580 (Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SKAP ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(Vestbo). fl. (Pargas). Skape-lón, m. Sm.;
skapiljon, m. Ul.; skapelun, m. id. ”Dä va
en vakker skapelun”. Sm. (Vestbo). Skaplönn,
n. utseende. ”Hä hav ä annä skaplönn,
häddäna”, det der har ett helt annat utseende.
Vb.; 2) form, modell. Ög.,nk. I andra
munarter skamplun, m. o. n. Vb.,hs.,nk.,vl.;
skjamplun. Vg.; skabelun, id. Sk.;
skapaläun, m. skick, duglighet till, hof med. G.
Fsv. skaplynde, n. sinnelag, skaplynne. S.F.S.
4, 299. Kg. St. 11, 65; fn. skaplyndi; n.
skapelun, n. skapnad, skepnad; nht, schabelone;
d. skabelon.

Skapning, f. tillställning, händelse (i elak
bemärkelse). G.

Skepa (ipf. skepä), v. a. forma, skapa,
tillskapa. ”Du val skepa dill ä dä bästä du
kan”, du lär skapa till det som bäst du kan.
Skepäs (ipf. -ä), v. d. 1) få sin form, sin skapnad.
”Hä skepäs no bra”, det syns nog bli bra;
2) hända, tilldraga sig tillfälligtvis. ”Hä
skepäsä sä behändigt att dem fing råkäs”, genom
en lycklig tillfällighet träffade de hvarandra.
Vb.; 3) skämta. Vb. (Nordmaling). Skepa
sej, v. r. 1 l) skicka sig, bära sig åt. ”Dä
skepar sej bra te”. Vm.; 2) bära sig tokigt
åt: kläda sig underligt. ”Skepa sej te”. Sdm.;
3) göra sig till, vrida händerna, sträcka
händerna mot himlen, vanligen i oträngda mål.
Nk., m. fl.

Skepsam, adj, skämtsam, benägen för skämt.
Vb. Jfr fn. skaup (skop, sköp, skauf), n.
gäck, narri, spe.

SKAP-FIL, s. skap 1.

SKAR, f. pall, liten bänk. Vl. (Fryksdal).
Fn. skör (gen. skarar), f. pall.

SKARA, v. a. 1 1) (i fornspr.) raka, föra
(något från ett ställe till ett annat); 2) med
eldgaffeln röra om i elden (så att han skall brinna
bättre). Sm.: 3; snoppa (ljuset), afklippa
skaren. ”Skara ljuset”. Vg. Fn. skara, id. i båda
sistnämnda bemärkelser: ”skara ljós”, putsa ett
ljus; ”skara i eldinn”, röra om i elden; n. skara,
snoppa (ett ljus). Jfr skjärå.

Skare (pl. skarar), m. 1) ljusbrand, det
förkolnade af veken, som med ljussaxen afklippes.
Ljus skare, m. Götal.; 2) den förkolnade
delen af en tändsticka. ”Ta bórt skaren”!
3) en mängd eldglöder i spisen, som hålla
på att förkolna. Sm. Isl., n. skar, n.
ljusbrand.

Skare-käpp (pl. -ar), m. eldgaffel; en käpp
hvarmed man ansar om elden. Sm.

SKARA-FÖRE (el. skara-för), n. sådant
väglag, då skaren eller isskorpan på snön har
efter töväder den stadga att man kan åka derpå
utan att bräcka honom. Vb. N. skareføre, id.;
fn. skari, m. isskorpa.

SKARDUN, s. skjärå.

SKARE, m. skara. Vg. Fsv. skare, m. Alex.
2426. Gregor. s. 279; fn. skari, m.; fht. scara,
f.; nht. schaar, id.

SKARKA, f. tuppens skrik eller galande om
morgonen. ”Tuppen har galit andra skarkan”.
Dls. Skórpa, f. id. ”Tokken gol första skórpa”.
Hl. (Rolfstorp). Jfr. skrókk, skårka.

SKARKALN, m. def. namn på en klippholme
med starka bränningar. Fl. (Borgå). Jfr isl.
skarkali, m. larm, buller, brak.

