Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - NAT ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Nattas å dagas på ett ställe”. Vm. (Horv., Id.).
Fsv. nattas, v. d. blifva natt. S. F. S. (6, 53 :
”ihem nattadhis ewinnelik nat”; fn. nátta, a)
blifva natt; b) tillbringa natten; d. nattes,
blifva natt; n. natta, öfvernatta; fht. nahten,
blifva natt; nht. nachten.
Natt-blakka, f. 1) eg. flädermus:
Vespertilio murinus, m. fl. Riksspr. Natt·baita, f. id.
Sm. (Värend). Natterblakksla, f. Dis. (Valbo
h.); 2) Caprimulgus europæus (Nilssons fauna
1, 198); 3) en som ofta tillbringar nätterna
ute eller vakar länge om nätterna. Ög.,sm.
Natt-skråpa, f. id. Ög. (Ydre). Fsv. natbakka,
nattbakka, f. id. Ög. 4 (Alex. M.). Cod. A.
27, f. 168 v. Alex.; fd. nathbakkæ (Mlb., Bib.
ov.); d. aftenbakke; gr. νυϰτοβάδα, f. id. (enl.
Hesychius); νυϰτοβαδία el. νυϰτοβατία, f.
nattlig vandring, nattresa.
Natt-fora, f. nattfoder, utfodring för natten
åt kreatur. Dl. (Särna). Nåts for, n. id. Sdm.
Natt-ful m. eg. nattfogel; flädermus. Fl.
(GK.). Fn. náttfugl; fht. nahtfogal (Graff
2, 1020).
Natt-fästad, adj. säges om dem, som haft
lönskaläger. ”De ä nattfästade”. Sm.
Natt-förel, m. nattfjäril: Noctua. Vb.
Natt·glappa, f. flädermus. Nk.,ul. (Värmdö).
Natt·gammal, adj. 1) som lefvat ett dygn.
Vm. Nöttegammal, id. Bl.; 2) som vistats
någorstädes ett dygn. Vm. (Herv.,Id.).
Natt·gång, f. natt-ränn, natt-spring, n. om
ungdom som går tillhopa om nätterna. Sm.
Natt-lapp, m. flädermus, läderlapp. Ul.
(Rosl.).
Natt-lada, ett skrin, hvaruti småkläder
förvaras. Sm.
Natt-myska, f. flädermus. Bhl.
Natt·möskja, id. Vg. Muska, möskja, deminut. af
mus f.
Natt·mann (pl.-männer), m. hudafdragare.
Götal. Jfr e. nightman.
Natt-niska, f. flädermus. Bhl. (Elfs.).
Natt-ramn, natt-ravn, nötta-ravn, m. 1)
eg. nattkorp; 2) ett flygande nattligt spöke i
skepnad af ett benrangel, med ett knarrande,
knirkande och gnällande ljud, såsom gnisslet af
ett osmordt vagnshjul. Tros vara vålnaden af
sådana aflidna menniskor, som dödt i
ogudaktighet, hvadan de till domedag måste flaxa i
rymden, alltid ifrån vester och emot öster,
varande jemnt stadd på färd till Kristi graf.
Kunna de hinna till Kristi graf innan verlden
förgås, anses de blifva frälsta, hvartill dock
ringa utsigt förefinnes, enär de hvarje natt ej
kunna flyga längre än ett tuppfjät (hana-fjed).
Såsom andra gastar kan nattramnen icke fara
längre än till hanen gal eller solen går upp.
Då svinner han ned i jorden och afbidar nästa
natt för att fortsätta färden. Sk. (Onsjö m.
fl. h.). Natt ramn, m. id. Sm. Natt-ram,
natt-ran, m. id. Hl. Anses i Halland vara
vålnaden af en okristen strandväling, som af
kyrkogrimen förjagats ur kyrkogården, eller
ock vålnaden af en oskriftad eller odöpt
myring. Nattramen söker att taga ånnen
(andan) af en kristen menniska och blifver då
förlossad, men alldenstund han ej kan flyga
närmare marken än en oxe bär sitt ok, är bästa
räddningsmedel då man hörer honom att kasta
sig näsgrus till jorden och der ligga stilla tills
hanen galit. I Småland anses nattramnen vara
gasten af någon utbörding, d. ä. af något barn,
som blifvit efter gammal folksed utburet i
skogen, så att det icke fått komma i vigd jord.
