Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- S
- SOP ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
m. id. Dl. N. fis-sopp; isl. fisisveppr, id.
botaniska namnet Bovista är bildadt af bo-fis.
Flugu-sópp (el. flugsópp), m. flugsvamp:
Agaricus muscarius. Dl.,hj.,vb.
Ko-sópp, m. mjölksvamp: Boletus bovinus,
luteus, granulatus, L. Mjók-sópp, m. egentl.
Boletus bovinus, L., men så benämnas alla
arter af Boletus. Dl. Mjölk-sópp, m. Hs.,hj.;
ko-tikka, f. id. Norrl.
Skuru·sópp, m. skifsvanip, alla arter af
Agaricus. Dl.
Syl-sópp, m. 1) Boletus suberösus. Norrl.;
2) nåldyna. Vl.
Syppig, adj. svampig, vissnad. Jtl.
Sóppun, id. Dl.
SóPPA, sópper, s. supa.
SóPPÄ (pl.-r), f. frukten af Rubus
chamæmorus. Sópp, n. id. Nk. Ordet uttalas med det
egendomliga nerkiska o- eller ua-ljudet. Jfr fn.
soppr. m. boll.
SOR, s. saur.
SóRG·SKRÄPP, s. skräppa 2.
SÓRG·STÄLLE, s. stilla.
SóRJA , s. sur.
SóRK (pl.-ar), m. 1) mullvad: Talpa
europæa. Surk, m. Svea-, Götal. Sôrkel, m.
Ög.(Gullbergs h.); syrk, m. id. Sk.; deraf
mull-sórk, mull-syrk, m. id. Svea , Götal.; 2) råtta.
Sdm.,ög.,öl.; deraf vatten-sórk, m. Lemmus
amphibius; 3) gosse, ung dräng. Svea-, Götal. Syrk,
m. gosse, yngling som är liten till växten; deraf
buk-syrk, m. gosse med uppsväld mage;
pójka-sork, m. Svea-, Götal.; sórke-hvalp, m.
pojkslyngel; tryso·sórk, gosse som kör hästen då man
vid slåttern på oskodd kälke (egentl, med en
trysa, f. löfrik gren, löfruska) sammankör höet.
N.G.; 4) senfärdig, oduglig arbetare. Ög.; 5)
skälm, skurk. Surk,, m. Vb.,nb. Fsv. sork,
mullvad; ryss. surok, id. Af lt. sorex, likasom
sv. kalk, af lt. calyx.
SóRLA, v. n. 1 brusa, dåna. "Elven sorlar",
säges när i elfven en strid fors, som störtar fram
och medförer krav-is, i lugn-vatten (slak-fórs)
bildar en massa, hvilken sammanfryser ofta från
ytan ända till botten utom i den s. k. rännan.
Då om våren elfven rensar sig och medför
dessa massor af is, säger man: is-dammen går. Vl.
SóRPA, f. sörpa. Dl. Syrpa, surpa, f. Fl.;
sörp, n. ög.; sörpe, n. Vg.; sörple, syrp,
syrpe, n. Sm.; sórp, n. id. Nk. Fn. sorp, n.
affall, agnar, smuts; n. sørpe, surpa, f. sörpa;
σύρφος, m. affall, smuts, sopor.
Sórpa el. syrpa, v. a. 1 1) sörpa. Svea-,
Götal.; 2) laga illa mat. Sm.
SóRT, sórta, sórtna, s. svart 1.
SOSA, s. sona.
SO-SKAFT, sossa, s. su 1.
SOSS, såss, s. so.
SOT 1, f. sjukdom. Riksspr. Sott, f. Dl. Fsv.
sot, sott; fn. sótt (i st. f. sokt) ; fht. sûht:
kärnt. sucht; moes. sauhts, f. id.; siukan {sauk,
sukun, sukans),</i> vara sjuk.
An-sot, f. dödssjukdom, död. Sm. (sällan
brukligt ord). Fn. ána-sótt, f. sjukdom som
härflyter af hög ålderdom.
Arv-sot, f. ärftlig sjukdom. Nk.
Fallan·sot, f. fallandesot. Fall-sjuka, f.
Vb. Fåll-sjoka, f. id. Dl.
