Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KU ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KU el. kyr (pl. kynär el. kiner, uttal. tjyr,
tjynär, tjiner), f. ko. Dl. Ku (pl. kyn, def.
kynan), Jtl.; ku (pl. kyner), Bhl.; ko (pl. kör), G.;
ko (def. kon, pl. ko el. kji, def. kon el. kjin), Hs.
(Db.); ko (pl., kyr), Åm.; ko (pl. kjöer), Kl., sk.;
ko (pl. kjö), Ög.; ko (pl. kjö el. kjör Vg. Fsv.
ko, f. ko (pl. köör, Alex. M. 4957. Sv. Med. Bib.
2, 146); fn. kú el. kýr (pl. kýr); n. ku el. kyr
(pl. kyr; d. ko (pl. köer); fht. kô, kua mht.
kuo; nht. kuh; fe. cû (pl. cŷ; e. cowe (pl. kine);
lett. gôws; arm. gov; osset. gog, gok; pers. gȧv;
hindost. gȯ, f. id.; zend. gaus; skr. gô, bos, af
gu, sonum odere.
Kaut (pl. kautårr), f. ko- eller oxfot. G.
Kibb, kibbis, kóbbes, -en, m. kalf; smeknamn.
Sk. Kibb, G.; kubbe, kybbe, köbbe, id. Hl. D.
d. kippe.
Koa, v. n. 1 vara sömnig, lat. oduglig. "Koa
middag". Sdm. (Selö), vm.
Ko-adel, m. ko-piss. Ög. S. ala 3.
Kóbb, m. kalf; lystrings- eller tilltals-ord till
nötkreatur. Kóbbås, id. S. Sk.
Ko-bibbä, f. liten hög af träck efter en ko.
Småkkä, f. id. Sdm. Ko-blädda, f. id. Sk.
(Onsjö, N. Åsbo). Jfr bibba, bladda.
Ko-blinna, f. ris och grenar på
gärdesgårdar för att hindra kreaturen att hoppa öfver.
Kl. (Stranda), sm.
Ko-bonde, m. tjur. I vissa landskaper. Ihre
gl. 1, 234. På liknande sätt säges i riksspr.
anke-bonde, m.
Ko-bås, m. afbalkning i fähus, der kon står.
Sk.
Ko-bäinä, adj. kobent. Vb.
Ko-bar, n. Rubus saxatilis. Sk. Klasbär,
klason, n. id. Sm.
Kódda, f. qviga. Kl. (Stranda). Kudda, f.
1) id. G., fi. (Åland, Nl.); 2) ko. Fl. (Nl.).
Koddå, f. id. Fl. (Öb.). Kudda, kydda, f. id.
Nukkö, Wormsö.
Kódd-kalv (pl. -ar), m. qvigkalf. Kl. (Stranda).
Koed, adj. koig; om mjölk när hon har lukt
af kon. Sk.
Ko-fålla (pl. -lor), f. på betesmarken
inhägnad plats, dit korna drifvas då de skola
mjölkas. Mjölk-bakke, m. id. Sk. (Lugg.).
Ko-kómmendant, m. 1) ko-herde. Sk. (Ox.,
Skytts, Ing. h.); föraktligt; 2) dum och
öfvermodig menniska. Sk. (N. Åsbo).
Ko-kvitta, f. sädesärla. Hs.
Ko-make, m. tjur. Hs. (Db.). Föråldr. ord.
Ko-mal, m. smörtionde. N. Vb. Fn. máli,
m. stipendium.
Ko-måkka (pl. -kor), f. ensamt liggande
spillning efter ko, fallen på en gång. Vg., dls. Jfr
måkka, under mök.
Ko-okse (pl. -sar), m. tjur. Sdm. (Björkvik),
ul. (Värmdö).
Ko-paim, m. ko-herde; herde som vallar kor.
