Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- P
- PAS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rågbröd, som tjenarne erhålla till skänks vid
påsk. S. Sk.
Påske-stua, f. lekstuga vid påsktiden, då
drängarne bjudas af pigorna. S. Sk.
Påske-söndag, m. söndagen före påsk. Sm.
Påske-vaka, f. nattlig folkfest omkring en
eld om påsken, hvartill hörer ett gästabud af
hopsparad gillesmat eller påskagömmor, f. pl.
S. Bhl. Påka vaga, f. Hl. Jfr vaka.
Påsk-kärring, f. gumma, som på dymmelonsdag
förmodas resa till Blåkulla. Allm.
Påsk-lördag, m. påskafton. Sm.
Påsk·ören, n. pl. en afgift som hvarje
nattvardsgäst årligen erlägger till pastor i st. f.
de förut brukliga dukpenningar, hvilka hvar
och en vid nattvardsgång lade på disken. Sm.
Påskä-skräkkä, f. 1) fastlagsris. G.
Påsk-skräkka, f. id. Hs.; 2) utklädd kärring med
ris, hvarmed obeskedliga barn hotas askeonsdagen.
Aske kälding (hårdt k), f. id. G.
PASLA 1, v. n. 1 prassla i löf och grus. ”Dä
paslar i löven når man går”. Sk.,bl. Passla,
Hl.; pjasla, id. Sk. (N. Åsbo).
PASLA 2, f. liten tunn kaka, som bakas
medan det brinner i ugnen. Bl. (Östra h.). Läppa-kaga,
f. Sk. (Skytts); förre-kaga, f. Sk, (Ing.);
skålle-kaga, f. id. Sk. (Ox.).
PASLA 3, f. pjåkigt fruntimmer. Sk. (Bjäre h.).
PASMA, n. n. 1 svälla (genom jäsning eller
eld); säges t. ex. om deg, askan i en nytänd
tobakspipa. Bl. S. pjösa.
Pasmig, adj. som sväller. Bl.
PASS, n. 1) belägenhet, läge. ”Vid samma
pass sóm förr”. Fl.; 2) adv. huru mycket,
ungefär, ”Pass rik vahdt du”? huru rik blef du?
A. ”Pass långt jär ä dill stan”? huru långt
ungefär är det till staden? B. ”(Sä) pass sóm’n
fjendäil”, ungefär ¼ mil. I stället för pass brukas
äfven ordet: mått. ”Mått jär ä lidi”? huru
mycket är det lidit? d. ä. hvad är klockan? A.
”Mått liggj ä ti pótta”? huru mycket rymmer
flaskan? B. ”Sä mått sóm ä half-stop”. Vb. På
en pass, adv. ungefär. ”Så der på en pass ska
dä vara”. Sk. (Ox.). Passóm el. så pass óm,
id. Vb. Ns. pass, det rätta måttet, beläglig
tid. (B. W. B. 3, 295); holl. pass, n. id.
PASSARE, m. uppassare vid gästabud. Fl.
(Pargas).
PASSASJA, pasjasa, f. pasjas ( ͝ – ), n.
händelse, berättelse, anekdot. Svea-, Götal. N.
passasi, m. id. Af frans. passage.
PASSELIG, passlig, adj. 1) passande. Vg.;
2) dålig, klen, under medelmåttan. ”Passli kär”,
simpel karl. Deraf passli el. passlia, adv. ”Ja
mår passlia väl”. Svea-, Götal.
PASSLA (pl. passlor), f. fotbeklädnad af tunnt
läder, fasthäftad vid strumpan; brukas af
Estläudare. Fl. (Ingo).
PASSÓM, s. pass.
PASS-óPP, m. betjent, springpojke. Allm.
PASSÄL (ipf. o. sup. passlä), v. a. o. n. 1)
röra omkring i flytande ämnen. ”Han passlä l
vöttuskåla, sä ä uhdt på allom sidom”, han rörde
omkring i vattenskålen, så det yrde på alla sidor;
2) med skeden slå tillsammans mjölken och gräddan
i en filbunke, så att de blifva väl blandade
och simmiga för att sedan deri smula tunnbröd.
