Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - NIM ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Spec. Virg, s. 181; fe. némol; fn. næmr; n.
næm; d. nem; d. d. næm, id.; fht. nemig,
ana-nemig, susceptibilis (Graff 2, 1074).
Nimme, n. fattningsgåfva, begrepp;
minneskraft. ”Gossen har gódt nimme”. Svea-, Götal.
Fsv. næme, n. snille, fattningsgåfva. S.S.
1, 115; 2, 45. Sv. Pr. K. f. 77. Kg. St. s. 132.
Cod. A. 27, f. 54 v.; fn. næmi; n. næme; d.
nemme, id.; gr. νόημα.
Nom, n. märke, fläck efter någonting. ”Tiger
du intä, ska ja slå deg i vägga, så dä intä
ska bli nom ätter deg en gång. Han slog
knytnäven i bolä, så dä var(d)t nom ätter alla
fingrâr”. Nk.
Nummen, adj. 1) (eg; p. p. af nimma)
borttagen, lam, betagen. Ög.,sm.; 2) stum,
mållös. Sm.; 3) stelnad af köld, frusen, valnad,
domnad. ”Nummen i fingrarne”. Ög.,kl. (Tjust).
Fsv. nummen el. numin, adj. borttagen, lam.
S.S. 2, 31, 153. Sv. Pr. K. f. 98 v. S. F. S.
4, 15, 165, 516. Cod. A. 27, f. 255; deraf
nummens sot (numna soth), f. lamhet. S. F. S.
1, 3 h,; n, nåmen, adj. lam; fn. numinn, adj.
apoplecticus. Annales regii ad annum 1267:
”han var allr numinn öðrum megin, ok mätti
ei mæla meir en hålfum munni”. Jfr e. benummed.
Nämnd kall, m. nämndeman. Dl. (Elfd.).
Nämnd, m. id. Fl. (Qv.).
Niaupi, m, niaupa, f. nypon; Rosa canina.
G. Nipon, hypen, n. Sm..; nyba, f. Bhl. Fsv.
hiwpona thorn. Iw. 261; fe. hiop; e. hip; n.
hiupa, njupe, nype, f.; d. hyben. Jfr napel-alde.
Niopa, f. nypa, fingernypa. Ö. Dl. Niva,
nive, nyba, nyva, f. nypa. Sk. (Harj., Ox.);
nipa, f. Bl.; niff, m. Sk. (Ljunits h.); njup,
f. Vb.; njupa, f. id. Nk.
Nivikje, f. 1) den afknipna ändan på en
hästskosöm; 2) snål matmoder; öknamn. Sk.
(Skytts h.).
Njussäl (ipf. njusslä), v. a. undansticka,
oförmärkt nypa åt sig. Vb. Njuslä, id. Åm.
Nnjuusk (ipf.-ä), v. a. nypa åt sig; smyga
till sig, omärkligt taga åt eller för sig; snatta
smått. Vb.
Nyffsa, v. a. 1 nypa. Sm.
Nyp, n. slag, hugg. Bhl., vg.
Nyppla, v. a. 1 fingra, vidröra. Ög.
Nyplä, f. litet (garn), nystan. Trad-nyplä,
f. litet trådnystan. G.
Nys, m. väder, spaning, liten underrättelse.
”Få nys om”. Riksspr. Nos, m. ”Ja fikk nos
óm dä”. Kl.,ög.; nystan. ”Få nystan óm
nåed”. Sk. (Vemm.,Ing.). Nuss, m. id. ”Ja
har fått en liten nuss att han ska kömma (hårdt
k) i da”. Vg. Fn. njósn, f. a) underrättelse;
b) spaning, spejande; jfr fsv. niusnari, m.
spejare, S.S. 4. (Karl Magn.); fn. njósnmađr, id.
Nysa ut, v. a. forska ut, undersöka. Norrl.
Nysa (ipf. nös), en vink om något. ”Han
nös allt åt mej, att han ville ha mej”. Vl.
Fn. njósna, v. a.; njsa (sv. böjn.), utspeja,
undersöka, inhemta underrättelse om. Hávam.
142; fe. neósjan, niósjan, neósan; fht. niusjan,
id.; moes. bi niuhsjan, utforska; ϰαταϭϰοπείν;
bay. nueschen, rota, undersöka; rostro scrutari,
ut sues solent; d. d. nystre, efterforska, utspeja.
Nysande, n. nysniug. Dä kom som ett
nysande”, det kom hastigt och oförmodadt
uppå. Vl.—bl.
Naut (ipf.-ä), v. a. nöta. ”Naut kläa”,
genom nyttjande nöta kläderna. Vb. Näta (pr.
nätär, ipf. nätäđ, pl. nätäđum, sup. nätađ),
id. Dl. (Mora).
Naut, n. ett nöt, hornboskapskreatur. Vb.,g.
Nöut, n. Vb.; nödd, n. id. Sk. Fsv. naut, n.
nöt, oxe eller ko. GL.; fn., n, naut; fe. neát;
fht. nôz;; e. neát; nfris. not; d. nød; d. d.
nyd, id. alla n.; slav. nut; fin. nauta, id.
(lånadt från nordiska tungan). Måhända att
ursprungliga betydelsen af naut varit stall-kamrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
