Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- U
- U ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
U.
UB
U 1, oskiljaktig partikel, som satt framför
nomina, verber och adverber dels förnekar eller
upphäfver ordets betydelse, dels förminskar
densamma. Förekommer vanligen under formen o,
såsom i riksspråket. Deraf ubeen, ubändig,
udöme, uforajt, ufred, uhang, uhappande, uhånnelig,
uliga, umag, umissjamt, uvana, uväle m.fl. Fn.
ú ó; fsv. o; n. u, o; nht. un.
U 2, konj. och. G. I andra munarter å, åg,
og, ug. Fsv. ok.
U 3, part., att. G.
U 4, s. uv.
U-BART (el. u-bar,) adv. mycket, storligen,
högligen. "Ubart fin, stor". "Ubart korn",
förträffligt korn. "Ubar sä(d)", utmärkt säd. Sm.
(Vestbo). S. o-bart.
U-BEEN, s. obiden.
U-BILLIA, s. obilligt.
U-BITT, s. obytt.
U-BONSLE, u-bune, s. bo 3.
UBÄKLI, s. åbäke.
U-BÖREN, adj. som ej kalfvat. Hs. (Db.,Bj.).
S. bära.
UDAN-TRÖJA, s. tröja.
UD-BÖLING, s. ut-böling.
UDD, udda, s. odd.
UDD, s. ydd.
UD-FÄR, s. fara 2.
UD-FÄR(D)IG, adj. som är färdig att resa ut
(från staden hem till landet). Sk.
UD-GUDAD, adj. (eg.p.p.) pråligt klädd. Sk.
Jfr guda ut sej.
UD-HÄRING, s. uthäring.
UD-KAST, n. något som blifvit utkastadt att
dermed skada dem, som vidröra detsamma. N. Hl.
UD-SLÄTT, udslätts-utöj, s. sla.
U-DULL, adj. språksam, orädd att säga sin
mening. Hs.(Bj.). Fn. ódulr, fritalig.
UD-VÄLING, s. val 4.
UD-ÄNNA, v. a. 1 uttrötta Bhl. Af ut, ande.
U-DÖME, s. odymä.
UET, adv. mycket. "Den går(d)en ä uet
dålig". Sm.(Mo h.). Troligen i st.f. ugget; s. ugg.
U-EGLI, u-igelin, s. eglen.
U-FERE, n. dåligt vinterföre, oföre. Hs. (Db.,
Bj.). N. <i>uføre. Af fara 2.
U-FERST, adj. n. ofarbart; då man ej kan
komma fram på vintervägarna för menföre. Hs. (Db.,
Bj.). Af fara 2.
UFFS, m. & n. takskägg af takhalmens
nedhängande ändar. Vg. Jfr. hófs.
Uffsa, v. a. 1 lägga, ordna sådant
takskägg. Vg.
Uffsa-drup, n, takdropp. Vg.
U-FIJN, ufyn, s. ofjun.
U-FNASKELIN, u-fnuskelin, adj. osnygg,
smutsig. Hs. (Db.).
U-FRED, s. ofred.
UFSAS, s. ofsas.
U-FÄNGJEN, adj. ofådd, ännu ej erhållen. Hs.
(Db., Bj.). S. få.
UG 1, m. håg. Jfr hu(g). Deraf uglos, adj.
håglös. Jfr hugs-laus, ugåđn, adj. hugfälld,
hågad. Dl.
UG 2, konj., ock, äfven. Vg. (Elfsb.)
UGA, s. vika 2.
U-GAGN, n. onytta, skada. Hs, Fn. úgagn;
n. ugagn; d. d. (Slesvik) ugavn.
U-GEVD, f. olycka. Hs. (Db.). Jfr o-gev.
UGG, ygg el. yg, adj. ryslig, hemsk, dyster.
Hs. Ig (n. iggt), id. Hs. (Db.). Fn. ýgr,
ryslig, förskräcklig; uggligr; d. d. ugleg (Kok 1,407);
e. dial. ugly, id.; fn. ugga, förskräcka; moes.
ogan, frukta. Jfr ogga.
Ug-då! uga-då! interj. utmärkande afsky,
fruktan eller förvåning; kors bevars! det var
illa! Åm., ul. Ugg! eller ugg-då! Hs.(Db.);
hugg-då! Sdm.; uga-då el. uvva-då! id. Vb.
Jfr fn. uggr, m. fruktan.
UGG, m. lugg. "Se (el. titta) under úgg". Vg.
UGG el. ogg (pl. -ar), m. 1) rot på en skadad
lie, hvars krona är borta; 2) tagg af en skämd
tand. Vg. (Elfsb.). Jfr ogge.
UGGA, præp. ofvan. Hs. (Db.). Jfr uvvå.
Ugga-del, m. ofvandel; öfre delen af
qvinnors lintyg,, hvilken utgöres af finare väfnad.
)( nea-del. Hs. (Ljusdal).
UGGEN, s. urken.
UGLA, f. (såsom riksspr.) uggla. Ogle, f.
Sm., hl. Fsv. uggla. Gl. ordspr. 102; fn. ugla;
fht. ûla; fe. ûle; ns. ule; nht. eule; lt. ulula.
Maus-ugla, s. mus.
Uggle-ve(d), m. lysved, ruttet trä, angripet
af en svamp (Peziza æruginosa), som lyser i
mörkret. S. Nk. Ogle-ve(d), m. Sm., kl,, vg.;
uggle-el(d), m. id. Sm. Allmogen tror att
nattugglan företrädesvis uppehåller sig, der
denna svamp förekommer.
Uggle-bär, n. olvon, frukten af olvonbusken;
Viburnum. Sm. (Värend), kl.
Uggle-rönn. f. olvonbuske. Bl. S. ula-rönn.
Yglas, v. d. 1 se stinnt på någon; titta på
sned eller under lugg. Dl. (Elfd.). Fn. ygla,
v. a. förvrida, gifva ett barskt utseende; ygla
sik el. yglaz, förvrida sina ansigtsdrag.
UGIDELI, s. ogitlig.
UGNS-BAL, ugns-gima, s. on 1.
UGNS-WÓST, m. kalfdans. Dl. (Mora).
U-GRAS, n. ogräs. Hs. S. gras.
U-GRE, u-grea, s. grejd.
U-GRÖNNSAM, adj. 1) odryg; 2) för hvilken
intet bottnar; om en slösare. Sm. (Vestbo). Af
grönna, v. n. förslå, räcka till.
UGSA, s. hug.
U-GÅLIGT, s. går-
U-HAMSELIN, s. hamsa se.
U-HANG, uhanged, uhangi, uhång, uhången,
s. hänga,
UHAPPANDE, uhappandes, uhappanes, uhappas,
s. happ.
U-HISKELIGT, s. hiskeligt.
UH-JIANA! interj., utrop af förvåning: nå min
tid! o. s. v. Vg.
U-HOVLEN, u-hovli, s. hov.
U-HUELIG, s. ohågli.
U-HYRA, uhyre, s. ohyra, ohyre.
U-HÄLL, uhällas, s. ohell.
U-HÄLLE, n. troll; elak menniska. Vg. (Elfsb.).
Jfr ohell.
U-HÄLLIA, adv. ovanligt, öfvermåttan,
obeskrifligt. "U. fult". Sm. (Värend). Af uhäll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0807.html
