783 (Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - URG ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

URG

UR-GLUPEN, adj. i högsta grad glupsk. Fl.
(GK., K.). S. glupen.

UR GRAVEN, adj. uthungrad; säges om den
som har stark matlust, är snål på maten och
svår att mätta. Bl Ur-gräven, id. Ul., sdm.

UR-HJERNA, f. vildhjerna, yrbasare. Kl.

URI, adv. ur, bort. "Pela uri", förvandlas till
tokeri. Hs. (Db.).

U-RIKJELIN, s. urekjen.

URJA, s. örja 1.

URKA SEJ, v. r. 1 beklaga sig, jämra sig.
Ög. (Östkinds, Hammarkinds h.).

Urken, adj. 1) olustig, illamående, trött,
dålig. "Pågen ä urken, han har vatt ve sta’n".
Hl. (Breared). Uggen, id. Dls. (Tössbo); 2)
osnygg. Sm., hl. Jfr fn. urgr sliten, försliten;
urga, v. a. häftigt gnida; urgur, f. pl. dåligt
lynne.</sc>

UR-KLÓKKA, f. fickur. Bl. (Gemshög). Nht.
uhr, ur; lt. hora, f. timme.

URKNA TE, v. n. 1 friskna till, vederfås,
återfå sin helsa. Sm., kl. Jfr orna te.

UR-KON, f. def. en varelse af oformlig storlek,
enligt sagan fordomdags lös och ledig, nu fjettrad
af en trollkarl. Till föda för henne är framlagd
i berget en stor nöthud, af hvilken hon hvarje
julafton får uppäta ett hår, och då alla dessa äro
förtärda slipper hon lös och forstörer hela
verlden. Ög. (Ydre), sm. (Vedbo). Jfr L. F. Rääf,
saml. 1, 30, 31.

UR-KÖRAD, adj. ovanligt skrikig, elak.
"Ungen ä riktigt ur-körad". Sdm.

URL, n. sorl. Urla, v. n. 1 bullra, väsnas,
tjuta. Sk. (Lugg., Göinge). Jfr fsv. urla, böla,
vråla. Alex.; it. urlare; frans, hurler.

UR-LÖV, n. pl. affallna löf (som yra eller
blåsa omkring). Bl.

URNA BÓRT, v. n. blifva sanslös, svimma
bort. "Urna uri", svimma bort. Hs. (Db.,
Ljusdal). Jfr orna el. urna vid, under orna 2.

U-RÓTEN, s. rotin.

UR-PILL, s. pela.

URR, m. 1) ostadighet; 2) nyck, infall. "Hva
va dä för en urr sóm kóm på’an"? Sm. Jfr ör 2.

Urren, adj. 1) virrig. Kl.; 2) olustig,
omornad. Vg. Urven, id. Dls.; 3) besynnerlig,
underlig. Urret, id. "Hu va så urra. Han va
så urret att ingen kunde tala mä´n". Sm.
Urrig el. urrog adj. 1) ostadig, besynnerlig,
förvirrad. Sm., vg.; 2) purrig, okammad. Sdm.
vg. Urruger, som har hår eller fjäder
uppstående. S. Nk.

UR-REV, s. riv.

URR-HYNNS, s. ora.

URRJEN, adj. styf och stel i lederna. "Hästana
ä så urrjna". Urrjna, v. n. 1 styfna, blifva styf
i lederna. Kl.

URRIG el. urruger, s. urr.

URSAKA, s. saka.

UR-SKALLE, s. ör 1.

UR-SKETA, s. skita.

UR-SKOG, s. skog.

UR-SPEIGJEL, m. 1) ulfspegel, öfverdåding.
Fl. (Öb.); 2) upptågsmakare, gyckelmakare. Vb.

UR-8PYA, s. spya.

URT 1 (pl. -er), f. ört, växt; blomma. Sk. Urt
urta, f. Hl. Fsv. yrt; fn., n. urt; fe. vyrt; e.
wort; fht. wurz; moes. aurts, id.; vaurts, rot.

