Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- P
- POS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PóST∙ÄKKA, f. äcka för att hemta eller föra
bref. Sk. (Lugg.).
POT, m. lustig ture, fiffig ooh liflig person. Vb.
Poteli, adj. 1) småtreflig, som roar andra
med sina upptåg; 2) behändig, användbar,
skicklig till hvarjehanda. Potälä, id. Vb.
Potelit, adv. behändigt. Vb.
Pottet, adj. vriden, småtokig. Vl.
Pottä sä, v. r. 1 ställa sig småtokig, göra
sig tokrolig. ”Han ä int pottet, men han
pottär sä”. Vl. (Elfd.).
PÓTT 1, -a f. flaska. Brännvinns pótt, f. Vb.
Póttå, f. flaska. Fl. (Öb.). Pótt, m. en tredjedels
kanna. Sk. Pótt, m. id. Vg. (Hof). Pótta, f.
1) kruka. ”Den skjórrade melken står i pótta”.
Sk.; 2) en fjerdedels kanna. ”En pótta
brännvin”. Vg. (Mark); 3) kopparpanna. Hl. D. pot,
m. en half kanna; fig pottr, m. ett mått för våta
varor; ns. pott, kruka, kärl; holl. pot, m. id.
Potte-krus, n. drickeskrus med ett öra,
rymmande en pott eller 1/3 kanna. S. Sk. D.
pottekruus.
Potte-vis, adv. i en mängd af en eller flera
potter (═ 1/3 kanna). S. Sk. D. potteviis.
Pótte.makare, n. krukmakare. Allm.
Póttumakär, Dl.; pottemagere, puttemagare, Sk.;
puttemakare, id. Sm. D. pottemager; isl.
pottamakeri; ns. pottjer.
Yrte-pótta, f. blomsterkruka. S. Sk.
Blomsterpótta, f. Bl. D. urtepotte.
PóTT 2, s. putt 1.
PóTTA, v. a. o. 1 dricka, supa, fylla sig. Vg.
(Hof, 226). Jfr lt. potare, att dricka; e. dial.
pot; skr. pâ. id.
POTTE-LYS el. potte lyvs, n. tusensköna:
Bellis perennis. Sk. (Ox.). Af Linné och äldre
författare uppgifves namnet futteljus. Kring
Mörarp i Skåne säges fette-ljus och är måhända
rätta uttalet vette-ljus. I andra munarter
säges pytter.
PóTTRA, pottär, s. puttra.
PóTTÅ, f. skalle, hufvud. S. G.
PRAJA, v. n. 1 vara sysselsatt. ”Han prajar å
slår hö, bryter löv, seglar”. Fl. (Nl.).
PRAKKA, v. n. 1 1) vara hård och
egennyttig i handel; bedraga. ”Han prakkar ómkring
på alla vis, men dä ä liaväl lort mä’n”. Sk.,hl.;
2) göra något utan besked. ”Han far å prakkar
dermed”. Vm., m. fl. D. prakke, v. a. erhålla
genom ofta upprepad begäran; prange, prångla;
fn. pránga, id.; ns. prackern, tigga, enträget
bedja; prangen, trycka, pressa; stöta hårdt emot
(B. W. B. 3, 357, 359); holl. prangen, trycka,
pressa, oroa; moes. praggan, trycka, oroa.
Prakk, n. 1) sysselsättning utan allvar och
ordning. Sdm.; 2) strunt, lappri. Norrl., Sveal.
Prakkare, m. 1) bedragare: 2) struntkarl,
ovårdsam, slösaktig menniska. Allm. N.
prakkar; d. prakker.
Prakksam, adj. som ej är af mycket värde.
”Prakksamt arbait”, arbete som tar tid, men
föga lönar sig. Vb.
Prakk-syl, m. stympare, stackare, som litet
uträttar; struntkarl. Allm.
Prakkut, adj. n. svårt, besvärligt. V. Dl.
PRALA, v. n. 1 1) eg. pråla; 2) frodas;
om växter. Sk. (Harj.). D. prala; nht.
prahlen, pråla.
Pral, adj. prålande, frodig; om växter.