”Han passlä filä å gjol säg bruttän”, han
klappade filmjölken och bröt brödet deri. Vb. Jfr
pasa 2.
PASÄ, f. trasa, klut. G. (F.). Pase, m 1)
id.; 2) trasig menniska. Sm.,bl.
Lasa·pase, m. 1) trasig menniska; tiggare
usling; 2) en viss tarm uti kreatur. Sm.
Lort-pase, m. smutsigt, orenligt barn, som
jämnt sölar ner sig. Sm.
Lus-pase, m. lusig och trasig menniska. Bl.
Pasiask, m. trashank. G.
Pas-slannter, m. visper, ostadig yngling. Ul.
Pasugur, adj. trasig. ”Han jär så
pasugur”. N. G.
PATA 1, v. n. 1 patas, v. d. brottas, vara
ostyrig, leka. Sm. Är samma ord som batas, q. v.
PATA 2, s. pate 1.
PATE 1, m. stängsel af störar i sjö eller elf
för att fånga lax, lake, sik; fiskdamm.
Lakapate, m. Nb. (Lule och de norra socknarna);
laks-pate. m. Åm.: sik-pate el. sik-gård, m. Nb.
(Lule). Pata, f. fördämning, vall; uppstapplad
hög. ”Is-patan va flera alnar hög”. Sm. Fin.
pato, damm, stängsel; loki-pate, stängsel af
störar för att fånga lax.
PATE 2, m. 1) hinna på soppa, gröt, kokt
mjölk. Skinn-pate. Bl.; 2) den skorpa af jord,
dam och smuts, som efter den bortsmälta snön
tidigt om våren betäcker marken. Kl. Ordets
fränder anföras vid pade.
PATE 3, s. pade.
PATRA, s. padra.
PATTA, s. pattala.
PATTALA, f. palt-bulle. Vg. (Elfsb.).
Paltal, f. id. Vg. (Vättle h.). Jfr pallt-bröd.
PATTE (pl. pattar), m. 1) spene, bröstvårta.
Allm.; 2) bröst. ”Pige-patte”; 3) di,
modersmjölk. Sk. N. patte; d. patte.
Ko-pattar, m. pl. Erica Tetralix, L. Nk.,
sk. (Skanör),
Patta, v. a. o. n. 1) dia, gifva di. ”Barnet
pattar”; 2) dägga. ”Fölet pattar”. Mycket allm.
Patte-barn, n. dibarn. Sk.,hl. D. pattebarn.
Patte·duk (pl.-ar), n. duk som fruntimmer
lägga öfver brösten. Patte-lapp, m. id. Sk.
D. patte-dug.
Patte-flaska, f. liten rund flaska, aom
lägges öfver bröstvårtan. Sk.,bl.
Patte-föl, n. föl som däggar. Sk. D. patteføl.
Patte-glött, m. dibarn. Sk.,hl. D. patteglut.
Patte-gris (pl.-ar) m. 1) gris som däggar;
2) dibarn; smeknamn. Sk. D. pattegris.
Patte-lamm, n. lamm som ännu däggar.
Sk. D. pattelam.
Patte-sjuk, adj mycket begärlig efter att
dia. Sk. D. pattesyg.
Patte-vårta, f. bröstvårta. Sk.,bl. D.
pattevorte.
Pige-pattar, m. Gnaphalium dioicum. Hl.
PATTER, n. små potäter. ”Smått patter”. Ul.
PAU, præp. på. N. Sk.,bl.
PAVE (pl.-var), m. 1) eg. påfve; 2)öfversittare.
Sk. (Ox.). En. pávi, påfve; fsv. pavi.
PAVLA 1, v. n. 1 prata oredigt, obegripligt;
prata lösligt. Hs. (Db., Bj.). Troligen samma
ord som pala 4.
PAVLA 2, v. n. 1 gå sakta, från gård till
gård. ”Ja ska felle pavla mej åv ja”. Sdm.
S. pala 1, palla 2.
PE, förkortn. i st. f. plär el. plägar, brukar,
”Ho pe inte vara så gemild”. Sdm.
PEBER, peber-knikkel, s. peppar.
PEBLING, pevling, pevlinga-sång, s. pepling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0526.html