Am-ört, f. land-kovall: Melampyrum
nemorosum. Bl. Land-knektar, m. pl. Sk.;
brudört, f. Bl. (Aspö).

Ek-urt (eg-urt), f. ängkovall: Melampyrum
pratense, L. Sk. Skepling, m. Vm.; ora-gräs, n.
Sm.; mjölk-vall, m. Mp.

Enke-urt, f. Viola tricolor. Sk. (N. Åsbo).
Jfr skate-blomster.

Flen-ört, f. skelört: Chelidonium majus.
Kl. Jfr Fries, bot. utfl. 3, 213.

Flädje-urt, f. svärdslilja. Flägg, m. Sk.

Frad-ört, f. röllika: Achillæa millefolium.
Sm. Jfr galen-tåra.

Gulört, f. åkersenap: Sinapis arvensis, L.
Ul. Svin-kål, m. Vg., sm.

Järn-ört, f. 1) (i riksspr.). Verbena
officinalis; 2) Centaurea Jacea. Sm. m. fl.

Kärleks-ört, f. Sedum Telephium. Sm.
(Vestbo). Hus-lök, m. Hl.

Lung-ört, f. 1) (i riksspr.) Pulmonaria; 2)
Verbascum Thapsus. Kl. E. lung-wort,
Pulmonaria; e. dial, lungwort, Verbascum Thapsus;
n. lunge-gras, id.

Mal-urt, s. sid. 428 a.

Milk-urt, s. vårt-gräs.

Mi-urt, f. Spiræa ulmaria. Sk. I andra göta
landskaper mjö(d)-ört. E. dial. meadwort.

Nys-ört, f. Achillæa Ptarmica. Sveal. Fht.
(abbed. Hildegards Physica) nisewurtz; hos
andra fornhögtyska författare niese-wurz.

Urta-have, m. trädgård. Hl. Örta-går, m.
Sm. Fn. urtagarđr.

Urte-kóst, m. blomsterqvast.Sk.
Örtakóst Sm., bl. D. d. urtekost.

Urte-pótte el. yrte-pótta, f. blomsterkruka.
S. Sk.

URT 2, s. vört.

U-RUDDELIN, adj. bångstyrig; en som
larmar och gör oväsen. Hs. (Db.).

UR-VASE, ur-vasing, s. vase.

UR-VUKSEN, s. vaksa.

UR-VÅNIS, ur-vånsen, ur-vänta, s. vån.

UR-VÄR, s. ur.

U-RÅ(D), u-råsk, s. råda.

U-RÄNNE, s. oränne.

UR-ÄTE, s. or-äte.

USELI(G), usla, s. säll.

U-SEN, s. sein.

USESSA! interj. usch! Bhl. N. ussa.

Uskjallt, adj. n. otrefligt, obehagligt; om
vädret. Talesätt: "dä ä så uskjallt å ruskjallt
för majestäten att resa i da. Ett yttrande af
en bonde till k. Karl Johan i Arvika vid resan
till Norige. Grefve Brahe råkade i
förlägenhet, då han skulle öfversätta detta falesätt. Vl.

U-SE(D)VANLI(G)T, adj. n. ovanligt. Bhl.
(Oroust).

U-SIELIA, s. sigja.

U-SKETE, n. dåligt väder. "Dä ä uskete i da".
Bhl. (Orouat). Jfr uskjallt.

U-SKYLD, s. skula 3.

U-SNASKELI, u-snaskelin, s. snaski(g).

U-SPAR, s. spara.

USS, pron. pers. oss. Vg., sm. Våss, vuss,
Götal.; wóss, Dl. Fsv. os, us.

USST, ust, uste-klunk, -mjölk, -mus, a. ost.

USTA-HUS, n. vapenhus. Jtl.

U-STUNNAD, u-stundtt s. stund, under stinta.

U-STÖ. I ustö, adv. i oordning. Bhl.

USÅTER, usåtes, s. sittja.

U-SÄMMELIG, s. sämas.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/dialektl/0813.html

		Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket / 783 (1862-1867) Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|