Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - RIM ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rim-stókk, s. remm-stykke.
Hö-rimme, m. flat höhäck eller spjälbotten,
utan sidostaramar hvarpå höstakkar köras eller
sädesneker uppläggas. Sm.
Rimma-lad, m. flat höhäck; hörimme utan
sidostammar. Sm. Jfr lada.
Ringa, v. n. gå snart. A. "Hur långt ä dä
te sta’n"? B. "Dä ringer snart". Vm.
Ring·bergad, adj. (om gård eller hemman)
hvars gröda lätt kan inbergas. Ul.
Ring-faren, adj. som lätt kan kringfaras;
om egor. Ul.
Ring, m. 1) eg. krets. "Köre i ring", för
ro skull åka ut på släde. S. Sk.; 2) kringla af
hvetebröd. Bhl.,vg.,sm. Fsv. ringer, m. krets,
ring. VML. HL.; fn. hríngr; fe. hring (hrinc);
e., nht., holl., d. ring. Anm. Med Grimm
härleda vi substantivet ring af ofvan anförda
starka verb och har förmodligen svängningen,
bågrörelsen utgjort verbets hufvudbegrepp.
Bakk-rinka, f. röllika: Achillæa
millefolium. Dl. (Falun). Benämningen af blommans
rundhet och kullrigket.
Blå-ring·blomma, f. blåklint: Centaurea
cyanus. Blå-ringel-blomma, f. id. Sm. (Vestbo).
Hvete-ring, m. hvetekringla. Sm. Hvet-ring,
hvejt-ring, m. Jtl.; gwet-ring, m. id. Jtl.
(Ragunda).
Hvit-ring (hvitt-ring), m. Strepsilas
collaris, Tem. Östra skärg. Höttrikk, höltring
m. id. Hl.
Ringa 2, v. a. 1 l), hugga en ring eller krets
af barken på ett träd för att få det att vissna
och derigenom att torka. "Ringa en tall". Hs.
(Norrbo); 2) lägga ring på en qvarn. Sm.
Fsv. ringa, ringa, omringa. Rdq. 3, 156.
Ringande, i ringande rot, adv. 1) eg.
genom att rundtomkring afskära roten; 2) helt
och hållet. Ul. Jfr ringestä rot.
Ringa·stav, m. en staf med ringar, som
fordom brukades af vånga-gömmaren. S.Sk
Ring-blomma, f. solsicka: Chrysanthemum
segetum. Fries, bot. utfl. 3, 211.
Ringe-fólk, n. pl. folk, som ringa för en
död. Sm.
Ringestä rot, in i ringestä rot, adv. till
det yttersta; brukas i talesättet: "ja ska ätä
dej in i ringestä rot", ja skall hata dig till det
yttersta. Sdm.
Ring·hals, m. snok. Gul-kind, m. id. Sm.
(Värend).
Ring-kedja, f. 1) tretåig måse: Larus
tridactylus; 2) rågång omkring ett hemmans alla
egor. Bhl.
Ringla, v. imp. 1 klinga med bjellror. "Dä
ringlar". Vg. Fn. hringla.
Ringle·fett, n. fett som plockas af
inelfvorna på slagtade svin. Sm.
Ring-mjöl, n. det mjölet, som samlas kring
en qvarnsten. Sm.
Ring-orm (pl.-ar), m. 1) snok. Götal.; 2)
ref-orm. G., sk. Ringel-orm, m. id. Vm. Fn.
hringormr; d. ringorm, reform; e. ring-worm;
fe. rencgvyrm; holl. ringworm, id.
Ringorma-gräs, n. en art törel:
Euphorbia Helioscopia, L. Sk. Gl. sv. (Tillandz)
ringormsgräs.
Ringorma-rot, f. en art kornflbla:
Scorzonera humilis. Sk.
Ringórrmä gräs, n. Chelidonium majus. G.
Rävorms·gräs, n. id. Nk.; i andra munarter
rev-orms ört, f.
Ring-ved, m. det murkna träet uti en
björk. Sm.
Ring-vedi(g) adj. (om förtorkadt träd) hvars
safringar börja lossna från hvarandra. Ög.
Ringäl 1 (ipf. ringlä), 1) v. a. a) lägga i
ring, t. ex. tåg, järntråd, timmer; b) rulla
tillsammans; 2) v. n. dingla fram och åter.
Rångäl (ipf. rånglä), id. Vb.
Ringäl 2, n. en ovig menniska, som ej har
någon hållning i kroppen. Vb.
Ytter-ring, m. den yttersta gärdesgården
mot ett annat hemman. Sm.
Rank, adj. 1) vacklande fram och åter,
rankig, som svigtar hit och dit Allm.; 2)
lång och smärt. Bl. Nht., holl., d. rank.
Ranka 1, v. n. 1 1) eg. vackla, stå
ostadigt, vara ricklig; om redskap, som äro gistna
i fogningarne och ej hålla stånd. Norrl., Sveal.;
2) slå dank, drifva fåfäng från den ena byen
till den andra. Hs.; 3) åka i smått traf; "Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
