Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- O
- OTT ...
- P
- PA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Han har ingen otta (el. orta) för honom”. Vl. Fn.
ótta, m. fruktan; ótta (i st. för ogta), förskräcka,
förfära; óttafullr, rädd, óttast, frukta; n. otte,
m. fruktan, ängslan; moes. ogan, frukta; skr.
ugra, fruktansvärd, förfärlig. Jfr oggig.
Ottug, adj, rädd, räddhogad. Dls. N.
ogtig, ”agtsom, omhyggelig”. Aasen, 345: fn.
óttandi, partic. slagen af fruktan.
OTTA, ottepåg, s. vuta.
OTTER, m. utter. Vb.,fl. Oder. m. Sk.
Fsv. oter; fn. ótr, d. odder; lit. odra; lett. ôdris.
Otter-bär, n. odon: Vaccinium uliginosum
Åm. Otterber, n. Vb.
Otter-gadd, s. kylla 1.
O-TY, n. elakt tyg, något hvaraf man har
olägenhet; vilddjur, t. ex. varg, elakt folk, loppor,
löss, råttor, spöke. Svea-, Götal. Jfr Rdq. 2,
108. S. ty 4.
O-tydt, adj. n. olyckligt, osäkert, utsatt för
spöke. ”Hä jär otydt der i gålom”. Vb.
O-TYDD, s. ty 2.
O-TÄKKA, f. cunnus. Sm.,hl. Jfr stygga.
O-TÄKKELSE, f. smuts, orenlighet, stinkande
ämne. Fl. (Nl.)
O-TÄKKING, m. ful, vidrig, förarglig karl eller
gosse. Allm.
O-TÄNDTER. s. tand.
O-TÖK, s. tök 1.
O-TÖLD, f. fulslag, svullnad, böld. Vl. O-tålda,
f. id. m. O-tålde, f. dödkött. Jtl.
OVA-BÅL, m. nederbörd. Vl. N. ovabur,
id. S. vatten.
O-VALLKAD, adj. 1) ovig, grof. ”En ovallkad
pojke”; 2) tölpig, opassande. ”Han bär sej
så ovallkadt åt”.
O-VAN, ovane-full, s. vane.
O-VANSKAPLIG, s. van 1.
O-VAR, o-vart, s. var 1.
O-VARA, ovari, s. var 1.
O-VARSLE, adv. utomordentligt. Hs. (Db.).
OVA-VATTEN, s. vatten.
O-VELJUGR, s. vila.
O-VELSEN, adj. långt aflägsen, långt bort i
vildmarken. ”Han kan allri göra sej nårä nyttä
mä skogen, för han ä för ovelsen”. Nk.
óVER-HUGGET, adj. öfvergrälad; som varit
föremål för långvarigt gräl. S. Sk.
óVER-HÅNN, f. öfverhand. ”Ta óverhånn”
S. Sk. D. over-hånd.
óVER-HÖRD, adj. öfverlupen, ansatt. ”Kongen,
kan tro, ä óverhörd från alla håll”. S. Sk.
óVER-LIGGARE, s. ligga.
óVER-TRYLLA, óver-trölla, s. tryla.
óVER-TÅG, s. övertåg.
óVER-ÄNNE, s. ände.
OVETING, ovetting, ovettu, ovising, ovitin,
ovitting, s. vita 1.
O-VIDIG. s. vida.
O-VISTELIG, s. vist.
OV-MÖET, s. mikill.
OVUG, adj. afvig. Ul. Fn. öfugr.
OVULE, ovulen, ovulig, ovuling, ovuln,
ovålin, s. vårda.
O-VÅNSLIG, s. vån.
O-VÅRIG, s. var 1.
O-VÄDHT, s. värd 2.
O-VÄGA, ovägeli, s. väga.
O-VÄLLU, adj. oväldig. Vb.
O-VÄNI, s. vane.
O-VÄNS-GRÄS, s. vän 1.
O-VÄNTANDES, s. vån.
O-VÄRDIG, ovärdut, s. värd 2.
OVÖLIN, ovölinq, s. var 1.
OV-ÄVLIGT, s. oävlo.
O-ÅR, s. o-ar.
OÄ (m., f.,n., sing. och plur.), pron. adj. vår,
vårt, våra. G. S. oenn.
O-ÄRIG, adj. som aldrig lemnar något orördt;
som tar af eller rubbar allt, han kan komma åt. B1.
O-äring, m. den som så gör. Bl.
OÄRING, oärings fógel, s. år 1.
O-ÄTEN, adj. 1) hungrig, fastande; som ej
har ätit. Nb. (Cal.), fl. (Nl.); 2) osmaklig; som
ej kan ätas. Vb.
O-ÄVLO, -n, f. olycka, missöde. ”He ge i
oävlon”, det gick i olyckan, ɔ: det misslyckades. Fl.
(Ingo). Oävla, f. olycklig händelse. Vg. Fsv.
ofæfli (oefli), n. a) öfvermagt. VGL; b)
oöfvervinnerlig svårighet. Didr. af B. 329: 19; n.
ov-evle, n. något som är for svårt, som
Öfverstiger ens krafter; af ofr, partic. intens.; afl,
magt, styrka.
Ov-ävligt, adv. mycket, ofantligt. Oävligt,
id. ”Oävligt fin”. Kl. Uv-evlia, id. Bl.
O-ÖMT, oemt, adv. öfverflödigt. Hs.
P.
PA, v. n. (oböjligt), pläga, bruka, hafva för
sed. ”Han pa sóv i kjörkjon (uttal. tjörtjon).
He a pa hend se. Thóm säger he ska pa kóm
åv than ilak”. Fl. (Öb.). Jfr pe.
PABEL-LUND, m. öfvermåttan skön och ljuflig
lund. Sm. (Östbo).
PAD,? Ordet förekommer i svenska landskapsnamnet
Medel-pad. Betydelsen är oviss. I fall
det är samma ord som fht. pad, phat, stig,
gångstig; nht. pfad, m.; fe. pæđ el. pađ (pl. pađas),
m.; e. path; holl. pad, n.; ffris. path; fin. pateh,
padeh; gr. πάτος; skr. patha, id. (af pad, att
gå), så skalle Medelpad betyda; mellanväg,
mellanland. Jfr Rdq. 2. 272.
PADA, f. till torkning utbredt gräs. Ul. Jfr
fin. paahdan, v. a. torka.
PADDA (pl.-dor), f. 1) eg. (såsom i riksspr.)
padda: Bufo vulgaris; 2) trög, oduglig menniska.
”Dä ä en padda te kar”. Sveal. Fn. padda; fe.
pad; e. paddock; nht. padde; holl. pad, padde;
d., ns. padde.
Padde-hatt (el. pade-hatt), m. ett slags
hvit svamp: Agaricus. S. Sk. D. poggehatt.
S. poggehatt.
Padd-fot, m. Asperugo procumbens. Sveal.
Padd·ål, m. svart padd-torsk. Göteborg.
PADDER-STEN, m. broläggsten, småsten. S. Sk.
PADRA el. paddra, v. n. 1 1) smattra: a)
om regn och hagel, som slå mot fönstret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0522.html
