Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - NÄT ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Etter-näta, f. ettemässla: Urtica urens.
Vg. Etter-nälla, f. Sm.,bl.; eder-nälla, f. Sk.
Kórs·näta, s. króss.
Nässle-silke, n. snarrefva: Cuscuta
europæa. Sveal.
Bo·nässla, f. Ballota. Götal. Jfr Fries,
bot. utfl. 3, 209.
Nätla, f. nässla; Urtica dioica. Kl.,sm.
Nättla, f. vg.,ög. (Ydre), sm.; nälla. f. id.
Sk.,hl.,bl. Nätlar, f. pl. brännässlor. G.
”Den snälla hönan värper ókkså i nällorna”,
äfven den sluge förgår sig stundom och
handlar oförsigtigt. Ordspr. Sk.,bl. Tyska nättlor
(el. Tyska nättler), f. pl. Nepeta Cataria. Sm.
Fsv. nætla, f. nässla. S.S. 1, 132, 135;
2, 277; næller, pl. nässlor. HL.; fn.,n. netla, f.
nässla; d. nælde, nelde; fht. nazza, nazzila;
höll, netel; ns. nettel; nht. nessel; fe. netel,
netle; e. nettle, id. Troligen af moes. neþla,
nål, för nässlans stickande hår.
Nättla, v. a. 1 sticka sig af en
brännässla. Sm.,ög. Nälla sej, id. Sk.,bl.
Nättle-bränd, adj. bränd af nässlor. Sm.
Nättle-kål, m. nässlekål, grönkål; kål,
kokad af nässlor. Sm.
Nättle·klókka, nässle-klókka, f.
Campanula Trachelium. Nk.
Nälle-sugor, s. suga.
Åske-näta, f. Cardiaca Leonurus. Vg. I
andra munarter åsk-nässla, f.
Hov-nätt, s. hov.
Nätta, v. a. o. n. 1 vara sparsam, sparsamt
utdela något, knappa in på (t. ex. födan, fodret).
”Då man ska nätta på foret å köra alljämt,
kan mära ej stå bi”. Svea, Götal. Näät
(ipf.-ä), v. a. afknappa. Vb.
Nätt-ópp, adv. knappt. Fl. (Öb.).
Näva, f. gammalt namn på Geranium, (i
riksspråket orätt användt om Polygonum),
ehuru nu ofta benämde näbbar. Sm. Jfr Fries,
bot. utfl. 3, 222.
Näv-gäll, m. örfil, slag på munnen. Sm.
Nävling, m. missfödsel af fogelungar. Vg.
(Vadsbo).
Näv·’ol el. nevs-’ol n. näsborre. Ö. Dl.
För·näve, m. förhand i kortspel. S. Sk.
Näffsa, v. n. 1 slå med fingerspetsarna mot
en annans fingerspetsar; barnlek. S. Sk.
Fippsa, v. n. 1, id. Bl. D. nævse.
Näva, v. a. 1 1) taga upp, samla i hop med
banden, draga åt sig i sakta mak, hand för
hand. ”Näva åt däj raipe !” drag åt dig
repet! Nästan allm.; 2) uppmäta göpenvis. Dls,,
ög. Näva (ipf. o. sup. näva), v. a. taga med
handen, omfatla med handen, t. ex. då säd
upphemtas med handskara. Vb. N. neva, v.
a. samla med händerna.
Näva säg, v. r. 1 få sendrag i handen,
t. ex, då säd upphemtas med handskära. ”Ji ’a
näva mäg, sä ji jär int sä skärä länger”. Vb
Näva-fyll, f. en hand full. ”Giv mäg ’n
nävafyll mjöl!” Vb.
Näva-nytti(g), adj. 1) händig, som gör
nytta för sig med händerna. Sk.(Ox.).
Näva·nöden, id. Sk. (N. Åsbo); 2) fallen för att
snatta. ”Han ä så nävanyttig å aej”. S.Sk.
Näva·nöden, id. Nordvestra Sk.
Nåva-stor el. növe-stor, adj. liten som ett
litet barn. ”Han ä bårstens növestor. Dä
har ja sett se’n ja va növestor”. S. Sk.
Näva stärk, adj. handstark; som har
mycken styrka i händerna. Han(d)·hvass, id.
Vb. N. neve·stark.
Näva·svag, adj. som har liten styrka i
händerna. Vb.
Näve-gröt, m. gröt, beredd af hafremjöl
och salt, som lägges i varmt vatten och
gnuggas mod händerna. Vl. (Eks h.).
Näv-tag, n. så stort afstånd, som man med
utsträckta armen kan mäta. Ul. Heter i
Stockholm skämtvis: örfils håll.
Nävä-haug, adj. helt liten till höjden.
Nävva-hauvur, adj. id. G. (F.),
Nöffsa, v. a. 1 banna, snäsa; äfven
snöffsa. Vg. Fsv. næfsa, næpsa, v. a. nafsa, straffa:
fd. næffsæ, id. (Mlb., Bib. ov.).
Kårt-näver el. hårt-näver, m. skroflig
näfver, son är tagen af träd, hvilka förut varit
afbarkade. Kårt, m. id. Sm.
Näver·binge, m. näfverbundt. Rdq.
3, 140. S. binge.
Näver-dos, f. dosa af näfver. Vb.
Näver-kass, m. 1) näfverväska. Dl. (Ohre);
2) liten af näfver gjord säng för små barn.
Dl. (Mora). S. kasse.
Näver-kónnt, S. kónnt.
Näver-lur, näver-stut, m. lur af näfver,
nyttjas af vallhjon. Vb. Näver lur, m. Dl.
Näver·pillra, f. hoprullad näfver. Hs.
(Db.). S. pillra.
Näver·sko·mil, f. Är vägen ej uppmätt,
uppmätes han stundom sålunda, att man tager ett
par nya näfverskor och går med dem till dess
de brista sönder. Vl. (Axelsons Vandring s. 70).
Nävers-kórra, s. kórra 1.
Näver-skrókka, s. skrókka 2.
Näver·skruv, m. näfverskäppa. Sm.,bl.
Näver-strut, m. näver-ryv, f. id. Vb.
Näver-tauta, f. näfverkorg. Dl. (Våmh.).
Näver-tåita, f. Dl. (Mora).
Näver-tägt, f. insamling af näfver,
hvilket sker då björken löper. Vb. m. fl.
Skur-näver, n. ett stycke dubbelt hopsydd
näfver, som begagnas till skurning. Vb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
