- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
505

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - PLA ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


PLAGG 2, n. (såsom i riksspr.) större
klädespersedel. Plågg, n. Jtl. Fsv. plagg, n.
klädesplagg. S.S. 1, 154; n. plagg, id.; fn plagg, n.

Ben-plagg, n. skodon. Bhl.

Huvu-plågg, n. hufvudduk. Jtl.

Plagga, v. a. 1 kläda. ”Plagga bruden”.
Sdm.,vg. Plagga sek, kläda sig. Sm.; plagga
sej
, Vl.; plågga sej, Hj.; plagg se, Fl. (Öb.);
plagga på sej, id. Vm.

Plagg-dansare, m. så kallas vid bröllop
en karl, som å brudens vägnar under dans
framlemnar till bröllopsgästerna åtskilliga
gåfvor af kläder. Gåv dansare, m. id. Nukkö
(Russwurm, §§ 274, 286).

Plagg-kako, f. kaka, som utdelas efter
framlemnandct af dessa skänker. Nukkö, Vormsö
(Russvfurm, § 286).

Snö-plaggad, s. snaudr.


PLAGG 3, n. slyngel; ett skällsord. ”Ditt
elaka (stygga, otäkka) plagg”. Svea-, Götal.
Härledes troligen af plagga 1 v. a. slå, likasom
lt. flagrio, verbero, m. af flagrum, m. piska,
verberare, v. a. slå, prygla. I så fall betyder plagg:
en menniska som förtjenar stryk.

PLAGG 4, s. plagga 1.

PLAGGA 1, v. a. 1 1) slå, ge stryk. ”Plagga
på”, ge mycket stryk, mörbulta. Allm. Plaagg,
(ipf. o. sup. plaggä), Vb.; plugga, id.
”Plugga ópp en”. Rosl.; 2) slå någon i plikt, bötfälla.
Fl. (Öb.); 3) göra utmätning, utkräfva en
fordran. ”Han ä ute å plaggar”. S. Sk. Gr.
πλήσσειν (perf. II πέπληγα), slå, hugga, af
roten πληγ; jfr lt. flag-rum, n. gissel, piska,
flag-ellum, n. id.; fht. fleg-il, m. tröskslaga (Graft,
3, 769); nht. flegel, id.; slav. pljeck-ati,
plandere (Dobr. 118. Kopit. gl.); moes. bliggvan, att
slå. Vi ha ofvan anfört formen plugga; i rikspr.
finnes plugg, m. tränagel (att slå in i hål); pligg,
skopligg; och i munarterna plägel, m. tröskslaga.
Måhända att fordom hos oss funnits ett starkt
thema: pligga (plagg, pluggit), slå. Jfr plygg.

Plagg, n. slag, stryk. Vb.—sm. Deraf
hand-plagg, n. handplagga. Nk. Gr. πληγή,
f. hugg; lt. plaga, f.; it. piaggia, f. id.; frans.
plaie, f. Jfr plagg, n. slyngel.

Plägel, pläjel, m. slaga, tröskslaga. Sk.,
sm.,bl. (Östra h.). Prägel, m. Dls.,vg.; pröjel,
m. Bhl,, N. Hl.,vg.; präl, m. Hl. (Morup,
Landa); premmel, m. id. Vg. (Skarab.). D. d.
pleiel; fht. flegil; nht. flegel; e. flail.

Pläja∙hälla, f. det skinnband, som håller
handvaln och slagvaln tillhopa, löpande rundtom
den förre. Bl. Präjel kurra, f. Dls.,vg.;
prägla-kurra, f. id. Bhl.,hl. D. pleiel-hilde, id.
S. kurra 1.


PLAGGA 2, s. plagg 2.

PLAN, m. enskiftad (jämn) åkerjord. ”På min
plan ä gódt fall. Prosten har en god plan”.
Sk. Af lt. plunum, n.

PLANET, m. 1) eg. (i riksspr.) kretsande
himlakropp; 2) ansigte, panna. ”Slå en midt i
planeten”. Allm. Jfr plånet.

PLANKA (pl.-kor), f. åkerteg af 6—10 famnars
bredd. Bhl. (Vikorne), dls.

PLANK-SKIA, f. läkte. Bl. (Östra h.) Fn.
skiđ, f. tunnt trästycke; skiđa, f. id.; fsv. planka,
f. planka. Alex. 1771,4430; nht. planke; lt. planca.

