Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- S
- SLUM ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slommer-lónnóm, adv. 1) obetänksamt,
slarfaktigt: 2) slösaktigt. Vb.
Slumrig, adj. 1) vårdslös, försumlig,
tanklös; 2) oren. Vg.,dls.,sm. E. sloomy, trög.
Slumsa, v. n. 1 göra något i hast och
illa. Sm.
SLUNA, f. slyna, lösaktig qvinna.
Ul.,vg.,dls.,sm. Gl. sv. sluna. Kyrk. bib. (Hos. 4:14).
SLUNDI (slunndi), adj. slug, händig, påhittig.
Ög. Slunniger, id. S. Nk. Fn. slunginn, slug,
listig.
SLUNDRA (slunndra), v. a. 1 1) kasta, ösa;
om säd; 2) slundra bórt, förslösa. Vg.
Slundrig, adj. oren, dammig; om säd. Vg.
Slunner-vara, f. en vara, som är utan
värde. "Kött å fläsk ä inga slunnervaror". Sm.
SLUNGE, m. slunga, f. syssling, syskonbarn.
Dl. Fsv. systrunger, systlunger, m. systrunga,
systlunga, syslinga, f. id.
SLUNK, slunken, slunker, s. slinka.
SLUNNIGER, s. slundi.
SLUNNS, m. sängtäcke af inväfda, röda, hvita och
gröna smala remsor mellan trådarne. Hs.(Db.).
SLUNT, slunta, slunthund, sluntra,</i> s. slinta.
SLUPRA, v. n. 1 sörpla i sig, äta supanmat i
hast eller vårdslöst såsom barn. N. G. Slurpa
i sej, slörpa, slorpa el. slyrpa i sej, id. Götal.
Isl. slupra; d. slubre; nht. schlurfen; ns. slubbern.
Slyrp el. slirp (pl. -ar), m. klunk, sqvätt.
"En slirp sóppa, mjölk. Mjölka-slirp". Sm.
SLURING 1, 1) tunn välling, dålig soppa,
Vg.,bl.; 2) klunk, sqvätt. Vg.,ög. Jfr slurk.
SLURING 2, s. slöring.
SLURK (pl. -ar), m. klunk, så mycket man i
ett andedrag kan dricka. "Ta en slurk
brännvin". Svea-, Götal. Isl. slurkr (Hald.); d. slurk.
Slurka, v. n. 1 sörpla i sig, dricka
klunkvis. Sk. (N.Åsbo),sdm. Nht. dial. (Nassau)
schlurken, id. (Kehrein 1, 354).
SLUSK 1, m. 1) stånka, stor kanna. Vg.
(enl. Hof, 262); 2) kärl att ha skulor i. Vg.
(Vadsbo).
SLUSK 2, n. fnöske. Hs. (Db.). Jfr snjosk.
SLUSK 3, m. 1) (såsom i riksspr.) sluskig karl;
2) lat karl. Sm. N. slusk, m. id. Jfr e.
sluggish, lat, trög, sömnaktig.
Sluska 1, f. sluskigt fruntimmer. Sm.
N. sluska.
Sluska 2, v. n. 1 1) eg. gå sluskigt klädd;
2) vara lat. Sm.
SLUT (ipf. slaut el. slutä, sup. slutä), v. a.
1) sluta, fullända. Vb. (Skelette). Sliut (sliute,
sliuti), id. Nb. (Lule); 2) stänga. Vb. Gl. sv.
sluta (ipf. slutte), id. Gustaf I:s bib. 1 Kg.
11, 27; 2 Kg. 4, 5; fht. sliuzan, sliozan (ipf. sloz);
ns. sluten; nht. schliessen; holl. sluiten.
Fornnordiska tungan har troligen haft det starka
verbet sliúta (slaut, slutum, slotit). Jfr det
beslägtade slota. Rdq. 1, 228.
SLUV 1, m. och n. qvickehylsa, hylsan somomgifver qvicken hos fäkreatur. Horn-sluv, m.
Vg.,ög. Slu, m. Sm.,bl.; slur, m. Vg. (Elfsb.).
Isl. sló, f.; n. slo, f.; d. d. (Slesvik) slu, n.;
slug, n. id. (Jutl.); ns. slu, sluwe, hylsa (Richey,
Schütze).
