Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TIL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Charadrius Hiaticula. Locktonen är; tylli, tylli!
deraf benämningen. Sk.(Kullen). Jfr gryll.
TILLA óPP SIG, v. r. i taga upp sig,
småningom resa sig, taga till. Kl. Jfr. ns. tillen,
v. a. höja, häfva, lyfta i höjden (B.W.B. 5,
68); holl. tillen, id.
TILL-BEDNINGS-STÄLLE, n. hedniskt
offeraltare. Bhl.(Oroust,Tjörn).
TILLE, till-fal, s. tilde.
TILLE-TóL, räkneord, tio eller tolf.
Sk.(Vemm.).
TILL-FÄLLE, n. ställning, omständigheter.
"Efter mitt tillfälle mår jag bra". "Små tillfälle",
små omständigheter. Götal. Fsv. tilfælle, n.
tillfälle. S.S. 1, 15; fn. tilfelli.
TILL HÅLLA, adv. tillhands, tillstädes. "Hon
ä ej till hålla". Kl.
TILLIG, s. tilig.
TILLIKA 1, f. hynda. Hl. Tillike¨, f. id. Sk.
Demin, af isl. tilla, f. hynda.
TILLING (pl.-ar), m. 1) telning.
Sk.(N.Åsbo,Bjäre h.); Tirling, m. id. "En ska böja
tirlingen mem han ä grön, så bliver han både
fager å skön". Ordspr. Sk.(Harj.).; 2) vidja
af pil eller björk för att dermed fastbinda
takhalmen mellan raften och läktet.
Sk.(Rönneb.,Onsjö,N.Åsbo),hl. Jfr teln.
TILL-KóST el. te-kóst, m. sofvel. Sm.,hl.
Fsv. koster.
TILL-KRÅKÅ, f. spilkråka: Picus Martius.
Fl.(Öb.). Til-kråka, f. id. Nk.,ög. Jfr tyr-kråka.
TILL·SIARE, s. siare (siđ).
TILL-VITELSE, s. vita 3.
TLLL-VÄDRING, s. väder.
TILLÄR (ipf. tillrä), v. n. 1) rulla kring som
ett klot, trilla. "Auga tillrä ti om"; 2) rinna
långsamt, stilla, droppvis; tillra. "Tåren
tillrä". Ordet nyttjas endast om klotrunda föremål.
Vb. D. d. tildre, id.; n. tilla, rinna, droppa
ideligen.
Tillranne, adj. På tillranne brädd, nära
att rinna öfver; om ett kärl fullt med vatten,
då det håller på att rinna öfver.
Vm.,sdm.,nk. På rinnande brädd, id. Sdm.(OrnÖ>.
Jfr lekanne.
Fräuen-timbar, q. v. Frugen-timmer, n.
fruntimmer. Vg. Ordet lånadt från tyskan.
Kvinn-timmer, n. qvinsperson. Sm.
Temra, f. upptimrande af ett hus; has, som
håller på att timras. "Han e på (ell. ve)
temra", han (är på något ställe och) arbetar som
timmerman. Vg.(Kåkinds h.). Fe. timbran;
moes. timrjan el. timbrjan, v. a. bygga;
ga-timrjo, f. uppbyggande; timrja, m. timmerman.
Timber-óks, m. timmerbagge: Cerambyx el.
Lamia ædilis. Fl.(Öb.). Timmer-hane, m.
Nk.(Kihls s:n); timmer-kuse, m. Ul.;
timmer-kus, m. id. Vb. Timmer-hona, f. honan
af samma insekt. Nk.(Kihls s:n);
timmer-mans-fru, f. id. Sdm.
Timber·stukk (pl.-ar), m. timmerstock.
Ö. Dl. Fn. timbrstokkr. Jfr timmer-stókkar.
Timbra, v. a. 1 timra. Fl.(Pargas). Fn.
timbra.
Timmer-aln, f. lodstock vid timring. Sm.
Timmer-bröt, s. briota.
Timmer·gille, n. kör-öl, undfägnad efter
timrets hemkörning till byggnad. Sm.
Timmer-gänge, n. timringsgille. Den, som
skall timra sig ett hus, håller timmergänge,
hvilket räcker lika länge som timringen. Bland
välfägnaden förekommer ralle-gröt. S. ralle 2.
Timmer-kar(l), m. timmerman, en som
timrar; egentl, den som hugger till och sätter upp
ett hus af timmer. Vg.
Timmer-laga, f. timmerhög. Kl.,sm.
Timmer-vandring, m. id. Kl.(N.Tjust).
Timmer-stókkar, m. pl. (såsom i riksspr.)
stockar, ämnade att begagnas vid timring.
Talesätt: dra timmer stókkar. 1) sätta pannan
mot dörren och draga henne uppåt, så att ett
darrande ljud uppkommer, ungefär som då
man släpar timmer. Vg. m. fl.; 2) snarka
hårdt under sömnen. Nk.
Timmer-såt s. sittja.
Timmer-åka, s. aka.
Tim (ipf.-ä), v. imp. tima, hända. Vb.
Fsv. tima; fn. tima; d. d. times; fe. timjan.
Tima, v. n. drifva sin löptid. Jtl. Timas,
v. d. drifva älskog. Hs. (enl. Ihre, DL. 182).
Jfr isl. timgask, yngla.
Ten-orm. m. ormslå; Anguis fragilis. Nk.
Ti-bet, v. a. förtena. Tibett, förtent. Dl.
(Mora).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
