365 (Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KUN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KUNGS-HÄTTA, -n, f. en af magarne hos
nötkreatur och får. Ög., vg, Kongs-luva, f. id. Vg.
Jfr mångfållan.

KUNKELFUS, s. kukkla.

KUNNA (pr. kann, pl. kunnum, ipf. kundä, pl.
kundum, sup, kunnað), v. anom. kunna. Dl.
Kunna (pr. kann, pl. kunnu, ipf. kundi (pl. -du), sup.
kunnat el. kunt), id. G. Fsv. kunna, v. a. a) veta,
förstå, känna. S.S. 1, 28; b) kunna; deraf kunder,
adj. känd. Fr. af N. 1489. Iw. o. Gaw. 363;
kungöra, v. a. kungöra, göra kunnigt. S.S 2, 6.
Horol. f. 53; kungörelse (kongyrilse), f.
bekantgörande, kungörelse. Cod. A. 27, f. 153; kunleker,
m. kunskap. S.F.S. 4, 90; kunna, f. kunskap. Sm.
Kb.; kunnist, konnist, konst, f. kunskap, förstånd.
S.S. 1, 245. SML.; konsteliker, adj. konstig,
underlig. Spec. Virg. s. 280: "Gudz wnderstandh ær
sannerligha mykit mæsterlikit ok konstelikit";
konstogher, adj. konsterfaren. S.S. 1, 248;
kunnogha, kunnuqha, v. a. kungöra, tillkännagifva.
UL. SML. S.S. 1, 67, 149, 172. Fr. af N. 329.
Sv. Pr. L. XX, s. 221. St. Rimkr. s. 94;
kunnogher, kunnugr, kunogher, adj. kunnig, känd. S.S.
2, 95. Kg. St. s. 193. S. Bern. f. 175; kyndogher,
adj. kunnig, klok. Alex. M. v. 263; kyndoghet, f.
a) kunnighet, kunskap. Sv. Pr. L. XX, s. 257.
Sv. Pr. L. LIX, s. 142. Spec. Virg. s. 87; b)
slughet. Ansgarii 1., s. 35; kyndskaper
(kønskaper), m. kunskap, bekantskap. S.S. 1, 50, 53;
valinkunder, adj. utvald, hederlig. ÖGL.; fn.
kunna, v. a. känna, veta; kunna; fht., fsax., fe.
cunnan; mht. kunnen; e. can; nht. können; ffris.
kona, konna; n. kunna; d. kunne, kunna; moes.
kunnan, känna, veta. Grundbetydelsen är
måhända a) lysa; b) se; jfr skr. kan, att lysa, skina;
lt cand-ere; kelt. can, vara lysande, ren, hvit.
Jfr känna 1.

Kans, adj. skicklig, mägtig till. G.

Kónnu, adj. kunnig. Deraf skriv-kónnu, adj.
skrifkunnig; väga-kónnu, adj. som hittar vägen.
Vb. Fht. kunnig; nht. kundig.

Kunnskap, m. 1) eg. kunskap; 2) vittne.
"Taka kunskap". G.

Kunnt, -en, m. kunskap, underrättelse,
spaning, kännedom. Fl. (Nl.). "Han har fat
kunnten um dä". G. D. d. kynde; fht. kunna, f.;
nht. kunde, f. kunskap.

Kunnta, v. n. 1 sqvallra. Hs. (Db.).
Kónniä, id. Hj.

O-kunnug, okunnun, adj. okänd, obekant,
främmande. Dl. Okónnu (n. -tt), Jtl., hj.; oknug,
okknug, oknu, Vm. Fsv. okunnoger, adj.
obekant, okänd. S.S. 2, 72, 82, 147. Horol. f.
119 &c.; fn. ókunnugr.

KUNNING, m. kotte. Talle-kunning, m.
tallkotte. G.

RUNNS, adv. blott, man. "Gör kunns dä!
Kör kunns på!" Sk. (Ox., Skytts, Torna). Kánns,
id. Sk. (Harj.). D. kun.

KUNNT (pl. -ar), m. en af näfver eller "tågor"
flätad väska, rensel, som bäres på ryggen och
begagnas till matsäck, kappsäck m. m.
Näver-kunnt, fiske-kunnt. Mp., dl., vm., sdm. Kónnt,
näver-kónnt, m. Vb. Kunnt, kónnt, m. Fl. (Nl., Öb.).
Kónnt, kunns, kónns, m. a) id. Näver~kunns,
näver-kónnt. Mp., åm. (Själevad, Arnäs), dl., vb.
Kunns, mat-kunns, m. id. Gstr.; b) ett urhålkadt
trästycke, med öfverdrag af skinn, utgörande
Lappbarnens vagga. Deraf barn-kónnt, Vb. Kunnt,
m. a) säck (af skinn) att bära på ryggen. Vl.,
vm.; b) näfverrensel. Nk., vl. Fin. konti, rensel,
flätad af näfver; lapp. kånte, vagga på det sättet
gjord, som Lapparne bruka.

