Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - MYK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
by i Elfd. uti Dalarne; Mykkle-by, Bhl.; Norra
Mökkle-by, Öl. I Götaland uttalas ordet mjukt
och förkortadt: möen (n. möet, möe, mö, pl.
mönna), hl.; möön (n. mööt), bhl.; möen el. mien (n.
möet el. miet), sk.; möen (n. möet, pl. möna),
ög.,hl., o. s. v. Fsv. mykil, mikil, mykin, mikin,
adj. stor, mycken; fn. mikill; n. mykjen; fe.
micel, mycel; d. d. megel (Kristian III:s bib.); fht.
mihil; moes. mikils.
Fitt-mikkel, m. en flat och enfaldig karl;
skällsord. Svealand. Af fitta, f. vulva,
cunnus. Jfr grin-mikkel.
Fress-mikkjen, adj. ömtålig för köld. Hs.
(Db.).
Grin-mikkel, m. som står och grinar åt
folk. Vm. På samma sätt säges i fn. géms
mikill, adj. ohöfvisk i skämt.
Mikjit, mykjyt, adv. mycket. Dl. (Våmh.).
Mikä, miki, G. Fn. mikit.
Mikklum-stas, adv. på många ställen. Dl.
Mjóg, adv. mycket, högligen, i synnerhet.
”Mjóg bra, klent”. Dl. (Elfd.). Mjó, id. Våmh.
Mjö, id. Orsa. Fn. mjök, (i senare handskr.
mjög), adv, högligen; fsv. miok, id. VGL. S.S.
1, 62; gl. e. muche; e. much; e. dial. mich,
id. (Craven).
Mykkels-giru, mykkläs geru, mókkels-geru,
mökkels-geru, adj. mycket snål, girig, som
aldrig får nog. Vb.
Mykke-tykken, adj. som är nogräknad på
tilltal. Sdm.
Mykklas, v. d. 1 blygas, vara försynt. Hs.,
mp. Mykkles, mökkles, moklas, id. Jtl. N.
myklast, id. Jfr fn. miklast, studsa, blifva
förvånad, af mikill, adj. stor; mikla, göra stor,
upphöja.
Mykklum·stas, i. q. mikklum-stas. Mora.
Mönhet, f. myckenhet. Sm.,hl.
Oks-mikkel, s. uksä.
O-mykken, adj. ganska mycken. Sm. (Sällan
brukl.).
O-mykyt, ov-mykjyt, u-mykjit, adv. ganska
mycket. Ö. Dl. O-mykke, id. ”O-mykke
laggrann, liten, stort”. Nb.,vb.,åm.,hs.,ul.
Ov-möet, id. Kl. Fn. ofmikit; n. ovmykje.
Svett-mikkjen, adj. som fort blir svettig.
Hs. (Db.).
Tikk-mikkjen, adj. grantyckt. Hs. (Db.).
Kloter-myl, s. klotr.
Krut-myl, m. klimp af hopkramadt rått
krut. Vm. (Bergsl.).
Miggla ner, v. a. 1 öfverplösa med
snöbollar. Hs. (Db.).
Myl, m. boll; liten kopkraraad boll eller
klimp. Vb.jtl.,hs.,vm. Möl, m. boll, klot. Dl.
Miggel, -n (pl. miggla, pl. def. migglan), m.
snöboll. Hs. (Db.). Fn. mýll, m. globulus.
Myylt (ipf.-ä), v. a. vårdslöst linda, rulla
ihop, så att det blir skrynkligt. ”Mylt kläa”,
skrynkla kläderna. Mööl (ipf.-ä), id. Vb.
Snö-myl, m. snöboll. Mp.,jtl.,hs.,vm.(Bergsl.).
Snjo-möl, m. Dl.; snjö-myl, m. Vb.
Smö-myl’ v. a. 1 kasta snöbollar på någon.
Fl. (Öb.). Snö·mylas, v. d. 1. Vm.; snjo
mölas, id. Dl. (Mora).
Under-myl, m, en i kraft eller genom
omständigheter undertryckt eller underlägsen karl
Sdm.
Myring (pl.-ar), m. mördad person eller
foster, som blifvit lagdt å lönn eller afsides
nedgräfdt. Hl. Myling, m. Ög.,sm.,hl.;
mölung, m. id. Vg. Mylingar anses i folktron
vara andar efter mördade personer, som icke
fått vederbörlig begrafning eller hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
