- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
756

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TRYN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tryn-trä, s. svin·trä.

Trysse, n. tryne (på svin). Sdm.

TRYSKA, ursprungl. triska (ipf. trask, sup.
truskit), v. a. tröska. Ög.,nk. Tröska (ipf.
trask, p. p. trusken el. trosken), N. Hl.,vg.,sm.;
tärska (ipf. torsk, p. p. tórsken), S.Hl.; tórska
(ipf. tarsk, sup. tórsket), Sk.(Gärds); tórska
(ipf, task, sup. tósked p. p. trusken), Sk.
(Ox.,Harj.); töska (ipf. task, sup. tósket), Sk.(Ing.);
truska (sv. böjn.). Dl.(Mora); trysk, trusk el.
trösk (ipf. .ä), id. Vb. Fsv. þriska, þryskia,
tryska (ipf. thrask, p. p. truskin), tröska.
ÖGL.UL. Alex. 4514. S.F.S. 7, 85. Wadst. Kl.
R. s. 35; fn. þriskja el. þryskva (sv. böjn.); d.
tærske; fht. dreskan; mht., nht. dreschen; ns.
dröschen, döschen; fe. þërscan (i st. f. þrëscan),
slå, bulta; e. thresh; moes. þriskan, id. Hit
hörer sp. triscar. stampa o. s. v. (Diez, et. wb.
277); mlt. triscare, provenç., trescar; it. trescare.
Att verbets ursprungliga betydelse varit: att slå,
ser man af tórskel, m.

Kórt·tröska, v. a. tröska med ojämna
slag eller omvexling af hårda och lätta slag
)( lång-tröska. Sm.(Tveta,Vista,östbo,Vestbo).

Kväll·tröska. v. a. tröska om qvällarne
vid ljus. Kväll·tröske, n. tröske som sker vid
samma tid. Sm.

Otte·tröske, s. otta 1.

Spann-tröska, -tröskare, -tröske, s. spann,
under spänna 1.

Tórskel, m. 1) klappträ (vid tvätt).
Sk.(N.Åsbo,Albo,Lugg.),hl.,bl. Tórskjel, m.
Sk.(Ing.); tvätte-tórskel, m. id. Sk.,bl.: 2)
tröskel. Sk.(N.Åsbo),hl. Fe. þerscol; fht.
driscil; mht., nht. drischel, f. tröskslaga.

Tórske-mann, m. tröskeman. Sk.(Gärds).
Tóske-mann. Sk.(Ox.,Skytts); töske-mann,
Sk.(Ing.).

Törske-manns-skäppa, f. en skäppa säd,
som en tröskeman erhåller i tröskelön för
uttröskandet af ett pund säd (20 skäppor). S.Sk.

Tórske, n. tröskning. S.Sk.

Tóske-lo, m. tröskloge. S.Sk. D, tærskelo.

Tóske-länga, f. trösklänga, trösklada.
S.Sk. Trusk-lådå, f. id. Dl.(Våmh.).

Trasskulld, träskvalld, m. dörrtröskel.
N.G. Träskull. S.G.; träskulle.
Vg. (Elfsb.,Bollebygds h.); traskuld, tråskulle. Hs.(Jerfsö);
tröskull, Hs.,mp.; tryskell (pl. tryskler),
Dl.(Mora); tråssgål, m. id. Fl.(GK.,K.,P.,NK.).
Fsv. þriskuldi, m. tröskel. ÖGL.;
þriskulli, þreskulli. VGL.; fn. þreskalldr,
presköldr, pröskaldr (äfven <i>þreskjöldr, þröskjöldr);
fht. driscûfili, driscûfli, driscûvil; fe.
þërscvald, þrëscvald, þërscvold, þrescvold,
þërscold, þarscvald); e. threshold; d. tærskel, id.
Namnet förklaras af det gamla landtlifvet, då
man tröskade på golfvet vid husets ingång.

Trósska, f. tröskverk. S.Sk. Tróssk,?
id. G.

Tróssk-val, m. slaga. G. S. val 1.

Tryskan-arbete, n. arbete vid tröskning.
Fl.(Nl.).

Tryskan-tid, f. tid då tröskning försiggår.
Fl.(Nl.).

TRYSSA, trysse-påk, tryss·fot, s. trind.

TRYSSE, s. tryne.

TRYSSEL, s. fattig-manns-tryssel, sid. 122.

