Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- K
- KUL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fridkulla erhållit sitt namn. N. kulle, f. flicka,
fruntimmer. Jfr sv. dial. kullt, m. gosse.
Brun-kulla, f. Satyrium nigrum. Jtl. (enl.
Wahlcnb., fi. suec).
Gambäl-kulla, f. gammal flicka. Dl.
(Mora). Gamp-kulla, f. id. Dl. (Elfd.).
Kara-kulla, s. kar.
Kulla-maj, f. fästmö; smekord.
Egentl.. min flicka. Dl.
Kullta, f. liten flicka, litet flickebarn.
Deminut. Sdm. (Ornö), nk., vg.
Liss-kólla, f. liten flicka. Dl. (Leksand).
Mjók-kulla, f. flicka som mjölkar korna.
Ö. Dl.
Mor-kulla, f. flicka från Mora. Dl. (Mora).
KULLA, kullfusa, kullot, kullra, kullugr,
kullta, kallte-bytta, s. koll.
KULLBAS el. kulbars, m. vanlig gers:
Acerina vulgaris. Göteborg, Ystad. Grå-länning, hörk,
pinn-hórk, m. id. Sk. (Nilssons fauna 4, 28).
KULL-BÅRA, f. öppning för träckens utgång
nos fisk. Hs. Jfr ir. cul, "the back of any thing";
fr. cul, m. podex.
KULLER, m. 1) knöl. Hs.; 2) liten backe. Hs.,
ul. Jfr kóll, kul.
Kullt, m. liten kulle. Kl.
KULLONG, m. snäckskal, som fastsitta vid
stenar i hafvet N. Hl. Jfr isl. kullda-skél, f. ett
slags snäckskal.
KULLP, n. 1) ovig, lunsig menniska; 2) kort
och tjock qvinna. Kullpä, f. ovig, lunsig qvinna.
Sdm.
Kullpugr, adj. bukig, inböjd. Nk. Kólpig,
id. Vm. Kullpig, bukig. Vg.
KULLT (pl. -ar), m. 1) liten gosse.
"Góss-kullt". Hs.–sm. I andra munarter kullting,
kull-tinge, kulising, kullsinge. 2) halfvuxen galt eller
gris. Ul., vm., ög., kl., sm. Äfven kullting, kullsing.
Jfr e. child, barn; sp. chulo, liten gosse; d. d.
kol-tring, m. halfvuxen karl; moes. kilþei, f. uterus.
Gallt-kullt, m. halfvuxen galt. Sdm.
Gris-kullt, m. gris, som är nära
årsgammal. Vm. Grisa-kullting, m. id. Nk.
Halv-kullsing, m. 1) halfvuxen gosse. Sm.,
kl. Halv-kjöling, m. Vg., fl. (GK., K., P.);
halv-kjuling, halv-kjóling, m. id. Vb.; 2)
halfvuxen galt. Kl., sm., bl.; 3) halfvuxet kreatur. Bl.
Jämn-kullsing, m. pojke af lika storlek
eller ålder (som en annan). Sm., bl.
Kullta, v. n. 1 springa smått som små
barn. "Han kuilta åv dit". Vm., sdm.
Kullting-båd el. kulltinge-bu(d), n. bud
som springer efter barnmorskan vid
förlossningar. Sdm. (Björkvik).
Kullt-svin, n. gris, årsgammal eller yngre.
Gstr.
KULLUA, kul-wónn, s. köla 2.
KULL-VÖ(D), s. kóll.
KULP el. kullp (pl. -ar), m. klunk. "En kulp
drikke". Sk. Jfr kålk.
Kulpa, kólpa, v. n. 1 1) klunka, dricka en
klunk. "Kulpa i sej. Kulpa te brö", dricka
till ett brödstycke. Sk. (N. Åsbo, Ox., Ing.); 2)
svalla; om blodet i ådrorna. "Dä kulpar ve
halsen". Sk. (Ox.).
Kulp-vis, adv. i klunkar. "Bloet kóm
kulp-vis å brystet". Sk. (Ox.).
KULUG, s. kul.
KUL-ÖGD, adj. bestört, häpen (då ögonen
liksom vilja tränga sig ut). Sdm.