Fisk-kunt, in. en af näfver flätad påse att
bära fisk uti. Vm. (Bergs!.).

For-kónnt, m. större korg alt bära foder i
till kreaturen. Skrukk, m. id. Mp.

Kónnta, v. n. 1 bära en näfver-rensel. Fl.
(Nl.).

Kónnt-gubbe, m. en invånare från Archangel, som i en kónnt bär omkring handelsvaror, likasom "knallarne! från Vestergötland. Fl. (Nl.).

Lókk-kónnt, m. rensel, korg med lock på.
Mp.

Spili-kunnt, m. korg eller rensel af spjelor.
Dl. (Mora).

Trave-kónnta, f. en penningpung af skinn.
Sk. (Ljunits h.).

KUNNTA, f. vulva, pudendum muliebre.
Kónnta, f. id. Vg., g., sk., bl. Kutta, f. Nb„ vb., åm., hs.,
dl., vm., sdm., nk., vg.; kuta, f. Vg.; kute, f. id.
Ög. Isl. kunta; d. d. kunt, kunte; gl. fris.
kunte (Westphalen. Ostfrisl.); ns. kute (B. W. B. 2,
898); kunne (Schambach); kutt (Danneil, Schütze
2, 369); mht. kunt, kunte, cünne (Ben. 1, 914,
Ziemann, 200); e. dial. queint; e. cunt; fin..kutta;
ir. cuithe; fr. con; esthn. kohtu, kohta; lt.
cunnus; gael. coinne, id.; skr. cjuti, f. vulva (af cjut,
kasta sitt vatten); kunda, vulva; hindost. gon, id.;
osset. gvin, id. Jfr kóna,

KUNSING, m. blod- eller mjölpalt. Hl. (Breared).

KUNU-FÓLK, kunuhjon, s. kóna.

KUPA 1, f. mjärde. Dl. vg. Fn. kúpa, f. rundt
kärl, skål; n. kupa, f. id.; nht. kufe, f. kar. Jfr
kypa 2.

KUPA 2, f. liten stuga; dålig bostad. Sdm.

KUP-HÄLIG, adj. som är något krokig öfver
skuldrorna. Nk. Ihre (gl. 1, 1177) anför
kup-ryggog, adj. gibbus, quasi qui dorsum convexum
habet. Af sv. kupa, f. tuber, quicquid convexum
est. Jfr gr. ϰῦφος, n. krökning, puckel.

KUPPA (pl. -pur), f. koppa: variola. Dl. (Elfd.,
Våmh.).

Kupp-erun, adj. koppärrig. Dl. (Mora).

KUPPÄ (pl. -r), m, 1) påse, väska af skinn eller
tyg. Dl. (Elfd., Mora). Köppe hårdt k), m. id.
Dl. (Lima); 2) kudde. Dl. Jfr fin. koppa, korg,
kopsa, näfverkorg; gael. cobhan, korg; lt. covinus;
gr. ϰόφινος, id.

Etter-kóppa, f. stor spindel: Aranea. Sk.

Kjol-kuppä, m. kjortelsäck. Dl. (Mora).

Kupp-djörg. m. spindel med äggpåse. Dl.

Nål-kuppä, m. nåldyna. Dl. (Elfd., Mora).

KURA 1, v. n. 1 1) huka sig ned och gömma
sig; skyla, gömma sig. "Han står å kurar i vrån".
Svea- och Götaland; 2) sitta framlutad och
hopkrumpen, luta hufvudet mot bröstet. Sk., hl., bl.,
m. fl. Kuur (ipf. -ä), id. Vb.; 3) hvila, ligga tyst
och stilla, halfsofva, i synnerhet i en något lutad
ställning. "Han ligger å kurar. Han sitter der å
kurar". Hj.–sk.; 4) vara overksam och dåsig.
"Sitta hemma å kura". Ög.–sk. Kurä, käurä, v.
n. sitta vid spisen för kölds skull; ingenting göra,
vara olustig. G. Fn. kúra, v. n. vara i ro,
ingentiug göra; kyrr el. kyr, adj. lugn, stilla. "Sitja
kyr", sitta stilla; kvirr, adj. lugn, stilla; færöiska
kvirr, adj. lugn; d. d. kure, v. n. "skjule sig
(nemlig ved at dukke eller sætte sig ned i skiul
af noget". Mlb., DL. 305); d. kure, v. n. hålla

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/dialektl/0395.html

		Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket / 365 (1862-1867) Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|