TRYSÄ 1, (ipf. tryste), v. a. ruska, fara ovårligt
fram med tilltyga. G. Jfr n. trysja, v. a. krossa,
slå i stycken.

Trysä 2, f. löfruska, löfrik gren. G.
Laida-tryso, vid slåttern på oskodd kälke (egentl.
med en trysa) sammanköra höet. N.G.

Tryso-sórk, s. sórk.

Trysä-russ, n. häst som drager trysan.
G.(F.).

Ung-manns·trysä, s. ung.

TRYTA 1 (ipf. tröt, sup. trutet), v. n. o. a. 1)
(såsom i riksspr.) fattas, sakna, brista. Deraf truten,
p. p. (om den) för hvilken något fattas, t. ex.
hö-truten, som har brist på hö; mjöl-truten,
penning-truten, säd-truten o. s. v. Vg. Trauta
(pr. trautur, pl. traute, ipf. traut, pl. trutu, sup.
truti). G.; truut (ipf. traut, sup. trutä), id. Vb.
I Mora har tryta svag böjning; 2) taga slut.
"Bakka tryter ve Boksholm". Ög.; 3) förtryta.
"Dä tryter me", det förtryter mig. Sm. Fsv.
þryta (ipf. trööth), a) sakna, vara utan. SML.
I. B. 18: 1: "iorp mun engin þrytæ", jord må
ingen sakna, vara utan. St. Rimkr. 31: 1 trööth,
fattades; b) tredskas. VGL. II. U. B. 4: "aen
þryter ær a", om han tredskas, som eger; eller om
den underlåter, som är egare; fortryta, förtryta.
S.S. 1, 65; fn. þrióta (pr. þryt, ipf. þrout. pl.
prutum, sup. þrotit), tryta; blifva matt, trött; n.
trjota; gl. d., d. d. tryde; fht. driozan, förtryta; nht.
verdriesen; fe. þreótan, fatigare; moes.
us-þriutan (þraut, þrutun, þrutans), besvära, förtryta.

Dag-truten, s. dag.

O-trytlig, adj. som ej kan taga slut.
"Här ä börke otrytligt". Ög.(Ydre).

Tróttsig, adj. 1) trött; 2) ledsen,
missnöjd. Kl.,sm.

Trut 1, adj. som har nått ände. "Nu ä
maten, repet trut". Vg. <i>Tråt, tröt, adj.
"Bröet, vägen ä tråt". Sk. m. fl. Fn. þroti, adj. id.

Trut 2, n. trytning, brist på något (t. ex.
vatten i en bruun). S.G. "Trut i
armen", d. ä. armen är trött. Vg. <i>Tråt, tröt.
el. traut, n. brist, slut. Götal.; trot, f. id.
Nk. Fn. þrot, brist; n. trot, brist, slut; beng.
truti, brist.

Tröjt, adj. trött (eg. som saknar kraft).
Vb. Troitt. Nb.(Cal.); trätt. Sk.,dl.; trett,
Hs.; tråttar (f. & n. trått), id. G.: deraf
statrett, adj. alldeles trött. Hs.(Ljusdal). Fsv.
þrötter, thrötter. SML.; fn. þreyttr; n. trøytt;
d. træt; fe. þroten.

Tröntän (ipf. tröntnä), v. n. tröttna. Vb.

Ånna-för·tröden, adj, andfådd. Sk.,bl.

Övs-truten, s. väva.

TRYTA 2, s. tröj.

TRY-ÄLING, s. try 1.

TRÅ 1, v. n. 2 1) (såsom i riksspr.) längta,
trängta, hafva åtrå efter, vara hemsjuk; om
menniskor och djur. Tra (ipf. traddä, sup. trât),
id. G.; 2) eftersträfva. "Ja trår sådånnt på’et,
för ja skulle ha’et fär(d)igt te kvälln". Sk.; 3)
tråna, tyna af. Fl.(Ingo); 4) vantrifvas, längta
tillbaka till det gamla hemmet; om kreatur,

som flyttado till annan ort der ej
trifvas. ″Hästn trår″, hästen vantrifves, saknar det
ställe, der han förut varit. ″Finnhästn, ji
rådd mäg, trådd sä’n ga säg dill å sema över
Kvarken å drånknä″. Vb. Fsv. þra, v. n. trå,
åtrå. FL.; thraa. Gl. Ordspr. 820; fn. þrá;
n. trå; gl. d. thra; d. d. trå; fe. preovan.

Traja, v. a. 1 trå, längta efter. Vg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0786.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free