När han far i luften, låter han höra ett
knirkande ljud, såsom gnisslet af en pinn-harf,
hvadan han ock någon gång omtalas under
namn af leda harven, m. def. Det är farligt
att tala illa till nattramnen med onda ord och
svordomar; ty den, som det gör, kan bli
förgjord, så att han tvinar bort och aldrig mer
kommer till helsan igen. Äfven kan det vara
farligt att möta honom, ty det har händt att
han far på folk ock anfaller dem, så att de
med stor nöd kunnat komma helbregda till
bys igen; 3) menniska, som sitter länge uppe
om nätterna vid arbete eller nattetid förer
oväsen. Sk. (Ox., Skytts, Onsjö, Järestads h.).
Fsv. nat-rafn, m. nattkorp; nattugla. Cod. A.
29, f. 181 v.: ”jag ær som een natrafn j
taghløst hws”; fn. nátt·hrafn, m. Caprimulgus
europæus; d. d. nattravn, m. nattspöke, en till
korp förvandlad gengångare.
Natt-rånne, m. dagg: ros. V. Dl. Jfr rånna.
Natt-sjoa, f. flädermus. Sm. (Värend).
Natt-skata, f. flädermus: Vespertilio
auritus. Vb. (Ume).
Natt-skötu, f. id. Nb. (Ö Cal.)..
Natt skate-gräs, n. Solanum nigrnm.
Retzius, fl. oec. 2. 688. Gl. sv. (Tillandz)
nattskatta, trollbär.
Natt-skena, f flädermus. Bhl. Natt-skeno,
f. id. Fl. (NK.).
Natt-skjorå (uttal, natt·stjorå), eg.
nattskata; flädermus. Fl. (FK.).
Natt·skräva, f. 1) Caprimulgus enropæus.
Sdm. m. fl. Natt-skräda, f. id. Ul.; 2)
person som går nattetid och oroar andra. Sdm.
Natt-skvakk, m. flädermus. Åm.
(Själevad, Arnäs). Jfr skvakka.
Natt-skvarra, f. nattskärra: Caprimulgns
europæus. Natt·blarra, f. Sm. (S. Vedbo);
natt·parra, f. Kl.; spån-kärring, f. id. Kl.
(Stranda, N. Tjust), sm. (S. Vedbo), sdm.
Natt-skäddra, natt-skädra el. natt·sköra,
f. 1) nattskärra; 2) lättsinnig qvinna, som
löper ute om nätterna. Fl. (Ul.).
Natt-skäva, natt-sköva, f. 1) Caprimulgus
europæus. Sdm. (Ornö); 2) hora, ”Du går som
en nattskäva óm nätterna å ligger inte der du
ska ligga”. Sdm. (Ornö, Muskö, Utö). Fn.
skæva, v. n. flyga; fsv. natt-skäfva, f.
flädermus. Kg. St. 3, XL. S. F. S. 6, 359.
Natt-sol, s. sol.
Natt-stuva, f. gästrummet i andra
våningen öfver nystuvan eller på vinden. Begagnas
till sofrum för gäster och till förvarande af
helgedagskläderna. Vg.,ög.,hl. Natt·stuga, f.
gäststuga. Nk.; natt-stua, f. Sk. (Bjäre h.),bl.
(Bräkne h.).
Natt-tyta, f. syrsa (Gryllus). Bhl. S. tiota.
Natt-vake, f. nattvaka. Hs. (Db.).
Natt-vard, m. qvällsmat. Sdm. (Ö. Rek.).
Nåtwärđ, Dl.; nåt·var, nåtval, nat-or, natol,
Sm.; nattol, Vg.; nadre, S, Sk.; nadare,
id. N. Sk.; öfverallt mase. Fsv. natvarþer,
natværþer, natorþer; fn. náttverđr, nátturđr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
