Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- P
- PEN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pena, f. ljusdank, litet och tunnt ljus. Vg.,
bl. Deraf peneka, f. liten ljusdank. Vg.,sm.
(Jönköpings l:n). Demin.
Penig el. penuger, adj. klen, spenslig till
växt och utseende, Nk. Penslig, Vg.,sm.;
pinslin, id. Hs. (Db.).
PENA el. päna, v. a. 2 1) slå järnet tunnt,
utsmida det på bredden och längden. ”Päna ut
järnet”. ”Pena liar”, göra ny egg på förnötna
liar. Hs.,ög.; 2) fig. afdraga skinnet på kreatur.
”Bosen pänte märra”; 3) belägra en qvinna.
”Drängen pänte pia”. Ög. (Ydre). Fsv. pæna,
v. a. utslå; pænter, adj. utslagen, utsträckt: ”pænt
örtogh”. UL.; d. d. pene, v. a. slå något tunnt,
banka ut. t. ex. metaller; pæne, v. a. ”pæne
en hølee”.
PEKA, v. a. 1 syfta, sigta. Vg. (Frökinds h.).
PENEKA, s. pen.
PENNE (pl. pennar), m. penna. Allm. Fn.
penni, m.
PENNING (pl.-ar), m. (såsom i riksspr.)
penning. Fsv. pæninger. Deraf i munarterna:
Eskils-pengar, m. pl. ”Han har fått av
Eskilspengar”, han är dryg och högfärdig. Vm.
(Herv., Id.). Af Gustaf I:s skattmästare Eskil.
Kubb-pengar, m. pl. penningar, som af
gästerna sammanskjutas vid dansnöjen åt
tillställarne. De kallas så emedan en huggkubb
inbäres och under liflig musik läggas
penningarne på kubben, hvarvid undfägnad ej
sparas. Vg.
Penga-gasten, m. def. gasten efter någon
menniska, som i lifstiden nedgräft penningar i
jorden och stundom visar sig om nätterna, mest
före stora högtider. Han går då och lyser på
medel i gamla rör och annorstädes, der han i
lifstiden nedgräft och gömt dem. Sm. m. fl.
Penga-skrukka, s. skrókka.
Penning gräs, n. 1) eg. skärffrö: Thlaspi
arvense; 2) säges äfven (ehuru orätt) om
skallergräs: Rhinanthus crista galli. Sm.
Penning-katt, f, penningpung, hvartill
begagnats, fordom allmänt, numera af en och
annan äldre man, kattbälg eller kattskinn.
Vb.—ög. S. katt.
Penning-löv, penning-ris, n. dvärgbjörk:
Betula nana. Fjäll-bärs-ris, n. fjäll-rep,
fredags-buske, m. id. V. Dl.
Penning-truten, s. tryta 1.
Spel-pengar, s. spela.
PENSA, v. a. 1. slå (sädeskärvarna) mot
något så att en del af sädeskornen affalla. Bl.
(Östra h.). D. d. pense, stöta, slå.
Pense-säd, f. säd som sålunda erhållits.
Bl. (Östra h.).
PENTA I SEJ, s. pimpa.
PENUGER, s. pen el. pän.
PEPLA el. peppla 1, v. n. 1) alltid jämra sig,
vara pjunkig, grätten; 2) plocka smått som en
höna. Sm.,ög. Jfr pipa, v. n.
Pepla, f. ömtålig qvinna; fruntimmer som
jämnt klagar. Sdm.,sm.
Peplig el. pepplig, adj. pjunkig, som jämnt
beklagar sig. Ög.,sm.
PEPLA el. peppla 2, f. 1) knopp (på
humlerankor), hvarje fröhus särskildt. Humle-pepla, f.
Sdm.,sm. (nästan föråldr.); 2) träck af får och
harar. Popplå, f. Fl. (GK., K.). Jfr fin. papelo,
liten kula.
PEPLUG, adj. fläckig, brokig. ”Grisen ä
peplug”. V. Nk. ”Peplug å paplug”, blå och gul;
då man slår sig. Sdm.
