- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
696

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SUB ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

n. id. Sm.; 3) tröghet, tafatt långsamhet,
liknöjdhet, försummelse, oordentligt förfarande.
Sm.,vg.,ög. Fn., n. subb, n. (våt) orenlighet,

Subb el. subber, m. 1) smutsig, orenlig,
snuskig karl. Vg. Sóbb, m. Hl.; 2) slarfaktig,
dålig, ohyfsad karl. Götal. Sabber, sabbelin,
m. Sm.,bl.

Subba, v. a. o. n. 1 1) smutsa, orena.
Subba ner sej, smutsa ner sig; ställa sig illa i sina
aftärer, spel o. d. Sm.,vg. Sabba, v. a.
smutsa, orena. G. Såbb, vårdslöst tvätta och skura.
Fl.(Öb.); 2) vara orenlig, enkannerligen i
köksgöromål. Sm.; 3) vara långsam, drumlig,
tafatt, slarfaktig. Sm.,ög.,vg. Sabba. id.
Sm.,bl.; 4) sopa, skrapa tillsaramans, skrapa ihop
(med bibegreppet af smutsighet). Vg.; 5) blanda
ihop (dugligt och odugligt). Sabba ihop, id.
Sm. N. subba, sabba, söla, plaska.

Subba (sóbba el. sabba), f. smutsig,
oordentlig, dålig qvinna. Götal. Isl. subba.

Subbert, m. återstod. "Hela subberten", hela
smörjan, alltsammans. Allm.

Subbig (subbier, subbeter, sóbbig), adj. 1)
smutsig, oren af väta. Vg.,bhl. I andra
munarter sóbboger, sóbbut, sóbbät, sóbbot, sabbugur,
sabbuger, sabbiger; 2) slarfvig, trög, långsam.
Vg. Sabbig. Bl. N. subben, slaskig, sölig;
ns. sabbelig.

Subbla, v. n. 1 tala oredigt, ovårdsamt.
Vg.,sm. Jfr suttla.

SUD 1, f. båt- eller skeppssida. G. 2)
båtkant, öfversta delen, kanten af en båt
rundtomkring, svarande mot reling på större farkoster.
NorrL,Sveal.,fl.(Nl.); deraf båt-su, f. sud-band, n.
Vb.; 3) bräderna, som utgöra takbetäckningen
i ryggåsstugor. Vg.,hl.(Skällinge); 4) bräderna
utanpå sparrarna till yttre takbetäckningen eller
vattentaket. Su, f. Sm.(Vestbo); su, ,
f. id. Bhl.; deraf tak~su, f. Sm.(Vestbo); 4)
käpparne, hvarpå näfvern under torfven på taket
lägges. Plur. <i>suer</i; deraf sy, v. a. lägga sådana
käppar och förrätta taktäckning. Vl. Fn. suđ,
f. a) sammanfogning; sammanfogning af bräderna
i ett tak eller af plankorna i ett fartyg, så att
den ena plankan ligger med kanten ofvan på den
andra; b) ett sålunda bildadt tak eller
skeppsbord; (at roten ; jfr lt. <i>suere</i,> sy); n. sud; gael.
sudh´, kanten af en planka. Jfr mht. sût, m. sûte.

SUD 2, f. sida. På sud, adv. på häll, på lut.
"Dä går på sud (el. suda)". Ög. "Stå på sud",
stå på sned, på häll. Vl. "Pa säud". G.; "på sydd",
id. Fl.(Nl.) N. su, f. sida. Måhända samma ord
som sud 1.

Jämn·sudiger, adj. jämnt, (men svagt)
lutande. Jämn-suliger, id. Nk.

Suda el. syda, v. n. 1 luta något åt sidan,
kränga. "Båten suder (el. syder)".
Ul.,sdm.,ög. Säudä. G.; syd, id. Vb.,fl. Sua, v.
n. sakta luta, slutta. "Marka suar". Vg.;
säva, v. n. id. "Moa sävar jämnt mot nórr".
Sm.(Mo h.)

Sydand, pr. part. lutande. "Lägg sydand"!
Fl.(Öb.). Sutt, adj. id. "Stólpen står å sutt". Ög.

Syd-krokog, adj. lutande, sned. Fl.(Nl.)

