Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - U - UH ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UH
U-HÄVA SEG, v. r. kråma sig. Hs. (Db.).
S. häva.
U-HÄVLI(G), adj. ofantlig. Sm. Jfr hävlig..
U-IGELIN, s. igelin.
U-IGER adj. lat. Bl.
UK 1, n. ok. Sdm., nk., ög., g. Fsv. uk, n.
SML. Birg. Upp. 1, 352. S. S. 1, 100. MELL.;
fn. ok.
En-uk, adv. med blott en oxe. "Köra (el.
åka) enuk". Deraf enuks-okse, m. Nk.
Hals-uk, n. sele. G.
Uka, v.a. 1 oka, lägga oket på. Nk.,ög.
Uka-lag, n. järnbeslag på stötterna af en
släde. Nk.
Ukane, i. q. okane. S. oke.
Uk-tist, s. tiste 1.
Blå-oks öra, n. Gentiana pueumonante.
Vanligen kallas blomman höst-klókkor, f. pl. Sm.
(Vestbo).
Båll-uks, m. tjur, Nb. (Kalix), dl. Båll-oks,
m. Nb. (Råneå).
Elva-okse, m. uroxe (Bos urus). Sm.
(Värend). Jfr Hyltén-Cavallius, Värend 1, 252.
Från-okse, s. frå 2.
Fä-okse, m. dum karl. Sm.
Gran-okse, m. ekorre; Sciurus vulgaris. Sm.
(Värend).
Gälld-uks gällings-okse, gäll-okse, s. gälda 2.
Jordbyggar-okse, m. oxe tillhörande en
jordbyggare (underjordisk man). Jtl. Jfr Runa
1849, s. 50.
Oksa, v. a. 1 med oxhyfvel hyfla. "Oksa
bräer". Ög. (Ydre).
Oksa-brok, s. brok 3.
Oksa-giv, s. giva,
Oksas, v. d. 1 vara tjurgalen, brunstig; om
ko. Fl. (Ingo). Oksna, v. n. Hs.: öksnas, v.
dep. id. Vg., dls., vl.; öksna, v. n. 1, 1) id. Sm.;
2) v. a. betäcka; (de vacca, quam taurus
tangit). "Har han öksnat koa"? Sm., vg. Öksa,
v. a. id. Sm.; öksna, yksna, v. a. 1 id.
"Tjuren yksnar kon». Hl. N. yksna, vara tjurgalen.
Oks-buk, m. liten oxe. Nk.
Oksig, adj, tjurgalen, brunstig; om ko. Fl.
(Ingo).
Oks-mikkel (pl. -mikklar), m. stor lymmel;
skällsord. Sveal. Fn. mikill, stor. På samma
sätt tillägges ordet i fn. uti sammansättningar,
t. ex. géms-mikill, ohöfvisk i skämt.
Oks-pinne, m. liten oxe. Sdm. (Södertörn).
Oks-tungor, f. pl. en svampart: Fistulina
hepatica. Götal.
Oks-ögon, n. pl. slotter-flbla: Hypochæris
maculata. Ög., nk. Jfr slåtter-kulla.
Oks-öra, n. backsippa: Pulsatilla vernalis.
Sm. Oks-öron n. pl. Sveal.; öksn-öra, n. Vg.
(Vadsbo); öksna, f.,öksna-bjälla, f. Vg. (Elfsb.);
yksner, pl. Vg.; ysner, pl. Hl.; isna-ören, n.
pl. id. Sk. (Ing.). Jfr tiälatuppa.
Ränn-uks, s. rinna.
Uks-hövvel, m. oxhyfvel. G.
Uksä-mal, n. stark röst, i synnerhet hos
prester. G.
Ykse-lägg, m. gulhvifva: Primula veris.
Götal. Gl. sv. (Bromel) oxe-legg, yxelegg,
hanelegg, S. Peders nycklar, gull-hvifvor,
sempertupper.
Ysn-ök, m. oxe. Bl. Jfr öksn-ek.
Öksen, adj. 1) tjurgalen. "Koa ä öksen".
Sm. Öksnier, Vg.; yksen, Hj., bhl. "Kyri er
yksen". Dl. Oksna, id. Hs. (Db.,Bj.); 2) vild,
ostyrig, galen. Osken, orsken, id. "Ä du öksen
(osken, orsken)"? Sm. Fn., n. yxna, tjurgalen;
d. d. øxnet, ousen, yssen.
Öksne-gräs, n. Platanthera bifolia. Vg.
(Skarab.). Yksne-gräs, n., yksne-pes, m. id.
Vl., dls. S, pes.
Öksn-ek, m. ungtjur, tjur. Vg.
Ula 1, v. n. 1 börja att härskna, ruttna,
skämmas. Vl. (Fryksdal), hl. (Landa).
Ula 2, f. vagnssmörja. Ul-smörja, f.id
Vg. Ule-smörja, yle-smörja, f. ule-smullt, n.
id. Hl.
Ul-ister, n. sämre, osaltadt ister (till
vagnssmörja). Vl.
Ulken, adj. multnad. Vg.
Ulna, v. n. 1 härskna. Vg. Fn. uldna,
ruttna; n. ulna.
Ul-tråg, n. tråg att hafva vagnssmörja
(ula) i. Vg.
U-laga 1, adj. som kommit ur sin jämna
hållning; missmodig. Hs. (Bj.).
Ulaga 2, v. a. bringa i oordning. Hs. (Bj.).
Av-laga, id. Hs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