SLUV 2, s. sla.
SLY 1, n. 1) mjukt spö, vidja. "Ge mej ett
sly". Sm. (Sällan brukl.). I andra munarter
slya, slya, slia, slöja, sli,</i> f. id. Allm.; 2) torra
qvistar af löfträd till bränsle. Ul. D. d. slyde,
tjock, lång käpp. Jfr <i>ljuda (löd, ludit), växa.
Slyde, n. risskräp. Ul.
SLY 2, n. myrländig och sumpig mark,
beväxt med småskog och dvergbjörk; med något
större skog heter det sly·land, n. Vb.
SLY 3, s. sli 1.
SLYDDE·KNIV, slyddrä, slydrä, s. slög.
SLYDDJ, f. agnar och slösäd. "Ji fikk bara
slyddja". Vb.
SLYNGA, slyngad, slyngja, s. slinga.
SLYNGE, slynne, s. slinder.
SLYNGEN, slynnen, s. slinnor.
SLYNT, s. slinta.
SLYRP, s. slupra.
SLÅ, s. sla.
SLÅDDA, s. sludda.
SLÄGGA, v. a. 1 dia, patta. G.
Slugg-föl, n. 1) di-föl; 2) stort barn, som
ännu diar. Ög.
SLÅJGD, s. slög.
SLÅJTÄ, f. 1) snöslask på landsvägen; 2) dy.
G. Jfr slotter.
SLÅK 1, n. 1) ett stort tråg att t. ex. tvätta
svin uti. Vb.—sdm.; 2) qvarnränna. Bhl. (Elfs.);
3) ett stort tråg af bräder, som mottager mjölet
i en sqvaltqvarn (fot-viska); 4) otymplig qvinna;
öknamn. Hs. (Db.).
SLÅK 2, s. sloka.
SLÅKS, slåksä, s. sluk.
SLÅMA, v. n. 1 1) slamra, bullra, hålla
oväsen; 2) bullersamt piaddra, sladdra; onyttigt
prata bort tiden. Norrl. Jfr slämma.
SLÅ-MARK, slåna, s. sla.
SLÅN, f. 1) (såsom i riksspr.) Prunus spinosa;
2) blåbär: Vaccininm myrtillus. Sm. (Vestbo).
Jfr släia.
SLÅNE, m. lång, spenslig karl; odåga.
Schlåne m. lång (och drnmlig) karl, större slyngel;
slåninger, m. id. Vg. Fin. sláni, m. lång
spenslig karl.
SLÅNG, slångu, s. sla.
SLÅNGRA, slångrug, s. slinga.
SLÅNKÄN el. sljånkän, s. släkka 1.
SLÅPÅ, slåpåkall, s. läpe.
SLÅT, slått, s. latä.
SLÅTA, slåter, slåtra, slåtta, slåtter,
slåtter-gubbar, -gänge, -varg, s. sla.
SLÅTA, slåtames, slåtasam, slåter, slåtna,
slåttna, s. slota.
SLÅVA, slåver, s. slova.
SLÄDRÅ, s. sliring.
SLÄDTAK, sliđi.
SLÄFFSA I SI, s. slaffsa.
SLÄGD (el. slegd); f. däld, dalsänkuing;
fördjupning på åker och äng, äfven på tak. "Hä
var en slägd på åkrom". "Hä jär’n slägd på
króppåsom", en sänkning på takåsen. Vb. Fn.
lægd,<sp></sp> f. dal; n. slogd, id.; jfr lägd 1, sid. 403 a,
som är samma ord med s till föreslag.
SLÄG-FRID, f. gul-måra: Galium verum. Sk.
Släg-frö. Ö.Sm.; slige-frö, n. id. Sk. (Linné,
fl. suec). I Linnés Skånska resa (s. 272) kallas
örten sliefrid. Benämnes äfven af alla äldre
författare med namnet frillo-gräs. I andra munarter
hónings-gräs, n. Vg.; mär-gräs, n. Mp.;
gól-måra, f. Dl.; J. Marie säng-halm, m. Götal.;
oväns-gräs, n. Sm,,ög.; more·gräs, n. S.Dls.; J.
Marias vagge·gräs, n. Vg. Gulmårans många namn
äro ganska märkeliga. Alla hafva de likväl sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0659.html