Sk. (Harj.).
PRALLA, v. n. 1 prata tok, tala oredigt och
utan sammanhang. Nb. (Haparanda). Prella, v.
n. i id. Fl. (Nl.). Nht. pralen, v. n. skräfla.
PRAM (pl. -ar), in. prám. Sk. (Lugg.). bl.
Pramm, m. Sk.,hl.,vl. Fn. prámr, prammi, m.
båt; d. pram, pråm: ns., holl.praam; nht, prahm;
e. prame; ryss. paróm, id.
Mönn-pråm, m. farkost, som ros med blott
en åra. Vl. (Elfd.). Jfr mynda.
Pramma, v. a. o. n. 1 föra i en pråm öfver
vattnet, öfverföra på pråm. Sk.,hl. D. pramme.
Pramm kar, m. pråmkarl. Sk.,hl.
PRAMPERA, v. n. 1 göra konstiga språng; om
hästar. Ög. Prómpera, rida och svänga med
en häst. Sm. Jfr fsv. pramperan, f. ståt. Rimkr.
s. 431. S. pampera.
PRANG, f. trång gång mellan tvenne hus. Hl.
Jfr holl, prang, f. tryck, klämning, fängelse;
prangen, v. a. trycka, drifva i trångmål; ns.
prangen, v. a. tryeka, pressa. Jfr prång, prångel.
PRANGA, v. n. 1 pruta vid köp. G. D.
prange, drifva handel, i synnerhet med födoämnen och
kreatur, som man styckevis uppköper på landet
och utsäljer i städerna; isl. pránga (enl. Hald.).
PRASK, n. blandning af allahanda, som ej
duger. Ög. (Gullbergs h.).
PRASSLING, f. prasslande. Sm.
PRATA, v. n. o. a. 1 (såsom i riksspr.) tala
hit och dit om hvarjehanda ämnen. D. prate;
isl., n. prata; nfris. praten, praatjen (Outz. 255);
ns. praaten; e. prate. Deraf i munarterna:
Praten, adj. pratsam. Sk.,hl.,sm.kl.,g.
Prat-fil, m. munter och skämtsam
yngling. Sdm.
Prat-kry, adj. mycket pratsam. Sdm.
Prat skäppa, f. pratsam menniska. Sdm.,bl.
PRA-VAT, s. prevet.
PREKA, v. a. o. n. 1 sticka lätt, peka.
”Preka inte hit! Han föll bara ja prekade te hanem”.
Vg,,hl.,sk. D. d. prege, preke, id. (Molb., Fok);
fe. priccjan, sticka; e. prick.
Preke-stikka, f. pekpinne. Sk.,hl. D.
pregstikke.
Tand-preka, f. tandpetare. Vg.
PRELLA, s. pralla.
PREMMEL, s. plägel.
PREMPA, v. a. 1 laga till, anrätta. ”Ho
prempar te så mökke”. Vg.
PREST (pl.-er), m. (såsom i riksspr.) prest.
”Jäg skol gjiiv henna åt prestom”, jag skall
gifva det här åt presten. Vb. (Nysätra). Prejst
el. prajst, m. Bl.; presti, m. def. id. G. Fsv.
præster; fn. prestr; fe. preost; nht. priester.
Presta∙fólk, n. en prest och hans hustru.
Sk. D. præstefolk.
Presta-förhör, n. förhör hos presten; så
kallas det då någon kallas till enskildt förhör
och varning hos presten. Sk.
Presta-kärring, f. gnista som hastigt och
fräsande sprakar ur eldstaden framåt
rummet. Ög.
Presta-lära, s. lära.
Presta skallar, m. pl. 1) prestkragar:
Chrysanthemum leucanthemum. Sk. (Villands
h.), sm. Preste-nakkar, m. pl. Nk.,ög., m.
fl.; hvit-kulla ,f. Mp.; hvide-piger, f. pl. id.
N. Bhl.; 2) Anthemis arvensis,
Tripleurospermum inodorum. Sm.
Peste-sladdra, f. fruntimmer som frambär
sladder till presten. S. Sk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0539.html