Fl. (Nerpes). Gr. ποιμήν, m. herde; fin.
paimen, herde; paimenan, vårda, valla (kor)
som en herde; lett. piemu (gen. plemenies),
herde.
Ko-patte (pl. -tar), m. 1) eg. ko-spene; 2)
Geum rivale. Sk. (Lugg., Onsjö). Ko-pattar,
m. pl. Erica Tetralix. Skanör. S. patte.
Ko-piss, n. Leontodon Taraxacum. Retzius,
fl. oec. 1, 354.
Ko-plada, f. Caltha palustris. Sk.
Ko-rannta, f. dålig ko. Ul. (Rosl.). S.
rannta.
Kose, n. def. kostallet (smdr. af ko-husef).
S. G.
Ko-sitta, f. liten ko; smek- och
lockelsenamn på en ko. Ko-syta, f. Nk,; ko-sytta, f.
Dls., vg., sm.; ko-söta, f. Ög.; ko-sötera,
ko-sytera, f. pl. def. Sdm., kl. Sötera, f. pl. def.
id. Kl. Synes eg. betyda: söta ko, så framt ej
senare ordet är fsv. söþer, soþr, m. a) får; b)
fäkreatur. Jfr sö.
Ko-smör, n. Lotus corniculatus. Sm.
Kossa, f. 1) qvigkalf. Sm., bl.; 2) liten ko;
smek- och lockelseord. Vb.–sk. Vanliga
kolockningcn i Sdm., vm., nk. m. fl. är: "ko,
kossuna mina, kom!"
Kosse, m. liten tjurkalf; lockelseord. Ög.–bl.
Kusse, Vg. Fn. kusi, m. tjurkalf; n. kuss,
locknamn till korna; bay. kusi el. kus, id.
(Schmeller 2, 337). – Hit bör ock hänföras
kuse, m. julbröd, kaka af ovanlig skapnad, i
form af kalfvar och bockar. Julkuse, Ul.–bl.
Ko-tjur, m. fullt utvuxen tjur )( tjur-unge.
Sdm. (Ö. Rek.).
Ku-lek, m. ko-låt, sång för korna. Dybeck,
sv. vallv., s. 49. S. lek.
Kull-kyr, f. ko utan horn. Dl. (Elfd.).
Klakk-kyr, f. Dl. (Mora). S. kóll.
Ku-låma, s. låma.
Kurra, f. liten ko: lockord. Nk.
Kurre, m. tjurkalf. Vm., nk.
Kussa, kossa, v. n. 1 kalfva. Sm. (Vestbo),
kl. (Stranda).
Kusse-kalv, m. qvigkalf. Ög. (Ydre).
Kyr-ali, f. ko-rumpa, ko-svans. "Kyrali
stand i wädrä". Dl. (Elfd.). Kyr-rumpa, f. Dl.
(Mora); kyr-skati, m. Dl. (Våmh.). S. skate.
Lisse-ko! liss-ko! liten ko! Smek- och
lockord åt kor. Norrl. Dybeck, sv. vallv., s. 47.
Tóng-ko, f. drägtig ko. Benämningen deraf
att hennes gång är tung. Hs.
Kubba, v. a. 1 jämna åkerjorden medelst
körning med vält. Bl.
Kubba av, v. a. 1 hugga af (en stock) i
korta stumpar. Vg., sm., vm. Fn., n. kubba; e.
to chippe, id. Jfr kabba.
Kubbug, adj. fet, fyllig, undersättsig. Sdm.
Kubbet, id. Sm. N. kubben, kubbet.
Kumpa, v. a. 1 afhugga kubb eller
någonting rundt i flera delar eller kumpingar. Sm.,
bl. Kumpla, v. a. 1 id. Bl.
Kumping (pl. -ar), m. afhugget stycke af en
stock; kafling. Sm., bl. Kumpllng, m. id. Bl.
En-kubbe, m. enris-stjelk. Hs. (Db.).
Vi-kubbe, m. vide-stjelk. Hs. (Db.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
