Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- S
- SIG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan. Ög. I andra munarter sistans, sistesses,
sistens, sisters.
Sistningen, i sistningen, adv. på sistone,
till slut. Kl.
SIGA (ipf. seg, sup. sigi el. seget), v. n. 1)
sjunka ned småningom, glida jämnt ned genom
egen tyngd; digna ned (under börda).
Hs.,vg.,sm.,bl. m. f1. Säiga (ipf. seg, sup. sigi), sjunka.
Dl. (Vänjan); säiga (ipf. saig, pl. sigu, sup. sigi),
G.; siig (ipf. seig el. seg, sup. sigt el. segä).
”Han seg i hop där’n sto”, han sjönk ned
hopkrökt der han stod. Vb. Sèga (ipf. sèg, sup.
segji, p. p. segjen), id. Hs. (Db.); 2) sakta
framrinna, rinna sakta fram eller ned, sila sig
fram; vanligen om ett mindre vattendrag. ”Vattnet
sigär framm”. Nästan allm. Sika, Dl. (Ohre),
g.; sega, Ul.; seka, soka, soga el. såga, Nk.:
suga sej framm, id. Sdm. Fn. siga (seig, sigit),
småningom falla ned, sjunka ned; gl. sv. siga
(ipf. seg). Gustaf I:s bibel (Dan. 10: 9. 2 Macc.
3: 27); n. siga, a) signa ned; b) sakta framsippra;
fe. sìgan, sjunka; skot. seyg; d. d. sige, sakta
framsippra; fht. sîgan (ipf. seic), sjunka; mht.
sigen, falla; ns. sîhen, rinna genom; nht. sichern,
id.; fsax., sîgan; holl. zijgen; nfris. sìjgje, sjunka,
falla ned; hindost. sig-nâ, filtrera; skr. sîk,
utgjuta, befukta.
</poem>
Fjätt-såg, n. fett som flyter ur ett sår. Vl.
In-såg, n. utskärning af vattenflöde. Vg.
Käld-sug, n. källsprång; liten rännil som
sakta framrinner ur en källa. Dl. (Elfd.,Mora,Våmh.).
Käll-seg, n. Dl. (Ohre); kall-sog,
n. Vg. (Viske h.); källe-sog, n. id. Vg.
(Skarab.). I andra munarter käll-såg, n. Allm.;
käll-gang, m. Dl. (Malung); käld-drag, n. Dl.
(Mora, Våmh.).
Sega, f. vöttu-sega, vatten som sipprar fram
från höjden. Vb.
Signa, v. n. inchoat. 1 sjunka sakta ned på
sina knän, digna, segna. Riksspr. Sejna, säjna.
”Hon ble så svimel att hon sejnade når”. Sk.,hl.;
singän (ipf. singnä), id. Vb. Fn. signa.
Sigt, adj. n. sumpigt. Dl.(Elfd.).
Sik, f. sidländt ställe, däld der vatten
framrinner; småträsk. G.,vg.,bhl. Seke, n.
sidländ äng, vattensjukt ställe i en mark. Sm.
(Vestbo), hl. (Värö); såg, n, källdrag, sumpigt
ställe der vatten framsilar. Vb.,ög.,vg.,vl.,hl.;
sög, söu, n. Hl. (Värö); sug, n. Bl.;
säug, vatten-säug, n. id. G.; deraf kall-källe-såg,
n. källådra. Vb. Dessutom flera ortnamn
t. ex, Al-sike, Grön-sike. Fn. siki, n. pöl,
moras; sik, n. sjö vattenställe; d. d. sik,
sidländt ställe på äng eller åker (Kok 1, 393);
n. síkje, n. en mycket liten bäck; e. dial.
sike, seugh, kärr, sankt ställe (Brocket, 186,
192); fht. gisich, gisic, träsk (Graff, 6, 58);
nfris. sik, sankt ställe (Outz. 305); ns. sik, m.
kärr, sumpig dal; nht. dial. (Nassau) seich. f;
d. d. siig, sikke, syg, søk, m. id.; fe. sic, sich,
pöl; fht. ga-sig, m. & n. id.; mlt. sica.
Såga, v. n. 1 smått och sakta framrinna;
framsippra. Nk.
Sågt, adj. n. träskigt; genomdränkt af
vatten, uppblötnadt. Kl. Jfr sögg.
</poem>
SIGD el. segd (pl. -e, def. -en), m. handskära,
sädesskära. Jtl. Sejd, m. id. Bhl. Sigdä (pl.
sigdar), m. lie. G. Fn. sigđr, m. sigđ, f. kort
lie, skära; n. sigd, m.; ns. segd, seged, id. (B.
