- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
634

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SMIU ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hela det´ifrågavarande beloppet. "Han to hela
smiten". Allm. Smita, f. id. "Ta hela
smitan". Svea-, Götal. Gael. smiot, m. a) slag
(ictus); b) bit.

Smiter, m. falsk, hal, krypande menniska.
Svea-, Götal.

Smit-full, 1) bräddfull. Smit-foll, id. Fl.
(Öb.); 2) öfvermåttan drucken. Svea-, Götal.,
Fl.(Nl.). Smidandi-foll, id. FL(NK.).

Smitt, m. 1) eg. slag; 2) slut. "Vintern
bar fått smitt". Vl.

Smitten, på smitten, adv. ögonblickligen,
genast. "Ja kómmer på eviga smitten″. Sm.

Smitter 1. n. en liten bit, helst af något
sönderslaget. Vb.

Smitter 2, m. smulor, små stycken;
söndersmulade eller sönderslagna saker. "Hä sprang
i smitter″. Vb. ″Gå i smitter″. Hs. m. fl.
Smutter, smotter el. småtter, id. ″Dä gikk i
smutter. Slå i smutter. I smotter kras. Han
ä så arg att han kan flyga i småtter". Svea-,
Götal. Smutter tusan! en ed. Ög.(Ydre). N.
smitter, m. smula.

Smittär (ipf. smitträ), v. a. slå sönder i
små bitar. ″Han smitträ glasä, spägjeln″. Vb.
Nht. schmettern.

Smit-väj (pl.-ar), m. liten gångstig,
smygväg. Ög.

Smutt 1, m. 1) trång, liten och smal gång
mellan tvenne hus. Smott. m. id. Svea-, Götal.;
2) vrå, gömma, smyga. Kl. Smut, f. id. Vg.
Smotta, f. garderob. Sk.(Ö.Göinge).

Smutt 2, m. liten hop, rest, något litet
förråd. ″En smutt ved", något ved, det som
återstår af ett stafrum. Vm.(Norbergs s:n).

Smutta, v. n. 1 obemärkt undslippa, slinka
undan, komma undan. ″Han har smuttat ifrån
mej″. Sk. D. smutte; n. smette, smotte.

Smotti(g), adj. småfläckig. Ög.

Smätta, v. a. 2 slå. "Smätta te någon″.
Fl.(Nl.). Smätt’, v. a. id. "Smätt handen″,
gifva handen eller handslag. Smätt se ner,
sätta sig ner; innebär någon dermed ådagalagd
oförsynthet. Fl.(Öb.).

Smöt, f. öppningen vid halsen på en
skjorta. Huvud-smöt. Åm. Fn. höfudsmâtt, f.
Laxd. s. 134, 136.

SMIUG (ipf. smög, sup. smiugi), v. n. o. a.
smyga. Nb.(Lule). Smyg (smöug, smugji), Vb.
(Löfånger). I andra Vesterbottens sockenmål smyg,
smuug el. smeug (ipf. smog, smöjg el. smäug, sup.
smugji, smygi, smugä, smögi, smögä). Smuga
(ipf. smôg, konj, smôge, sup. smûget). Vg. I
V.Dl. smia (smöu, smugji). Fsv. smyugha
(Legendar. 1, s. 475), v. n. smyga; smøgha,
smyga, krypa. Sv. Bib. K. f. 71: "han (iosep)
smøgher sik bradhlika aff klædhomin"; fn.
smjúga (pr. smýg, ipf. smaug och smó, pl.
smugum, sup. smogit), v. a. tränga sig fram, igenom;
fht. smiugan; fe. smeógan, smûgan; n. smjuga,
smuge, smyge, {smaug, smogje); nht. schmiegen.

Smeija el. smöigja, v. a. 1 insmyga, sticka,
träda in, t. ex. om tvenne lyckor eller garn;
Hs. Smööj (ipf.-ä), v. a. 1) id. t. ex. tråden
genom ögat på en synål, genom perlor m, m.
"Smöj trån i nålögjä″; 2) upplösa en knut,
taga rätt på trådändan i en trasig garnhärfva,
lösa en valknut. Vb.; deraf a) smeigja, f. det
som är trädt in i hvartannat; lycka. Hs.(Bj.);
b) smöja (pl. smöjur), f. ygla. V.Dl. Fsv.
smøgha. Sv Bib. K. f. 71: n. smøygja (smøya)
fn. smeygja (sv. böjn.); d. smøge.