KUM (n. kummt), adj. dyster, ängslig. "Dä ä
kummt", det är långsamt och dystert, otrefligt. Hs.ñ
(Db.). Kummen, adj. bekymrad, ängslig, orolig.
"Han va så kummen, når vargar to koa. Ja ä så
kummen för pängar". Nk., sdm. Ve-kómmen, adj.
id. "Ja ä så vekómmen för pängar". Bl. Fht.
kûmjan, kûmon, sih kumjan, sörja; bichumjan, v.
a. beklaga; chumo, adv. knappt; kûmig, adj. svag.
(Graff 4, 396, 397); mht. kûm, adj. svag, sjuk,
eländig; kûmic, id.; Kûmen, v. n. vara svag och
eländig; kûme, med möda och nöd (Ben. 1, 998,
999); swz. kum, kumig, adv. obehagligt, sjukligt
(Stalder 2, 142); ns. kûm, adj. svag, sjuk (B. W.
B. 2, 893). Jfr kummer.
KUMA, kumå, s. kómma.
KUMMBEL, n. märke: 1) sjömärke; uppkastad
stenhop på grund i sjön, till märke för sjöfarande.
Hs., dl. Kómmel, n. sjömärke, spir-båk. Fl.
(Ingo); deraf Kumlinge (fordom Kumblinge) socken
på Åland; benämningen af de derstädes till
sjöfarandes efterrättelse uppresta kummel. 2) märke i
land under fiske; 3) märke på kreatur medelst en
tråd, rem eller halsband, men ej medelst att
skära dem i öronen, ty då heter det att märrkä mä
knäiv slag. Kymmbel, n. id. Deraf kummblä el.
kymmblä, v. a. 1 sålunda (utan knifslag) märka
kreatur. S. G. Fsv. kumbl, kumbel, n. märke.
Ruurk. 1248: "Tusink karþi kumbel"; 1. c. 875.
"let kiara kumbl"; 1. c. 485: "brutar kuml",
vägkummel, på en väg upprest märke; deraf
bokumbel, bokumbæl (boskumbel), n. bomärke, ett tecken
hvarmed egarne af en viss gård plägade märka
sin boskap och audra tillhörigheter till skilnad
från andras. UL.; fe. cumbul, cumbel, cumbol, n.
tessera militaris, signum militare; fn. kumbl, n.
crista, insigne galeæ, vel potius signum, galeis
clipeisque impositum; kuml, n. tumulus
sepulcralis; kumbldys, f. id. herkumbl, n. insignum
militare. Jfr lt. cumul-us, m. hög, hop. Ordet saknas
i norska och danska munarter.
KUMMER 1 (pl. kummrar), m. frö-knopp (på
lin och löfträn). Hs. Kummer, komar, kommär,
m. (han- eller hon-) hänge på löfträn. Vb., nb.
Kummrar, m. pl, id. (på björk). Ög.; kumbre, pl. id.
(på al och björk). Fl. (Öb.)i deraf asp-kommär,
bjerk-komar, m. Vb.; lin kummer, m. Hs. N.
kumar, m. löfknopp på trän. Jfr ali-kåmbl.
KUMMER 2, n. sorg, bedröfvelse. Sk. (Vemm.).
Fsv. kymber, n. bekymmer. St. Rimkr.; d.
kummer; e. cumber, id.; mht. kumber, m. betryck;
kumbern, v. a. bringa i nöd (Ben. 1, 910); fsax.
kûmian, v. a. sörja; e. to cumber, v. a. bekymra,
oroa; nht. kummer, m. bekymmer. Beslägtade ord
anföras vid kum.
Kymmra, v. n. 1 bekymra. "Dä ska inte
kymmra mej. dä kymmrar mej inte". Sk.
(Tygelsjö, Klagstorp). "Dä kymmer mej inte".
Kl. (Tjust, Stranda), sm.
Kymmrad, adj. bekymrad. "Lika kymmrad",
lika nöjd. Nk., vm.
KUMMLUG, s. komblogr.
KUMMÅ-RAIS-BLIOMMÄ, f. kummin: Carum
Carvi. Dl. (Elfd.).
KUMPA, kumping, kumpling, s. kubb.
KUMPAN, kumping, s. kompan.
KUNGS-HATT, -en, m. en del af vommen hos
boskap. Ul., sdm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0394.html