W. B. 4, 733). Jfr sikel 1, som är samma ord.
Sigdä-pigä, f. gammal utsliten lie, med
blott baken qvar. G.
Sigdä-räjvare, m. kornknarr: Gallinula
crex; tros skrika om han ser någon qvarlemna
en lie på marken. G.
Sigdä-span, m. lie-(bryn) sticka. N. G.
Sigdä-tjauv, n. kroken på en lie, hvarmed
han fästes vid orvet. N. G. S. tju 1.
Sigdä-örve, n. lieskaft. N. G. Jfr órv.
SIGFRIDS·MESSA. f. Vexjö vintermarknad (d.
15 febr.), den största i Götaland. Sm.
SIGG, m. 1) snöping: a) snöpt fargalt. Hl.,
sk.; b) snöpt vädur. Sk. (N. Åsbo); 2) fargalt,
som har blott en testikel. Sk.(Ox.). Sigge, m.
id.; deraf hår-sigge, m. fargalt som är oduglig
att göra tjenst, Hl. (Värö); 3) klapphingst, som
har blott en testikel. Sk,.bl. Sik, m. id.
S.Sk.; 4) bock; i tilltal. Sm. (Värend); 5) karl,
som har blott en testikel: skällsord. Sk. D. d.
seeg, sæg, snöpt fargalt: søek. klapphingst: e.
dial. seg, segg, snöpt tjur (Broeket, 185); fin.
sika, svin; nordtschud. siga (Acta soc. sc. fenn.
6, 105); kelt. sic; gr. σιϰα, id.
SIGJA (sija, sia) el. sigje (sije) [ipf. -sa, sup.
sajd], v. a. säga. Sk.,hl.,bl.,bhl. Si på,
beskylta, klandra. Sk. Sägä inn, bedja någon
stiga in. G. Fsv. sighia, sæghia el. seghia (ipf.
sagþe el. sagde, sup. sakt), a) säga. Didr, af B.
119, 147, 160; b) läsa. S.S. 2, 26; fn. segja;
d. sige; fe. sagjan, secgan; fht. sagen, sagon;
nht. sagen; e. say.
Av-säga, v. a. neka. ”Dä avsäger ja mek”,
det nekar jag för. Vg. Isl. afsegja, id.
Sag (def. -on), f. sägen; utsaga, fras. Fl.
(Öb.). Sagu, sögu, sägu, f. saga, berättelse.
Vb.; sagn, n. sägen. Hs. (Db.). Fn. saga
(gen. sögu): fsv. sagha, ÖGL.GL.; fe. sagu;
fht. saga.
U-sielia, adv. outsägligen. ”U. rart”. Sk.
(Ing.).
SIGLA 1, v. n. 1 segla. G., fl. (Pargas). Sigel,
v. n. 1. Dl.; sigel (ipf. o. sup. sigla), Fl.(Öb.);
sejla, id. Sk.,bhl. Segla på, v. a. utspänna
seglen på en väderqvarns vingar )( segla å, refva
dem in. S.Sk. Fsv. sigla, segla. UL. Biærk.
R. Didr, af B.; fn., n. sigla; d. sejle; fe.
sëgeljan, sëgljan; fht. segaljan; nht. segeln.
SIGLA 2, s. sikel 2.
SIGNA, v. a. o. n. 1 1) (såsom i riksspr.)
välsigna; 2) genom vissa ordformler, korsningar
m. m. söka framkalla öfvernaturliga verkningar.
Singän (ipf. signä), välsigna. Vb. Fsv. signa, v. a.
välsigna. Ansg. 21: 10. MELL.
Gu-sönner! Gud signe eder! (Gud välsigne
eder)! Formel, hvarmed en helsning (gu dag,
gu kväll o. s. v.) besvaras. Vg.
Signelska, f. signerska; klok qvinna, som
botar med signelse och läsning. Sm.
Sin-gótt, sine gótt eller syne-gótt! Guttår!
Utrop och tillönskan, då ölbägaren går laget
om eller någon bjudes ett glas brännvin. Sk.
(Ox.,Skytts). Egentligen: signe Gud! N. singott.
SIGRA, v. n. 1 segra. G. Fsv. sigra.
S.F.S. 4, 502; fn. sigra; fe. sigrjan.
Seger·hue, f. segerhufva. Sk. Seger-hätta,
f. Hl.; seger-luva, f. id. Kl. (N. Tjust). N.
sigerhufva, segerhue; e. sillyhow.
SI-GURRÄ, f. gammal elak qvinna. Sdm.
SI-HVÖLVER, adj. rund, kullrig. Kl. Fsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0593.html
