Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SKUD ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grytor och pannor skrapas. Vb. Af sv. skubba,
dial. skobba, v. n. gnida, rifva, skrapa. Ns.
schubben¨.
SKUD, skudd, skudda, skude, skudelös, skuttu,
s. skjuta.
SKUD-HALL el. skåd-hall m. framskjutande
flata stenar kring skorstenen tätt ofvan om
taket för att afleda regnvatten. N. Hl. Fn.
skú, v. n. skjuta fram öfver, sålunda betäcka;
hallr, m. sten.
SKUGGE (pl. skuggar), m. skugga (umbra).
Vg.,bl. m. fl. Skygge, m. 1) S. Sk.; skjogge,
m. id. Bl.: 2) skydd, lugn. Sk. (Vem., Ing.).
Skögge, id. ”Dä regna, sa ja fekk gå i
skögge”. Vg. Fsv. skuggi el. skugi, m. a) skugga
(umbra). S.F.S. 6, 42. J. M. Yrt. 198; b)
skugga, vålnad. S.F.S. 4, 130. S.S. 2, 146;
d. skygge, skugga: d. d. skugge (Kok 1, 370); e.
dial. scug, id.
Skjogga, v. imp. 1 mulna, mulna upp:
säges när molnen ofta stryka förbi solen. Bl.
Skjagga, id. Fl. (Ingo). Fsv. skygga, v. a.
överskygga, betäcka. Cod. A. 29, f. 154. ”O
hærre — — skygge mik — — fran all
frestelse ok wanhop”.
Skuggall, adj. l) gammal och skröplig, som
lutar mot jorden; 2) skugglik, af sjukdom tärd,
med aftynande krafter, mager som en skugga.
Vl.,dls.
Skugg·skära sig, v. r. eg. rena sig från
skugga; urskulda sig. Hs. (Db.). Skur-skära
sej (ipf. skur-skar sej), id. Hs. (Ljusdal). Jfr
skär, adj. ren.
Skunka, v. n. 1 (om solen) skymmas,
beskuggas af tunna moln, bli mulet. ”Sola
skunkar. Dä skunkar för (el. till) regn”. Vg.
(Skarab.).
Skygg 1. n. skyfve, brätte. Vb.
Skygg 2, m. bislag (på ett hus). Vg.
Flundre h.). Jfr skygga 2.
Skygga 1, v. a. 1 beskugga, gifva
skugga. Hl. Skyygg (ipf. -ä), v. n. ”Hä skyygg
för sola”, solen beskuggas af moln. ”Hä skyygg
för öga”, det skymmer för ögonen. Vb. Jfr
skjogga. Fn. skyggja, skyggva; d. skygge.
Skygga 2, f. tillbygge, uthus, luta. Bhl.
Bråta-skjul, n. rum, hvari hvarjehanda
skräp inkastas. Sm.
Skul, n. 1) skjul. ”Ett skul över
bagonen”. Leka skul, leka gömme. S. Sk. Skil’e,
sämre hus. Hs. (Db.),
Skul-hus, n. hemligt hus. Jtl. (Föråldr.).
Skull, m. 1) skulle, höskulle, lider.
Hs-—ög. Skåle, m. lider, stallider. Vl.,vg.,hs.;
2) sämre hölada eller sädeslada i skogsegor.
Hs. (Ljusdal); deraf basstu-skåle, m. yttre
rummet af hadstugan, i hvilken man står och
bråkar linet. Vg.; 3) läktare i kyrka.
Hs.,dl.(Järna),sm.(Vestbo). N. skåle, m. lider,
skjul; skot. scheal, hytta; fn. skáli, m. hus.
Skyl (pl. -ar), m. på åkern till torkning
upprest hög af sädeskärfvar. Allm. i Sveal.
och Norrl., sällan brukl, i Götal. Skylning,
m. id. Nk. (kring Nora). Fsv. skuler, skyler,
m. UL.SML.
Skyl (ipf. -ä), v. a. uppsätta i skylar, skyla
uppträda sädeskärfvarna på snesen till
torkning, hvartill begagnas skyl-krok. Vb.
Skyle, sköle, n. tillfällig byggnad, mest utan
sidoväggar, eller af resvirke och bräder,
bredvid ett annat hus. Hs. (Tuna m. fl. socknar)
Skyl-krok (pl. -ar), m. uddhvass stång med
ett tvärträ eller tvärkrok på ändan. Härpå
uppträdas sädeskärfvarne till torkning på
åkern. Vb.
Skyllror, f. pl. ärtskidor. Nora bergsl.
Skåla, f. koja. Jtl. Fn. skáli, m. a)
stuga; b) förstuga.
Skäulä, n. skjul, uppstapplade stenar
bakom hvilka skytten ligger vid fogeljagt. Skåre,
G.: skåle, id. Ul.
Skul-härad, adj. som går i framlutande
ställning. Bl.,hl. Fsv. hærþar, f. pl. skuldror.
Skul-ryggad, adj. Hl.; skulryggig, skulig,
adj. Bl. i. q. skalhärad.
SKULA 3 (pr. skall, pl. skulu, ipf. skuddi, pl.
skudda, sup. skutt), v. anom. skola. G. Skula
(pr. skall, pl. wiđ skum, iđ skuđ el. skuliđ, dem
sku, ipf. skull, pl. skullum), Dl. (Mora); ula
(pr. al, pl. 1 pers. ulum, 2 pers. ulid, 3 pers. ula,
ipf. uld’, pl. uldum, sup, ulađ). Dl. (Elfd.);
skoula, skou, su el. sö (pr. skall, ska el. sa, pl.
sku, skä, su el. sa, ipf, skulle, sulle, sölle, pl.
skullom el. sullom, sup. skolat, sulat el. sullet),
id. Sm. Fsv. skula, skola; fn. skulu; fht.
scolan, sculan, sulen; fsax., fe. sculan; mht.
schullen; gl. nht. sullen; nht. sollen; moes. skulan
ffris. skila, skela, sela. Rdq. 1, 269, 271.
<poem>
En-skylla, v. a. 1 ursäkta. Vm. Nht.
entschuldigen.
Skuld’ä, v. a. beskylla. Dl. Fht.
sculdan; nht. beschuldigen, id.
Skyll, adj. skyld, beslägtad. Vb.
U-skyld, adj. icke beslägtad. Hl. Fsv.
uskylder; fn. úskyldr; n. uskyld.
Skyllning, f. hägring. Åland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
