-NÖLINGS-VÄDER, s. nor 2.

UTOM-BOLS, adv. utom gården eller socknen.
Sm. Fn. bol, n. gård, bostad.

U-TOMME, utomt, s. tom.

UT-ONDT, s. ond

UT-ORDAD, s. ord.

UT-PAJAD, utpajtad, s. paja 1.

UT-PANKAD, s. pank 1.

UT-PISKÄ, s. pisk 1.

UT-RAJA, ut-rea, s. reda 1.

UT-RIDARE, utridare-öl, s. rida.

UT-RUNAD, s. runa.

U-TRYA, u-träa, u-träja, s. tråda.

UT-RYKTAD, p. p. beryktad för. Vg.

UT-RÄTTA, v, a. 1 berätta, omständligen
förmäla. Nk., vg. (Vadsbo), sm.

UT-SJASAD, s. sjasa.

UT-SJUK, s. sjuk.

UT-SKAG, ut-skagar, ut-skov, s. skaga.

UT-SKETEN, s. skjita.

UT-SKRINNA, s. skrinn.

UTSKÓTTS-SYLL, s. syll.

UT-SKURLIGT, adv. bestämdt, tydligt, rent
ut. G. Äut-skurligt, id. S. G.

UT-SKUTT, s. skjuta.

UT-SKÄFTE, s. skaft..

UT-SKÄLLAD. s. skäll 1.

UT-SKÄMMA, s. skamm 1.

UT-SKÄRS-SJÄL, s. säl.

UT-SLÄGTES, adv. utom slägten. "Han brås
inte utslägtes", han liknar ingen obehörig. Ul.

UT-SoKKNES, s. söka 1.

UT-SOTT, s. sot.

UT-SPIGGA, f. ebb. Bhl. (Oroust).
Udspega, f. id. Bhl. (Elfs.).

UT-SULTEN, s. svälta.

UT-SÄNDNING, s. sänning.

UT-SÄTO, s. sittja..

UT-TERPAD, s. terpa..

UTT, s. vatte.

UTTAH, f. får (ovis). Åland (Kökar). Ir.
och gael. othaisg, ett års gammalt får, ir. ortisg,
f. får, tacka; mordwin. utja, får; fin. uttu, tacka.

UTTRa, v. a. 1; afyttra. Vg. Jfr yttra å.

U-TULUN, s. tula 2.

UT-VATTEN, s. vatten.

UT-VINDAD, s. vinda 1.

UT-VISNE, ut-visning, s. wita.

UT-VISTE, s. utskäfte.

UTVÄGA SEJ, s. väg.

UT-VÄNN, s. vända.

U-TYSKA, f. råtta, råttor, möss. Utörja, f.id.
Hl. D. d. tyske, tøske, n. en benämning på
hvarje lefvande eller liflöst föremål, som är till
hinder eller är obehagligt; byting; utyske, utysk,
n. ett underligt, öfvernaturligt väsende.

UT-ÅT, adv. söderåt. Vg. (Elfsb.).

U-TÄE, s. uteder.

UTÄNNES, utäne, utänä, s. ände.

UT-ÄTT, adv. utåt, utföre. Vb.

UT-ÄG, s. äga.

U-TÖJRI, s. tera 1.

UT-ÖRA, s. öra.

UV, oskiljaktig partikel, ganska, mycket,
högligen. U, id. Förekommer i nedan upptagna
sammansättningar. Fn. of.

Uv-bra, uv-mikjit bra, adv. mycket bra. Dl.
(Elfd., Våmh.). Mjog-bra el. mjo-bra, id. Dl.
(Elfd.).

Uv-djop, adj. mycket djup. Dl. (Elfd.)

Uv-dyr, adj. mycket dyr. Ljot-dyr,
skammdyr,
id. Dl. (Elfd., Våmh.). N. ovdyr.

Uv-flyt, s. fliota.

Uv-galid, adv. högst illa. Dl. (Elfd.,Våmb.).

Uv-klent, adv. mycket klent. Dl. (Elfd.
Våmh.).

Uv-ljótt, s. ljot.

Uv-mikjit, adv. ganska mycket. Dl. (Våmh.,
Åsens by i Elfd.). U-mikkje, för mycket. Hs.
(Db.,Bj.).

Uv-stur, adj. 1) mycket stor; 2) alltför stor.
"Iss’n sko´n ir uvstur a mi". Dl. (Elfd.). O-stor,
id. G. Fn. ofstórr; n., d. d. ovstor.

Uv-stursk, adj. mycket stursk. Dl. (Elfd.).

Uv-stutt, adj. mycket kort. Dl. (Elfd., Våmh.).

Uv-varmt, adj. n. mycket varmt. Dl, (Elfd.).


U-VANA, s. vane.

U-VARLE, uvelin, uvelsin, s. vara 1.

UVEN, adj. 1)fuktig, däfven, våt. Sm.; 2)rim-
mig (vid töväder); om stenar, järn. Vg. Jfr lt
uvid-us.

U-VETT, s. wita 1.

U-VEVLIA, s. oärligt.

U-VONSLIN, s. vån.

UVVA! uwaddå! l interj. hu, bevars, fy. Vb.
fl.,(Öb.). Fsv. o wi!

UVVÅ, adv. ofvan. Uvvånad, ofvanpå.
Uvvåtil, id. Dl. Jfr ugga.

U-VÅNNELI(G), s. vanda.

U-VÄJRS-BOG, s. väder.

U-VÄLE, n. besvär, omak, förtret, olycka. Sk.
(N. Åsbo, Lugg.), hl.

U-VÄLT, s. värd 2.

U-ÄRENS-GRÄS, u-äring, s. år 1.

U-ÄTELE, adj. osmaklig, ej god att äta. Hs.
(Db.,Bj.).

V.



VA, s. vad, n., vara 5.

VABB, m. 1) liten hvalp; 2) liten gosse. Vb.
Deraf pójk-vabb. Mp. S. hvälp.

VABB, vabbug, s. vamb.

VABBA 1, v. a. 1 1) snärja, trassla; 2) repa
upp ett garn som ej håller att nysta. Ög.

VARBA 2, f. det som är trassladt. Ög.

VAPPLA, v. a. 1 snärja. "Vappla in". Sm.

VABBLA, v. n. 1 föra tuggan hit och dit i
munnen. Bl.

VABBLIG, adj. äcklig, qväljande, till äckel
blöt, qvabbig. Bl. Vabblug, vābluar, adj. id.
G. Ns. wabbelig (Richey, 329).

VABLA, s. vapla.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0815.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free