Gol-sotta, f. def. gulsot. Hs.(Tuna).
Hel-sot, f. dödssjukdom. Allm. Fn.
hel-sótt; d. helsot.
In~sot, f. magplåga, durchlopp. Bl.(Östra h.)
Re-sotta, f. def. messling. Hs.
Rö-sutt (el. räu sutt), f. rödsot. Jtl.
Blođ-sot. Dl.
Sota för, v. n. 1 plikta för, umgälla. Allm.
Tå·sot, f. sjukdom i tårna. Bl.(Gemshög).
Vöttu·sot, f. vattensot. Vb.
SOT 2, n. (såsom i riksspr.) sot: fuligo. Sod.
n. Sk. Fn. sót. fsv. sot, d. sod; lit. sodis.
Sotare, m. 1) skörstensfejare. Allm.
Sotgubbe, m. id.; 2) aotig, smutsig menniska. Sm.
Soting, m. ett slags lax: Salmo. Sm.,kl.
SOTTLA, s. suttla.
SóVA, s. sviva 2.
SóVEL, s. syta 1 3)
SPA(D), n. 1) (såsom i riksspr.); 2) soppa.
G.,hs.; 3) fig. sällskap, färd. "Komma i spa
me’en". G. Fn. spađ; d. d. spai, soppa; gl.d.
spad. Jfr pöllse-spa.
SPADER, m. 1) (såsom i riksspr.); 2) illistig
person. Vb.
SPAÐÅ (el. spådä, pl. spađir), m. spade. Dl
I andra munarter spae, spa, m. Götal. Speud
f. liten handspade (vid bakning), fiskspade. Vb
Fn. spađi, spade; fht. spato, m.; fe. spadu; nht.,
holl. spade, f.
Grädd·spo (def.-spon, pl-spoa), m.
ugnsspade. Vb.(Nysätra). N. spode.
Räkke-spa, s. räkkja 1.
Spada (ipf. o. sup. spada), v. a. bryta åker
med spade. Vb. Spa, v. a. 1 gräfva med
spade. Bhl.
Spad-käl, s. käl 2.
Spa räka, s. räkå.
SpåÐå-skaft, n. spadskaft. Dl.
Spåra-trowr, n. Nb.(Cal.). Fn. tród.
SPAGEL (pl. spaglar), m. ändträ, vid
hvilket nottågen äro fästade. Ul.,sdm. Ändträn
vid notarmarne kallas geläks. V.Bl.
SPAIA, s. spy.
SPAJK 1, f. Hjaul-spajk (el. hjaula-spajk), f.
hjulekra. G. Nht. speiche, lit. szpyke; fe. spaca.
SPAJK 2, s. spik 2.
SPAJK·TRÄ, n. märkträ vid en rågång. G.
SPAJKÄ ÄUT, v. a. genom att uthugga en
kafle på stammen utmärka de träd, som skola
fällas. G. Jfr spajk-trä.
SPAK, adj. i) vis, klok. I denna betydelse
nyttjas ordet i sammans, a) känn-spak, som lätt
igenkänner förut sedda personer; b) minnes-spak,
minnesgod. Jfr sid. 383; 2) (såsom i riksspr.)
saktmodig, tålig; tam : 3) otuktig. "Flekka ä
spak". Sm. Fn. spakr, a) stilla, saktmodig; b)
tam; c) vis, förståndig; fsv. spaker, fredlig, stilla.
Kg.St.; fht. spâhi, vis. Jfr lt. spec-ies, f. a)
seende, blick, syn. Lucr. 4, 237. Vitruv. 5, 9;
b) utseende, gestalt, m. m.; in-spicere, blicka in
i något, beskåda; skr. spaç; (sindr. af sapaç),
egentl.: noga bese; spaça, spion.
Spak-färi, adj. långsam, som går sakta och
varsamt. Sm. Spak-fälu, 1) långsam; 2)
spakfärdig; 3) tam. Vb.
Spak-färihet, f. spakfärdighet:
långsamhet. Sm.
Spekt, adj. 1) späkt; 2) frusen, tillfrusen. "Sjön
ä spekt". Hj. N. spækt.
Späka, v. a. 2 1) eg. (såsom i riksspr.); 2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0683.html
