Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SÖN ... - T - TA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SÖNN, f. 1) synd. Vb. Sinn, f. Hs.(Db.).
2) fig. efterhängsenhet. "Han jär sóm sönnä ätt
mäg". Vb. Fsv., fn., d. synd; fe. synn; e. sin;
fht. sunta; nht. sünde, synd. Jfr synä.
Sönn-straff, n. 1) syndastraff; 2) gudlös
menniska, en farlig eller i något afseende
synnerligen obehaglig menniska. "Ä sönnstraff dill
kar"; 3) ovanligt stort djur eller ting. "Sönn
straff sä stor’n oks! Sönnstraff dill stain!"; 4)
ett uttryck af fasa, förvåning eller ogillande.
"Hvo sönnstraffä tar du däg för!" Vb.
Söppel-bikka, f. liten knähund. Vb. S. bykka.
SöLka, v. a. 1 afskala barken (på träd) att
de må vissna. Ög.(Ydre). N. søyre.
Söra, f. förvissnad spricka ("fresma") ini ett
träd. Sm.
Söre, n. röta i barken på ett växande träd
(mest i björk). Vg. Söle el. söl, n. id.
Sdm.,kl. På tall heter det rö-vö, m. Sdm.(Länna).
Sörna v. n. 1 förtorka, vissna, ruttna inuti;
om träd, stockar m. m. "Träet sörnar".
Nk.,vg.,ög.,bl. Sölna, id. Ög.(Ydre). Fsv.
sörna vissna. S.S. 2, 165; ns. soren, id.
Sörna-gran, f. förvissnad gran. Sm.
Sörna-ris, n. förvissnadt granris. Sm.
Sörna-ved, m. ved af vissnade träd, helst
af barrträd. Sm.
Söslut, adj. n. oredigt; om tal. "Han
talär så söslut". Sdm.
Syêt-kullur, f. pl. sötblomster:
Matricaria Chamomilla. Dl.(Elfd.). Hvide-piger, f.
pl. Bhl.; hwait-kullur, f. pl. Dl.(Mora);
lukt-blommor, f. pl. Dl.(Lima); hvit-ört, f.
pl. Ul.; söt-tuppor, f. pl. Dl.(Orsa),vm.;
lukt-tuppor, f. pl. Gstr.; hvite-tega; f. Bhl.;
gård-blomster, n. Mp.; munk-skallar, m. pl.
Jtl.; kommente-blommor, f. pl. id. Sk. Gl.
sv. (Bromel) söttippor, hvitkullor, id.
Söt 2, m. kyss. Åland(Kökar). N. søt.
Söta 1, v. a. 1 göra söt, lägga socker eller
honing i en dryck för att göra honom söt. Götal.
Söta 2, f. vört. Dl.(Elfd.,Våmh.).
Sötu, f. Mora.
Söta 3, f. älskarinna; brud. "Hä ä Antes
söta, hon sóm sitär tär i nórrkammaren å
gluttar ut genom fenstre". Fl.(Nl.).
Söt-bräken, m. Polypodium vulgare.
Roten kallas i riksspråket berg-söta, sten-söta,</i> f.
E. dial. brakes, bracken, Pteris aquilina. Jfr.
äll-söta, bräken.
Söte, f. vällukt. Kl. Fn. sæti, f. söthet.
Söte-munn, m. 1) kyss; 2) smeksamt
tilltal till små barn. Sm.
Söt-klóbb (el. söt-klibb), m. gröt eller
mycket tjock matvälling; vanlig middagsmat
långfredagen. Hs.(Bj.,Ljusdal). Jfr sv. klump,
klimp.
Söttna, v. n. 1 blifva söt. Sm. Söttän
(ipf. söttnä) el. söttmän (ipf. söttmä). 1) id.
"Maltä söttmä"; 2) säges äfven om gröt eller
bröddeg af mjöl utaf säd, som blifvit skadad
af köld. Sådan gröt segnar el. stegnar ej,
såsom af godt mjöl. Vb.
Söt-tuppur, f. pl. 1) rödklöfver: Trifolium
pratense. Namnet af det söta ämne, som
blomhufvudet innehåller. Dl.(Mora).
Hónnings-blómster, n. G.; 2) sötblomster:
Matricaria Chamomilla. Dl.(Orsa),vm.
Söt-ust, s. ost.
Söt-öl, n. "svensk-öl" )( bäjerskt öl. Vg.
Tabbet adj. tölpaktig, enfaldig, våpig.
Sm.,hl. Tabbed. Sk.; tåpug, tåpu. Dl.; tåvli. G.;
tåveli. Sk.; tåpi el. tåpet. Vg.,ög., m. fl. D.
tåbelig; nht. täpisch; bay. täppig, täppet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