PEPPAR, m, 1) (såsom i riksspr.) bär af
pepparbusken. Peber el. pever, id. S. Sk.; 2)
talesätt: ”tykka óm sin peppar”, vara högmodig,
tycka om sig sjelf. Vm. Fsv. pipar, m.
peppar; fn. piparr; d. peber; fht. peffar, pipar; nht.
pfeffer; lt. piper; gr. πεπεϱι, n. peppar; af
indiska: pippali.
Hvass-peppar, m. starkpeppar. Sm.
Peber-knikkel, m. liter redskap af trä,
hvarmed peppar krossas. Pever-kvarn, f. id. Sk.
D. peberkværn.
Pepperling, m. Agaricus piperatus. Sveal.
Peppar-lållare, m. pinne eller liten stöt,
hvarmed pepparn krossas i en pever-kvarn.
S. Sk.
Peppar-nos, f. näsvis, högmodig flicka.
Ög.,sm
Pever-nikkel, m. liten träask, hvari peppar
förvaras. Sk. (N. Åsbo).
PEPPLANDE, adv. alldeles, helt och hållet.
I sammans. pepplande full, adj.; säges ett kärl
vara, som är så fullt af våtvaror, att det rinner
öfver bräddarne. ”Grytan ä pepplande full”. ”På
pepplande brädd”, på lekande brädd. Sm.
PER I BAKKE, m. rölleka: Achillæa
millefolium. Vb. (Nordmal,).
PERAMENT, interj. vasseratre! å ja!
Pellement! id. Sm. It. perdimento.
PERER, f. pl. Stellaria Holostea. Sk. (enl.
Linné, fl. suec.).
PERE·VIDA el. pere-vidda, f. underlig, kinkig
menniska. Sk. (Ing.). Jfr perivilsk.
PERE-VIKK (pl-ar), m. 1) membrum
genitale pueri; 2) litet gossebarn. Pere-vilk, m. id. Sm.
PERI-VILSK, adj. 1) ond, underlig,
besynnerlig. Hl. (Slöinge); 2) yr, förflugen. Hl. S.
kudder-valsk, poder-vallsk, perevida.
PERK, s. perka.
PERKA, v. a. o. h. 1 1) peta. ”Perka
tänderna. Perka mä käppen”. ”Han sitter å perkar
i maten”, han är kräslig eller ock utan matlust.
Vb. ”Perka ópp döra”, med spik eller dyrk taga
upp låsen på en dörr. Svea-, Götal.; 2) lindrigt
klå, sakta rifva. ”Perka nå’n i huvä”. Nk.; 3)
göra något fint, smått arbete. Ög.,sm.; 4) utan
besked och allvar syssla med; bjuda till något
(såsom barn). Vl. (Fryksdalen); 5) smått rinna.
”Dä perkar å rinner”. Sm.; 6) coire. Ög. Jfr
preka, som är samma ord.
Perk, n. 1) smått och fint grannlåtsarbete,
smått göromål. Vg.,ög.,sm.; 2) lappri, strunt. Sm.
Perka-fyrk, en lek, då man med små
stenar eller slantar kastar efter en på marken
utlagd slant. Sk.,hl. Pikka fyrk, id. S. Sk.
D. d. perke, v. a. slå.
Perken, adj. småäten; som äter litet. Sm.
Perker, m. 1) liten gosse; 2) sjuklig eller
svag menniska. ”Dä ä en perker te arbeta,
äta”. Sm.
Perket, adj. svag, sjuklig. Perkig, adj.
klen, ohågad. ”Perkig te väksten; perkig att
äta”. Sm.
PERKEL, m. 1) hin onde. ”Perkel tar dig,
óm du gör dä”! Ög. (Ydre), kl. (Tjust), sm. (Östbo),
sk. Pärkel el. perkel, id. Vg. (Skarab.).
Perkil el. pärkil, m. id. ”óm inte själve pärkil ä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0528.html