SUÐ, m. söder, den sydliga himlatrakten. Dl.
Sör, m.; sud, m. sunnan. Sm.; sår, id.
Fl.(Nerpes); deraf su(d)-vär, n. sunnanväder. Sm.;
sunna-vär, n. Sveal.; söra-vär, n. Öl. Fsv.
suþi super, sypri (supri); fn. suđr, m. söder; suđr el,
sunnr, adv. i söder, mot söder; d. syd, söder; fe.
suđ; e. south; frans, sud, id. Fn. suđr, m. söder
står troligen i st. f. sunđr, af sunna, f. sol; jfr.
fn. suđa, f. sol (Harbarðsljóð, stroph. 19). Eller
är roten fn. siođa (pr. syđ, ipf. sauđ, pl. suđum,
sup. sođit), sjuda, likasom lt. æstas, f. sommar
af æstus?

Suder-gute el. Sur-Gute (pl-tar), m. den
som bor söder om det ställe, man sjelf bebor;
förnämligast innevånare på yttersta, södra
ändan af Gotland )( Nådar·Gute. G.

Sunnåmin, adv. i söder. Dl.(Elfd.)

Sutär, sudtär, sutter, adv. söderåt.
Dl.(Elfd). Sörätt. Vb.; söran-te. Dls. Fn.
suđrätt el. suđrætt.

Synnan, adv. sunnan, söderifrån. Sk.
Sunnåttär. Dl.; sånnanätt. Vb. Fn. sunnan; n.
synnan; fe. sûđan; fht. sundenân, id. Jfr.
westättär.

Synner, adj. söder. Bl. Sönnra, id. "Den
sönnra längan" Sk. Sunnerst, sydligast. Nk.;
synest, id. Fl.(Öb.). Fn. sudrænn; fe. sûdern.

Synner-le`n (synger-le’n). m. def. sydligaste
delen af Skåne. Synner-länning, m. en som der
bor. Sk.(Ox.)

Sönner-bänken, m. def. södra bänken; så
kallas den bänken, som i bondstugorna är stäld
mot söder nära fönstren. Sk.(Ing.).
Syndra-bänken, m. def. Bl.

Sönner·slätt, f. slättlandet mellan Lund
och Trelleborg. Sk.

Sör·tänd, adj. uppgången (eg. tänd) i söder;
om månen. Ög.(Ydre)

SUDA, s. sud 1.

SUDARE, m. ett slags alg; Chordaria filum.
Bhl. Sul-trå (eg. syl-tråd, becktråd), m. id. Hl.
(enl. Linné, fl. suec.). Sudare är == sutare,
skomakare; d. d. (Slesvik) sudder; fsv. sutare; gl.
d. suder; lapp. sutar; fin. sutari; fht. sutare;
e. dial. soutor, id. Chordaria filum liknar
alldeles sådana beckrisper som nyttjas till becksöm.
N. mar-taumer, id. Jfr tänge.

SUDD el. sudder, m. 1) klåpare, slarf,
stackare. Allm.; 2) halfstor gris. Kl.

Sudda, f, smutsigt fruntimmer. Sm.

Suddig, adj. 1) slarfvig, oredig; 2) halffull.
Götal.

SUDIN, sud-välling, suet, s, siođa.

SUDTÄR, s. suđ.

SUEN, en lindrig ed. "Dä va suen! Dä va
suen te att gå bra, illa". Sm.

SUFFT, m. sid, fuktig jord. Ög. Jfr söfta.

8UFRÄNR, adj. öfvermodig, högmodig. Nk.
Suffrén. Ul.; sufre. id. Sdm.

SUG 1,? böjning, lutning. I talesättet: "rågen
ligger på sug", rågen har lagt sig något. Vm.
Måhända beslägtadt med fht. sukjan, v. n. sjunka:
desidere (Graff 6, 135).

SUG 2, s. siga.

SUGA (ipf. sög, sup. sugi), v. a. o. n. l)suga.
Nästan allm. Suga (ipf. sóg. konj. sôge. sup.
sûget. Vg.; sauga (pr. saug, pl. saugum, ipf. sog,
pl. sugum, sup. sugjiđ). Dl.; säuga (pr. säugur;
pl. säuge, ipf. saug, pl. sugu, sup. sugi). G.;
säua el. sävva (ipf. savv, sup. sugi), N.G.; sūg
(saug, sugjä). Vb.; suva (sèv, sùvi), id. Hs.

(Db).; 2) dia. Jtl. "Han saug mammän sännar,
dilläs han var storär stölingen". Vb. Sua samman,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0726.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free