Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - LUR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LURA 1, v. n. 1 sofva en liten lur. Allm. Af
lur, m. kort stunds sömn.
Luruger, adj. tung, oredig i hufvudet. Vm.
(Herv., Id.). Luri(g), sömnig, trög. Ög.
Lur, m. 1) något hoprulladt, t. ox. af näfver.
Brö-lur, näv-lur, skav-lur, m. (af aspbark). Vb.;
2) strut. Pappers-lur, Nb.,vb., hs. Jfr ns.
luren, f. barniinda, barnsvep (B. W. B. 3, 100);
holl. luur, f. id.; deraf luurkind, n. svepebaru.
Lurant, m. som ligger på lur; försåtlig, falsk
menniska. Vb.
Lurantér (ipf.-ä), v. a. o, n. 1) ligga på
lur; vara försåtlig; 2) bedraga. Vb.
Lurjant, m. bedragare. Sm.,kl.
Lurjus, m. lymmel. Fl. (Pargas).
Lausun, adj. lusig, full med löss. Dl.(Elfd.).
Låisum, Mora; läusugur, id. G.
Lusa, luska, v. n. 1 gå sakta. Sm.
Lusa-bet, n. lussjuka. BL
Lus·kong, lus-kung, m. lushund, trasvarg.
Ailm. Lus-pung, m. id. Hs. (Db.). Ns.
luus-hund B. W. B. 3, 104).
Lus-fälld, adj. utsatt för löss. Ög.,sm.
Lus·gräs, lusa-gräs, n. Lycopodium Selago.
Vb.-nk. Lus-lummer, m. id. Vg.,Ög.
Användes mot loss på husdjur.
Lus-gök, m. den yngste och sist komne
bland pojkar, den de andre äldre gå illa åt och
gäcka. Ul.,vm.,sdm.
Lusing (pl.-ar), m. örfil. Götal. N. lusing.
Luska 1, v. a. 1 1) löska; 2) piska, slå.
Sm., m. fl. Lyska, v. a. 1 1) rifva, slå. ”Di
lyskär hvarann”; 2) bitas, slås; om djur,
enkannerligen svin. Sdm. D. lyske, löska.
Luska 2, f. lusigt, sluskigt fruntimmer. Nk.
Lus-klyvare, lusa-klyvare, m. ytterligt snål
menniska, stor gnidare. Vl.,nk.,vm.,sm.
Lus·knäkkjare (lus-knättjare), m. tumme;
skämtsamt S. Sk. Ns. lüsken-knikker, m. id.
(B. W. B. 3, 104).
Lus-knäppar, m. trasig och sluskig karl
Sdm.
Lus·kusk, m. lusig och osnygg pojke
Vg.,nk.
Lus·órre, m. liten lusig, osnygg pojke. Vg.
(DD.).
Lus-räfsa, f. 1)luskam. Kl.,sm.; 2)osnygg,
oduglig menniska. Vm. (Herv., Id.), sm.
Lus·varg, m. lushund; föraktlig stackare. Ög.
Lus·vaska, f. fruntimmer, som är fullt med
löss. Sm. Lus·väska, f. id. Vm.
Lus·vasker, m. 1) lusig, sluskig pojke, karl.
Allm. Lus·vask, m. Hs. (Db.); 2) stackare,
eländig menniska. Sdm.—sm. Jfr vasker.
List·mat, m. sådan föda som efterlängtas, i
synnerhet af hafvande qvinnor. Hs. (Bj.).
List·mätta, f. lystmäte; mat förtärd så att
matlusten stillats. Hs. (Bj.). Fsv. lustmæti, n.
Lostälä (n.-t), adj. lustig, munter, liflig. Vb.
(Burträsk, Löfånger). Lystig, id. Sk. Fn.
lystugr.
Lustbar, adj. lustig, rolig. Kl.
Luffs (·a ·a), v. a. lugga, hårrycka. Fl.
(Nerpes).
Luffsa, v. a. med luggande straffa, Fl..
(Nl.).
Luuffs (ipf.-ä), v. n. kamma till, eller med
fingrarne städa till håret i hast. Vb.
Luffsi, adj. ostädad i håret. Vb. N.
lufsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
