Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SLJO ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slät-lagd, adj. fin i hyen. Kl.
Slätna, v. n. 1 1) Jämnas, lugnas. "Havet
slätnar". "Såren slätnar", läkas. Kl.; 2)
blifva lindrigare, mildare; om köld, värk. Bl.
Slät-skyr-gras (slät-stjyr-gras), n. tätört:
Pinguicula vulgaris. Dl. Jfr skyr 3.
Slätta mä någon, v. n. 1 fruktande och
inställsamt behandla någon för att blidka eller
vinna en önskan. Bl. Fn. slètta, v. a. a)
göra jämn; b) blidka.
Slätta-mätta, f. falskt fruntimmer. Sk.
Slätte, n. oordentligt, illa beryktadt
fruntimmer. Hl. (Breared).
Slätte per, m. falsk karl, som med lismeri
söker ställa sig in. Sk.,bl. Släte-Pälle, m.
id. Sm.
Slättikka, f. sandskädda: Pleuronectes
Limanda. Bl. Slätta, f. Sk. (Abekås);
slätt-flundra, angle·piga, f. Sk. (Rå); anger-piga,
stek-flundra, slätt-flundra, f. id. Bhl.,Göteb.
Slätting, m. afrödjad plats i en skog;
brukas till bete. Sk. (Konga i Onsjö h.).
Slätting el. släting, m. Gobio fluviatilis,
Willugb. Sk. (Finja sjö). Sand-krypare, m.
id. Sk. (V. Vram).
Slät·nakked, adj. brukas såsom vedernamn på
läsare. S.Sk. (Sällan brukl.).
Slättå, f. disktrasa. Fl.(GK.,K.,P.).
O-slög, adj. som ej är hvass. "Oslög
kniv". Vb.
Slöj (ipf. -ä), v. a. göra slö, trubbig. "Slöj
int bohdt kniven, yksa, för mäg!" Vb. Fn.
sljóva; d. sløve.
Sljö·se(d), f. slösäd. Vb.
Sljö-skodd, adj. om hästar. Sljo-skodd. Vb.
D. sløvskoet.
Slo-basse (pl. -sar), m. en som umgås med
dåligt sällskap; skällsord. N. Hl.
Sloa, v. n. 1 bädda under en höstack med
granris. "Har du sloat än?" Sm.
Sloa-ris, n. löfqvastar som läggas under en
hösåta. Sm. (Östbo),hl.(Förlanda s:n).
Slo-bótten, m. id. Vg. Fn. slóda-hris, n. ris till
en risharf.
Sloa-rissla, f. stor afbruten gren (vanligen
af björk) att lägga under en höstack på
marken. Vg.(Laske,Marks h.).
Slo-nål, f. 2½ aln lång spetsig stång, med
hvilken man hvälfver hösåtarne på vagnen
medelst hästens dragkraft. Vg.
Slo-stókk (pl. -ar), m. 4 eller 5 alnar lång
stång, som då vid lag först lägges under
hösåtan. Såtan skall då först vävlas i hop med
en vävling. Vg.
Slok, n. lättsinnigt fruntimmer. Ög. Slöke,
n. Ul.; slåk. n. id.; deraf hor-slåk, n. Götal.
Jfr slöe, slöja.
Slokker el. slok, m. 1) (såsom i riksspr.)
lat odugling; 2) slarfvig, lättsinnig karl; en i
sina later klumpig och ohyfsad karl; deraf
karslok el. kära-slok. Allm.; 3) dräng; föraktligt;
4) hund med hängande öron. Vb.,åm. Fn.
slókr, m. drummel. S. E. 2, 547.
Slokig, adj. trasig, illa klädd; ovårdig.
Sdm. Sloked, id. S. Sk.
Slok-öir, n. sloköra. Vb.
SLok-örter, adj. slokörig. "Vära (el.
bliva) slok-örter", vara eller blifva modfäld. Vg.
Slom 2 (pl. -ar), m. kolt, barnrock, innan
gossar börja begagna byxor. "Gå i slom".
Sk.,hl.,bl.; deraf kjol-slom, slom-kjol,</i> m. S. Sk.
Slomma-pågen m. def. Så kallades
anföraren för bondupproret i Skåne 1811, emedan
han begagnade en sid rock. Sk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
