Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SUB ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
n. id. Sm.; 3) tröghet, tafatt långsamhet,
liknöjdhet, försummelse, oordentligt förfarande.
Sm.,vg.,ög. Fn., n. subb, n. (våt) orenlighet,
Subb el. subber, m. 1) smutsig, orenlig,
snuskig karl. Vg. Sóbb, m. Hl.; 2) slarfaktig,
dålig, ohyfsad karl. Götal. Sabber, sabbelin,
m. Sm.,bl.
Subba, v. a. o. n. 1 1) smutsa, orena.
Subba ner sej, smutsa ner sig; ställa sig illa i sina
aftärer, spel o. d. Sm.,vg. Sabba, v. a.
smutsa, orena. G. Såbb, vårdslöst tvätta och skura.
Fl.(Öb.); 2) vara orenlig, enkannerligen i
köksgöromål. Sm.; 3) vara långsam, drumlig,
tafatt, slarfaktig. Sm.,ög.,vg. Sabba. id.
Sm.,bl.; 4) sopa, skrapa tillsaramans, skrapa ihop
(med bibegreppet af smutsighet). Vg.; 5) blanda
ihop (dugligt och odugligt). Sabba ihop, id.
Sm. N. subba, sabba, söla, plaska.
Subba (sóbba el. sabba), f. smutsig,
oordentlig, dålig qvinna. Götal. Isl. subba.
Subbert, m. återstod. "Hela subberten", hela
smörjan, alltsammans. Allm.
Subbig (subbier, subbeter, sóbbig), adj. 1)
smutsig, oren af väta. Vg.,bhl. I andra
munarter sóbboger, sóbbut, sóbbät, sóbbot, sabbugur,
sabbuger, sabbiger; 2) slarfvig, trög, långsam.
Vg. Sabbig. Bl. N. subben, slaskig, sölig;
ns. sabbelig.
Subbla, v. n. 1 tala oredigt, ovårdsamt.
Vg.,sm. Jfr suttla.
Jämn·sudiger, adj. jämnt, (men svagt)
lutande. Jämn-suliger, id. Nk.
Suda el. syda, v. n. 1 luta något åt sidan,
kränga. "Båten suder (el. syder)".
Ul.,sdm.,ög. Säudä. G.; syd, id. Vb.,fl. Sua, v.
n. sakta luta, slutta. "Marka suar". Vg.;
säva, v. n. id. "Moa sävar jämnt mot nórr".
Sm.(Mo h.)
Sydand, pr. part. lutande. "Lägg sydand"!
Fl.(Öb.). Sutt, adj. id. "Stólpen står å sutt". Ög.
Syd-krokog, adj. lutande, sned. Fl.(Nl.)
Suder-gute el. Sur-Gute (pl-tar), m. den
som bor söder om det ställe, man sjelf bebor;
förnämligast innevånare på yttersta, södra
ändan af Gotland )( Nådar·Gute. G.
Sunnåmin, adv. i söder. Dl.(Elfd.)
Sutär, sudtär, sutter, adv. söderåt.
Dl.(Elfd). Sörätt. Vb.; söran-te. Dls. Fn.
suđrätt el. suđrætt.
Synnan, adv. sunnan, söderifrån. Sk.
Sunnåttär. Dl.; sånnanätt. Vb. Fn. sunnan; n.
synnan; fe. sûđan; fht. sundenân, id. Jfr.
westättär.
Synner, adj. söder. Bl. Sönnra, id. "Den
sönnra längan" Sk. Sunnerst, sydligast. Nk.;
synest, id. Fl.(Öb.). Fn. sudrænn; fe. sûdern.
Synner-le`n (synger-le’n). m. def. sydligaste
delen af Skåne. Synner-länning, m. en som der
bor. Sk.(Ox.)
Sönner-bänken, m. def. södra bänken; så
kallas den bänken, som i bondstugorna är stäld
mot söder nära fönstren. Sk.(Ing.).
Syndra-bänken, m. def. Bl.
Sönner·slätt, f. slättlandet mellan Lund
och Trelleborg. Sk.
Sör·tänd, adj. uppgången (eg. tänd) i söder;
om månen. Ög.(Ydre)
Sudda, f, smutsigt fruntimmer. Sm.
Suddig, adj. 1) slarfvig, oredig; 2) halffull.
Götal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
