Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N - NAS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NASKA 2, v. o. n. 1 1) smågnaga, smaska;
om grisar, a) då de afbita gräs eller äta af ho,
Hl, (Skällinge); b) plocka upp och äta spild säd.
”Naska rätt på, spild säd”. Vm.,ul. Snaska, id.
Allm.; 2) småsyssla, pyssla. Hl. (Vessige), bhl.
(Oroust). Naask (ipf. naskä), a) id. ”Han naskä
vä di’n stånn”; b) taga en smula till lifs. ”Han
naskä i säg ’n pela grut”, smuttade litet deraf.
Snaask (ipf. snaskä), id. Vb.; 3) snatta. Sm.
(Östbo), Jfr fn. naga, gnaga, bita; swz. nätschen,
smaska som svin; fin. naskin, id.
NASKA 2. v. n. 1 laga sig undan, packa sig
sin väg. ”Naska sej bárt, naska sej sin väg,
naska sej åsta.”. Svea-, Götal.
NASKA, naske, s. nasse 1.
NAS-KAST, s. nasä.
NASKUG, nasug, adj. 1) osnygg; 2) ful; om
väder. Gstr.
NASKET, adj. n. soligt, slaskigt. Vl. Jfr
onaskllig.
NASKUS, m. björn. Ög. m. fl. L. F. Rääf,
saml. 1, 36.
NASS, a. nasse 1.
NASSE l, (pl. nassar), m. 1) liten gris. Bl.,hl.;
2) lockelseord på svin. Vm.,vg. Nasske, m. id.
Vg.,sm. Nasska, f. id. Sm. Fin. naski, m. a)
gris; b) lockelseord på grisar; kärnt. natsche, m.
svin (Lexer, 195): bay. nasch, f. sugga.
NASSE 2 el. nass (pl. nassar), m.
qvinnobröst, spene. Deraf nassa, v. a. 1 dia. Sm.,bl.
NASÄ, f. näsa. G. Näsan, pl. id. Brukas
alltid i pluralis såsom i fornspr. Hs.(Bj.). Näjsa,
f. Bl, Fsv. nas (p].-ar), f. näsa. GL.; næsar,
f. pl. näsborrar, näsa. L.L. ; deraf næsadærfver,
adj. näsvis. Sv. Järt. Post. s. 87; fn. nös (pl.
nasir); n. nasa; fht. nasa; fe. <i>nase<i>, näse; nht.
nase; nfris. naas, nös: lit. nosis; id. (alla f.); lt.
nasus, m.; frans, nez, m.; it. naso; skr. nasa, m.
nosä, f.; hind. nâsâ, id. Jfr nos, niosa.
Nas (ipf. nasa). v. a. o. n. lukta. ”Kwa
nasar thu et”? hvad vädrar du efter”? ”Nas int
thit”! stoppa icke din näsa dit! Fl. (Öb.).
Fn. nasa, lukta.
Nas-däuk, m. näsduk, G. (F.). N.
naseduk; ns. näsedook, id. (B. W. B. 3. 220\
Nas-hul, n. näsborr. G. Näs’ol, n. Ö. Dl.
Fn. nasaholur, f. pl. näsborrar.
Nas-kast. n. förebråelse, stickord. G.
Näskast, n. Bhl.
Näsa-blidä,f. snufva; skämtsamt. Fl. (Öb.).
Näsa-blida, f. id. Fl. (Sjundeå).
Näsa-glasa, pl. glasögon. Fl. (GK., K).
Näsa-glasa, pl. id. Ål. (Kökar).
Näsa-ópp, v. n. (i nekande sats), i tales.
”hon näsar inte ópp mot hannem”. Sk. (Ox.).
Näsebora, näse-bor, f. näsaborr. Rqv. 2,
216. N. naselora, f.; d. næselor, n.
Näsa·snus, f. en pris snus. Ög.
Näsa-stupa. adv. framstupa. ”Falla
näsastupa”. Fl. (Öb.). Näsa-stup, id. Fl. (Vörö
i Öb.).
Näsa-väder, n. 1) näsbränna; 2) spaning,
underrättelse om. Fl. (Nl.).
Näs-buse, m. styfnad snor i näsan. Sm.
Näs·bränna, v. a. 2 1) knäppa någon på
näsan; 2) skarpt tillrättavisa någon. Sm.,sdm.
Näse-byr, s. byr.
Näse-gjor(d), f. litet järnband kring näsan
på träskor. S. Sk. Jfr träsko·gjor(d).
Näs·styver, m. näsknäpp. Kl.,sm. Af
nht. nasenstüber, id.
Näse·trä, n. tvärslå som förenar näsorna
på slädmedar. Vg.
Näs·grues el. näs·grusus. adv. framstupa med
näsan på jorden. ”Han ligger näsgrues”. Sk.,
hl.,ög. (Ydre). D. næsegrus, id. Af. qruva,
adj. indecl. framstupa.
Näs·gräs, n. Achillea Ptarmica. Dl.
(Hedemora).
Näs-kasta, v. a. 1 förevita, förebrå, slå
en i näsan med något. Vg.
Näs-perlig, adj. näsvis; om unga
fruntimmer. Vm.,sdm.
Nässja, v. n. 1 djerft titta fram (liksom
sticka näsan fram), våga, vidröra, drista sig.
Hs.,bl. Nässj (ipf. nässja, sup. näsi), id. Vb.
Nässjug, adj. näsvis. Hs. (Db.).
Näs-tryne, n. 1) näsa; 2) ovettig
menniska, skämtsamt eller föraktligt. Sm.
Näs·tyka, näs-tyke, näs·tykig, s. tyken.
Näs·vär, n. näsbränna, tillrättavisning. Hs.
Stor·näsa, f. ovettigt fruntimmer. Sm.
Stor·näser, ovettig yngling. Sm.
Snip-näsa, s. snip.
Upp·star-nasug el. upp·star-nasa, adj.
uppnäsig, stursk. G.
Donader, m. q. v.
En-nätting, m. is som är en natt
gammal. Sdm.
Järn·nätter, f. pl. nätterna till d. 21—23
juni samt 11—13 sept. då grödan står i mesta
faran för frost. Sm.
Höka-natt, f. längsta natten i året eller
den 23 december. “Ja ä född hökanatt eller 3
dar för jul“. Sm. (Nära föråldr.).
Lusse-natten, f. def. natten efter Lucias
dag (den 13 december); anses vara den
förnämsta bland de fem nätter på året, på hvilka
man ”går årsgång”. Vid midnattstiden bemälta
natt säges allt vatten i källor och åar vara
vändt i vin, och efter gammalt måtte ingen
denna natt mala, vare sig på handqvarn eller
på ”kölve-kvarn” eller skvalta, vid äfventyr
att honom skedde något ohelt, eller att
qvarnen stadnade och necken bröt sönder hans
hjulstock. Sm.
Natta-bid, nötta-bid, m. i. q. donader. Sk.
(Järestads, N. Åsbo h.).
Nattas, v. d. 1 1) blifva natt. ”Dä nattas”.
Sk.,bl.; 2) tillbringa natten på ett ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