SKARN, n. 1) (såsom i riksspr.) smuts; liten
orenlighet. Enda barn, enda skarn”. Ordspr.
Skån, n. id. Fl. (GK.,K.); 2) något elakt,
förderfligt. ”Kräjet har fått skarn i se”, säges då
ett kreatur har fått något i sig, hvaraf det
uppsväller och hastigt dör. Sk. (Gärds h.); 3) elak
menniska, vrak. Allm. Fsv. skarn, n. träck
smuts. Gl. Ordspr. 192. S.S. 2, 106.
S.F.S. 5, 99: fn., d. skarn; fe. scearn; e. dial. scarn,
sharn (Craven 2, 114); skot. sharn, shearn; ns.
scharn; gr. σϰώρ, n. id.

Skarr bórre (pl. -rar), m. tordyfvel (som
borrar sig ned i skarnet); Scarabæus
stercorarius. Dl. D. skarn-basse; ns. scharnbulle, id.
(B. W. B. 4, 609). Jfr skamm-bórre.

Skarns-fólk, n, dåligt folk, dålig
menniska. ”Hon ä ett skarns-fólk”. S. Sk. D.
skarnsfolk.

Skar(n)s, adj. dålig, elak; i sammans. 1)
skar(n)s-skänna, v. a. 2 skada, illa tilltyga,
utskämma, öfverhopa med otidigheler; 2)
skars-stykke, n. elak handling; 3) skars-töj. n. elakt
tyg, trolleri. Hl. D. skarnstoj.

Skånå, adj. träckig, smutsig. Fl.
(GK.,K., P.).
<poem>
SKARP, adj. 1) torr; grusig, mager,
ofruktbar; om jordmån. G.; 2) hård, torr; om bröd.
”Skarpt bröd”, knäckebröd. Gstr.; 3) (såsom i
riksspr.), hvass. Skärp, skarp, hård. ”Skärp i

måle”, som har starkt mål. Vm. Skart, adj.
n. skarpt, hårdt. ”Hä jär skart för i dag”, det
är hårdt väglag i dag. Vb. Fn. skarpr, hvass;
hård, torr; mager; d. skarp; fe. scearp; fht.
scarf; nht. scharf; holl. scherp, e. sharp, torr.

Skarren, på skarpen, adv. skarpt. Allm.

Skarpen-anfäkt, f. argsinnt qvinna. Ög.
(Ydre).

Skarping (pl. -ar), m. mager och otreflig
menniska; magert djur. G.

Skarpna, v. n. 1 hårdna, torka. Ög.

Skarp-tróll el. skärp-tróll, n. skalbagge;
insekt i allmänhet. Jtl.

Skórpa, f. 1) (såsom i riksspr.) den
hårdnade ytan på vissa ting; 2) fult el. snålt
fruntimmer. Sm. Fn. skorpa, f. skorpa; något
som är skrumpigt; fsv. skorpa, f. skorpa (på
sår). S.S. 2, 52.

Hatta·skorpa, s. hatt 2.

Skorp-lupen, adj. (om bröd) då skorpan
skiljer sig från kakan. Sm.

Skórpna, v. n. 1 stelna. Dl. Skórpän dill
(ipf. o. sup. skórpnä dill), få skorpa eller
öfverdrag. ”Hä skórpnä dill i natt”, det frös så
mycket i natt, att marken fick liksom en
skorpa, hårdhet i ytan. Vb. Fsv. skorpna, v. n.
torka. S.S. 1, 85; fn. skorpna, blifva torr,
skrympa in.

Skurpen (pl. skurpna), adj. skrumpen. Ul.

Skärpa 1, f. torrt och ofruktbart land.
Hs. (Db.).

Skärpa 2 (ipf. skjarpte), v. a. o. n. 1) eg.
göra skarp; 2) predika lagen. ”Den presten
han skjarpte”. Sm. Fe. scerpan, göra skarp;
nht. schärfen; holl. scherpen.
</poem>

SKARRA, v. n. 1 1) skallra, gifva ett doft
darrande ljud. ”Dä skarrar på gatan”, säges då
en vagn kör. Ög.,kl.; 2) säges om det ljud,
som uppkommer när man filar en såg och icke
har väl tillklämt klingan i fästet.¨ Sk. (N. sbo.).

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/dialektl/0610.html

		Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket / 580 (1862-1867) Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|