Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SUP ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sup-bullt (pl.-ar), m. fyllehund, fyllesvin,
suput. Sup-but, m. sup-kut, m. id. Sdm. Jfr
kut 1.
Sup handi, f. def. högra handen, hvarmed
man fattar supen. Öl. Säup-handi, f. def. id. )(
braud-handi (brödhanden, venstra handen).
G. Æschylus kallar högra handen
δορίπαλτος, spjutsvingande.
Sup-lull, f. sup-lolla, supig qvinna. Vb.
Sypa el. syba, f. sur mjölk. Bl.
Sype-spel, n. positiv. Sm.
Säupä, f. soppa. G. Sue, f. Sk.
Söbe·raska, f. supamat af mjölk och
dricka. Sk.(N.Åsbo). Jfr rask 2.
Söbe-ske(d), f. matsked. Sk. D.d. søbeske.
Söbe-vått, n. supanmat. Sk.(N.Åsbo).
Söppel n. tunn vätska; tunn utspädd mat
af sämre beskaffenhet; föraktligt. Vb.
Söppäl (ipf. söpplä), v. n. sörpla,
långsamt och hörbart supa flytande ämnen. Vb.
An-sur, adj. ganska sur, i högsta grad sur.
Sm.,kl. Bitter-sur. Vg.; ill-sur, id. Sveal.
Jfr and, oskiljaktig part.
Blå-sur, s. blar.
Orm-syra, f. Pteris aquilina. Hs.
Pill-sur´, s. pilla 1.
Saur-ögd, adj. svagögd, svageynt.
Dl.(Elfd.). Fn. súreygr, surögd; d. surøjet.
Små-såirä, s. små.
Sura, v. n. 1 1) se surmulen ut, vara
surmulen. Svea-,Götal.; 2) gråta; om barn.
Hs.(Ljusdal).
Sur-billa, f. 1) bergsyra: Rumex
acetosella. Ög. Syr-billa, f. id.. Sveal.; 2)
surmulen och tvär menniska. Ög.
Sure, den sure, m. hin onde. Allm. Han
söure, id. Fl.(Nl.).
Suren, m. def. surdeg. Sk.(N.Åsbo).
Sure·vase, s. vase.
Sur-kart (pl.-ar) m, frukt af vildapel. Hl.
Sur-kullor, f. pl. blommor af slägtena
Chrysanthemum, Anthemis m. fl. hvita
strålblommor, men i synnerhet Anthemis Cotula.
Sveal. Sur-tuppor, f. pl. Vm. Gl. sv.
(Frankenius) suur-topper, f. pl. Anthemis Cotula;
(Bromel) sur-toppa. f. id,
Sur-kåls·tuppor, f. pl. harsyra: Oxalis
acetosella. Dl.(Floda). Sur-väpling, m.
Dl.(Hedemora). I några munarter gökmat,
surklöver, vår-hane, sura. Gl. sv. (Frankenius.
Tillandz) sur~väpling, hare·syra</i>; (Frankenius)
sur-klöver, göke-brödh.
Sur-lipa, f. en som lipar och gråter; en
som ser ond (sur) ut. Vg.
Sur-lugga, f. trumpen qvinna (som ser
ond ut under luggen). Vm.
Sur-ländt, adj. sumpig. Hs.(Ljusdal).
Sur-mule (pl.-lar), m. tvär menniska.
Sk.(Frosta),bl. Ns. sûr-mûl. Jfr uppgiften sid.
447, som härmed rättas.
Sur-mulen, adj. tvär och dyster till
utseendet. Allm. Ns. stûr-mûlsk.
Sur’n, m. def. natthugg; en lek, som
består deri, att man (i synnerhet vid skilsmessa
om aftnarna) försöker att slå eller vidröra
hvarandra med handen. Den, som fått sista
slaget, säges vara sur eller sur’n eller ock
hafva fått sur’n. Detsamma kallas allmänt att
få eller ge natthugg. Ul.
Sur-pallt (pl.-ar), m. 1) en mat-rätt; 2)
föraktlig benämning på en karl. Sdm.
Sur-sam, adj. ond och otreflig (till lynnet).
Hs.(Db.).
Sur-skrabba, sur-skrabbing, s. skrabba 1.
Sur-strömming, m. 1) såsom i riksspr.; 2)
ängsyra: Rumex acetosa, L. Ul.
Sur-torn (pl.-törnen), n. Berberis. Götal.
Gl. sv. (Frankenius) surtorn.
Sur-välling, f. en välling sålunda tillredd,
att vatten och mjöl först kokas till välling,
hvarefter mjölk påhälles. Vl.
Sur-vuLen, s. vuren.
Sur-Ånned, adj. som har sur andedrägt.
S.Sk.
Sȳr (ipf.-ä), v. a. göra sur. Vb. Fht.
gasûrên.
Syra, v. n. 2 ej vilja brinna; om rå ved.
"Dä ligger å syr". Vl.
Syr-fälle, n. syr-fällning, f. nedfällda
buskar och qvistar, som ligga och ruttna för att
befordra gräsväxten. Syr-fälla, v. a. 2 till
sådant ändamål nedfälla buskar och qvistar. Sm.
Syrka, f. väta, kall fuktighet i jorden,
syra. "En kan bli förstörd åv te ligga i tókknä
syrka. Dikä, så får du falle syrka ur åkern"! Nk.
Syrma, f. syrlighet, syra. Dl. Säurmä,
f. G.
Syr-smörja, f. vagnssmörja,
sammanblandad af tjära, ister och talg. Sm.
Syr-strónk, s. strónk 1.
Såur·kalls·bliommä, m. ängsyra: Rumex
acetosa. Dl.(Elfd.). Jfr såir-strón·kär.
Söjrä, f. syra, syrligher. N.G.
Sörk, m. vattensjuk, sumpig mark.
Sdm.(Björkvik).
Gran-sålk, m. klufven grantelning (att
binda om gärdesgårdsstörar). Vm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