PLANT, m. kagge (till dricka eller brännvin).
Vm. Deraf drikks-plant, m. kagge eller mindre
ankare för dricka under resor. Dl.

PLASER (͝ -), n. nöje. Bhl.,sk. N. plaser,
n. id. Af frans. plaisir.

Plaserlig, adj. rolig, umgängesam. Sk.
N. plaserleg.


PLASK, n. stänk; slask. Vb.

PLATA, f. 1) tunnt stycke. Ög.; 2) tunn sula
eller plåt; utsliten hästsko. Vg. (Vadsbo); 3)
lapp af tyg, kläde, bräder; plåt. Plada, f. Hl.,
sk. Fsv. plata, f. a) plåt: lamina; b) harnesk.
SML.; fn. plata, f. id.; moes. plats, m. lapp;
pol. plat, m. id.; fslav. plat, pannus detritus.

Plada, v. a. 1 lappa, laga illa. Hl.

Plate el. plat, m. fotblad. Fot∙plat, m.
Sm.,hl. Plada, fota-plada, f. id. Sk. (Ing.).

Platt, adj. barfotad. ”På platte benen.
Han går platta barfött”. Sk.

Platti, adj. i små stycken, lappig, fläckig.
Ög. (Ydre).

PLita, hästsko-plita, f. utsliten hästsko. Dls.


PLATE, m. spetsig pinne, skopinne. Hl. (enl.
Osbeck).

PLATT 1, adv. vårdslöst, bredt; om språket.
”Han talar så platt”. Götal.

PLATT 2, s. plätt, plata.

PLATTER-SKÄPPA, f. en som talar mycket
och fort. Sm. Jfr pladdertaska.

PLATT-GÅRD, m. större landtgård, som brukas
under sätesgården. Sk.,hl.

PLATTRA, v. n. 1 skjuta många och svaga
skott. ”Plattra å skjuta”. Ul. (Rosl.).

Platter, n. tätt på hvarandra följande
knallar af svaga skott. Ul.


PLIGG el. plikk, adv. alldeles. ”Pliggfull el.
plikkfull”. Hs.

PLIGGER, s. plygg.

PLIGÄ, m. stor skifva (af bröd eller kött).
”Brö pligä”. G. (Atlingbo). Plig, m. ofantligt
stor, skuren brödskifva. S. G.

PLIKKT, m. f. 1) stycke af en vägg, mellan
knutar, fönster och dörrar. Ög. (Ydre); 2) det
lösa främre golfvet i en båt. Bak-plikkt, m. det
lösa golfvet längst bak i båten. Ul.,sdm. N.
pligt, plitt, m.; ns. plicht.

PLIKKTE, n. tvärträ uppe och framme mellan
medändarne på en släde. S. G.

PLIRA, v. u. 1 1) eg. (såsom i riksspr.) se
med halföppna ögon, blunda till hälften. Pliir
(ipf.-ä), Vb.; plyra, Hl. (Värö); plura, id.
Ög.,sm.; 2) halfslumra, hålla på att insomna; 3) brinna
matt; om lampa eller ljus. ”Lampan, lyset
plirar”. S. Sk. D. plire; ns. pliren, plüren, plira.

Plirka, v. n. 1 plira, blinka med ögonen.
Sk. (Vemm.). Plurka, id. Hl. (Breared).

Plir∙yvad, adj. plirögd. Sk. (Gärds h.). Ns.
pliir-oged.


PLISTER, m. 1) Galeopsis Tetrahit. Sveal.
Jfr blistrå; 2) Lamium. Fries, bot. utfl. 3, 226.
Af blistra, sibillare.

PLISTRA, v. n. 1 sträfva med något besvärligt;
plåstra med. ”Plistra mä”. Vg.,ög.,sm. S. plita 3.

Plister, n. kinkigt och grannlaga göromål.
Ög. (Ydre).


PLIT, m. huggsvärd, sabel. Riksspr. Ns. plite,
svärd med kort, men bred klinga (Dähnert. B.
W. B. 3, 338); schwab. plyde, bredt svärd.
(Schmid, 73).

Plita, v. n. 1 1) eg. slås med plit; 2)
sysselsätta sig med något besvärligt; arbeta ifrigt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free