Smog, småg ei. smög, n. ringformigt utslag i
ansigtet, ref-orm. Etter-smog, n. Nb.,vb.,mp.,åm.
Fsv. smog, rund öppning vid halsen på
kläder; deraf halssmog. S.F.S. 6, 181: isl.
smeygr, m. a) halsband på kreatur; b)
vidjeband på trätkärl.

Smogen, (smougen), adj. illistig, bakslug. Vg.
(Flundre h.).

Smókka, v. n. 1 smyga sig till, slå sig ned
hos. A. "Hórt to Per vägen?" B. "Han smókke
sej på tarra te gäntan". Vl.

Smuga el. småga, f. smal gång mellan
tvenne hus. Hs.,fl.(Öb.). Smuga, f. S.Nk.; smue,
f. småg, n. id. Vb.; smutt, smott, f. trång
gång. Götal.; smyga, smya, f. a) trång
öppning eller genomgång; b) smalt litet rum. Hl.
Fsv. smugha, f. hål, öppning, spricka. UL
Ivan 4537. J. M. Yrt. s. 244; fn. smuga, f.
id.; d. d. smug, smuge, smyge; d. smøge, smal
genomgång mellan hus; vrå; u. smog.

Smusla el. smussla, v. a. o. n, 1 1) eg. göra
något i smyg. Allm.; 2) snatta. Sm.
Smussäl (ipf. smusslä), v. a. oförmärkt nappa undan
eller till sig något. Vb. Smysla, id. Allm.

Smyg 1, m. ett slags tumstock el.
vinkelhake, som i ledgången kan föras helt omkring
och ställas efter olika gradtal.
Vm. (Felslingbro),nk.,ög.

Smyg 2, m. illistig menniska. Vg.(Mark).

Smöjg, m. vrå, nisch. I smöjg, i smyg. G.

SMJÄRST, adj. smärt. Hs.(Dh.).

SMOGNA, s. små.

SMOKK 1, m. 1) munstycke (på pipa).
Smokka, f. snugga, liten pipa. Vg.; 2) lapp, vanligen
af skinn, bunden om en sårad finger. Smukk, m.
id. Bl.,vg.; 3) en klut med inlagdt socker m.
m., hvarpå dibarn suga, när modren är borta. Vg.

SMóKK 2, m. liten rund. platt hög af
orenlighet; kospillning. Sm. Smókka, f. 1) id.; 2)
större plätt af något smetigt ämne. Allm.

Etter-smókk, m en plätt af blemmor, som
vätskas och ej vill läkas. Hs.(Db.).

SMóKKA 1, v. n. o. a. 1 suga tobakspipan.
Vg. Fe. smeócjan, smocjan; e. smoak; nht.
schmauchen; d. smoge.

SMóKKA 2, s. smiug, smókk 2.

SMOKK-BER, n. smultron; Fragaria vesca.
V.Dl.(Malung). Jfr smutter-bär.

SMOL, smolig, s. smyrjä.

SMOLA, f. smula, bit, stycke, grand. Småla,
f. id. Sm. Smule, m. smul, smol, smolla, f.
smul, n i andra munarter; på Gotl. smäulä, f.
Fsv. smola, smula, f. smula. Horol. f. 160 v.

S. Bern. f. 1. Sv. Pr. L. XX, s. 264. Birg.
Upp. 1, 222; 2, 243; fn. moli, m. id.; n. smul;
d, smule.

Brö-smolla, f. brödsmula. Sk.

Pauga-smolle, m. pauqa-smola, f. liten
gosse. Sk. S. påk 1.

Smola el. småla, v. a. i smula, krossa
sönder, slå sönder i smulor, i små bitar,
sönderplocka. Sm.,ög. Småla. Vb.; smyla. N.G.;
smylla, id. S. G. Smöli, (ipf. smölja, sup.
smölt), v, a. id. "Smöl brödä ti mjölka". Vb.;
deraf småla kópp, m. söndorsmuladt bröd i mjölk.
Nb.(Pite). Smöljäs (ipf.-ä), smula sig,
smulas; om korn, som faller från axen vid skörd;
om säd, som låter sig lätt tröskas; om frön,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0664.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free